Ridefogdens räkenskaper/Uvisse inkomster
När man är van vid det svenska källmaterialet för tiden efter 1658 kan det kännas snårigt att sätta sig in i det danska systemet innan 1658. Här följer en kort beskrivning av en källa för släkt- och hembygdsforskare som är näst intill okänd här i Sverige, de ”ovissa inkomsterna”.
Innehåll
Källorna
Det danska källmaterialet för Skåne före 1658 kan delas upp i fyra olika kategorier.
Först mantalslängderna, som visar vilka självägande bönder och festebönder som bodde i socknarna, och ofta vilka som var drängar, söner, föräldrar eller gårdsmän där.
Sen jordeböckerna, som visar ägandeförhållandena i samma gårdar. Dessa jordeböcker speglar oftast inte exakt vem som bodde där just då och personer som varit döda sen länge kunde registreras som ägare. Längderna är ofta svåra att överblicka eftersom gårdarna under en del av perioden före 1658 registrerades efter vilken skatteenhet de tillhörde. Självständiga jordägare registrerades på socknen och festebönderna på jordägaren, nåt som kallades län.
Sen har vi den unika källan som kallas ”ovissa inkomster”, eller ridefogdens räkenskaper. De ingår i länsräkenskaperna och där hittar man uppgifter om överlåtelser av kontrakt, och därmed ägarbyten för gårdarna, men också diverse småskatter och uppgifter om vissa betalda böter. Det är dessa räkenskaper jag ska skriva om i denna artikel.
Till sist har vi länsräkenskaperna som sådana med skattelängder och länsherrens budget och kronans brevväxling angående Skåne.
De ovissa inkomsterna
Genom att kombinera de ovissa räkenskaperna med kunskapen om vilka gårdar som är vilka (från 1658 och framåt) kan man ganska lätt komma bakåt i tiden till 1550-talet.
Hur ser då dessa räkenskaper ut.Ja, de utgick från räkenskapsåret som löpte från 1/5 till 30/4 året efter. Vi kommer att använda fotografierna ur räkenskaperna för Helsingborgs Län, Luggude härad 1637-1638 som exempel.
Här invid ser ni hur det ser ut på första sidan. Christen Nilssen var namnet på ridefogden i Luggude härad, han som ansvarade för att inkassera de ovissa inkomsterna.
Festeböndernas kontrakt: stedsmålet
Fastighetsöverlåtelser: Stedsmaal. Om man tittar på vad som finns just detta år, 1637-38 så hittar man först Stedsmålet. Stedsmålet var de sk. Leieböndernas, eller festeböndernas, kontrakt med jordägaren om att hyra en gård på livstid. Bonden betalar för rätten att bruka jorden, för att få det s.k. fästebrevet. I gengäld skulle bonden betala en viss skatt till jordägaren (som kunde vara kronan, kyrkan eller nån adelsman) som hade herligheden (härligheten) till marken, som det kallades. Skatten kallades landegilde, och bonden skulle dessutom utföra dagsverken på ägarens mark, det s.k. hoveriet.
Om man kikar på två exempel så ser man något intressant. Kika på den nedersta. ”Annammit af Jens Nielssen i Brandstrup. Stedtzmaall af dend Gaard i Klappe, som Christen Jensenn tillforne paaboede och fra döde…”
Här får man värdefull information. En Jens Nielssen från Brandstorp i Väsby socken har köpt en gård i Klappe som en Christen Jenssen tidigare bott på och som han nyss dog i. Man kan alltså sätta dödsåret 1636-1638 på Christen Jenssen. Ibland kan även fädernas namn och i vilket skick gården är noteras här.
(Festebönder = ungefär som kronobönder i Sverige)
Hosbondhold
Fastighetsöverlåtelser: husbondholdet… Detta var en skatt den nya självägande ägaren av en gård betalade till kronan för att få dennes rätt till gården lagligt bekräftad. Den skatten skulle betalas vid varje ägarskifte.
Vad kan man läsa ut av denna bild då? Jo att Satzer Hanssen i Esperöd tagit över (oploed = upplät) gården efter sin fader Hans Peedersenn. Här får man alltså viktig information för släktforskare. Man får uppgifter om son och en fader och dessutom informationen att fadern levde då lagfarten godkändes på tinget. Han levde alltså 1637/38.
Hade fadern varit död hade en formulering liknande den ovan använts, alltså som fadern ”tillforne paaboede och fra döde”…
‘Ibland kan det noteras att gården varit öde. Efter svenskarnas blodiga invasion av Skåne 1644 finns det många sådana notiser i de Skånska dokumenten.
(Husbondhold = ungefär som skattebönderna i Sverige)
Lägersmålen
Lejersmaal. Nästa skatt rör de lite mer snaskiga uppgifterna om sex före äktenskapet, dvs böterna för lägersmål. (Sex mellan två ogifta personer.)
Här kan man se att Peder Andersenn ertappats då han begått nån form av s.k. ”hor” med ”qvindfolket” Inger i Filborna. I notisen efter den står faktiskt hela namnet på kvinnan. Det betyder att om det är ett brott som begåtts i en liten by, eller på en gård, kan man ibland identifiera även kvinnan som en trolig dotter eller syster till någon som bodde där då.
Sagefald
En rubrik man oftast hittar är sagefald. Lägersmålen står ibland uppräknade i sagefalden, ibland står lägersmålen för sig och sagefalden för sig. Sagefalden är enklare böter för förtal, misshandel och liknande. 1637 fanns inte alls rubriken Sagefald så jag använder fotografiet nedan, från 1642-43 års ovissa inkomster istället.
Här kan vi först läsa om Olle Pederssen i Tånga som haft ett ”klemmerij” (tvist, bråk) med Bent Suendssen på samma ort. I notisen efter finns ett typiskt lägersmål som en man i Bårslöv begått. Oftast är beskrivningarna kortfattade men det finns längre beskrivningar av brotten som begåtts också.
Här stöter man ofta på släktingar. Ta exemplet Nils Helgesson i Danhult. I Länsräkenskaperna 1646-47, Ridefogdens räkenskaper, bland sagefalden, hittar man följande om en av mina släktingar: ”Annammat aff Niells Hellessen i Danolt for leyersmaal hand ahffuer Begaaett med Ollue Pouellsdotter. – 12 Rdlr i böter.” Om man nu vet att sonen Helge Nilsson föddes 1647 och att frun till Nils var Tören Persdotter, kan man börja fråga sig ett och annat…
Diverse andra skatter
Man hittar också en mängd andra skatter i dessa ovissa räkenskaper. Jag ska nämna dem här.
Oldengeld och dröfft. Skatt för rätten att låta sin kreatur (svin) beta på kungens mark och skatt för lösspringande djur.
Här har jag fortfarande problem att förstå exakt vad som registrerades.
Min misstanke är att skatten för oldengelden var ungefär samma sak. Oldengelden, dvs ollonskatten, var en skatt för att låta sina svin och sin nötkreatur äta ollon på kungens mark. I samband med betalningen brännmärktes några av kreaturen med kungens märke, man ”brände dem till ollon” (brændte dem til olden) som det hette. När det inte fanns skogar med ollon fick boskapen beta på kungens mark och äta gräs. Ore-drift kallades det på danska.
DRÖFFT handlar om djur på rymmen, som springer och orsakar skadegörelse. Det kan vara så att ett djur sprungit iväg ut på kungens mark. Det kan också vara så att detta är böter för de fall där ett kreatur sluppit lös och orsakat skadegörelse på byns marker. I de gamla bybestämmelserna finns det en notis att om man inte kan komma överrens så hänköts saken till tinget: kan det ha varit så att saken hänsköts till länsmannen?
Skudegaeld, skatt på fisket på vissa håll.
Vraggaeld, skatt på inkomst från bärgat skeppsvrak.
Förlöv (Førløv). I de fall då en arvinge för bort sitt arv från området där den döde bodde var de tvungna att betala 3 riksmark i Förlöv. Föringspengar kallas detta ibland.
De bevarande längderna för ovissa räkenskaper i Luggude härad som finns kvar har jag fotograferat av och de finns i en STOR zipfil (918Mb)[1]. Ladda gärna ner den och använd källorna tillsammans med denna beskrivning av materialet!
Hur man läser dem!
I förteckningarna står ett sammandrag, ibland texten i original över vad som skett. Dessutom står namnen på de inblandade så att var text hamnar på lika många ställen som det finns namn. I de fall det rör sig om fastighetsöverlåtelser står det NY respektive GAMMAL vid sidan om varje namn, så man ser vilken den förra innehavaren och den nya är.
Mer information
Läs även denna sammanfatting på danska, om ovissa och vissa inkomster.
/Torbjörn Jerlerup
