Generalguvenör Rutger von Aschebergs brev till Skånes präster 1681, och deras svar

Från LuggudeWiki
Hoppa till:navigering, sök

Handlingar hörande till Skånes historia under öfvergångstiden 1658-1700, Martin Weibull, 1868-1869


Generalguvernörens fältmarskalken R. v. Aschebergs proposition till presterskapet vid mötet i Malmö. (K. L. A.)

(den 4 Maj 1681).

Sedan som den högste Guden allernådigst behagat efter ett så svårt öfverståndet krigh att bekröna Kongl. May:tz, min allernådigste Konungs och Herres, segersamma vapen med en hugnelig fredh, hvarigenom desse provincier, som krigsbesvärens största tyngd varit underkastade, åther kunna hafva förhoppning att komma till sin förriga estat och flor igen, hafver Kongl. May:t ibland alle de andre nödvändiga förordningar, som till det verldsliga regementets styrka lända, sig också högst vårda låtit och varit nådigst betänkt på hvad sätt det geistlige Ståndet och hvad deraf dependerar i lijka måtto så kunde inrättas och på en sådan foot sättias, som näst Guds ähras befrämiande till K. M:ts och Rijkets bästa, Siälasöriarnes nöije och samtl åhörarnes Siäls gagn lända måtte. Till hvilken ända ock H. Kongl. M:t, mig detta hertigdömets general gouvernement i nåder uppdragandes, hafver nådigst ihugkommit sådant dess högstpriseligste uppsåth och mig sådedes instruerat, att jag förmodar det vårt kiära fädernesland, det geistliga ståndet och hvar och en i synnerhet till gagn ländandes varder.

1. Och såsom jag nu till att fortsätta sådan Konungens nådigste och christligste dessein hafver låtit inkalla Högvyrdige H. Biskopp och det sambtl. Ehrvyrdrige och hederlige Prästerskapet, alltså betackar dem för den villighet de i så måtto vijst och derigenom påskijna låtit den åhuga de sjelfva draga till detta helsosamma värkets befordran, som ock utan dess Kongl. May:t med särdeles nåde erkänner den trohet, som en del af presterskapet uthi förflutne krigstijd från sig spöria låthit, i det de icke tagit sig exempel of dem, som sin ed och plicht litet eller ringa considererandes genom sitt medhåll med fiendtliga parthiet och äntliga öfvergång mehr än alt för klarligen låtit see den ringa inclination till vårt k. fädernesland, som hos dem bodt hafver, kunnandes desse som uthi de besvärlige tijder uthärdat sig nu så mycket mehra hugna öfver den nådiga tillförsicht, som K. M:t framdeles till dem dragandes varder. Hvartill än detta kommer, att jag icke uthan största nöje utaf deras åstundan at nå uniformiteten uti kyrkioceremonierna med de öfriga uthi Sveriges rijke ersedt den åhuga de draga till at incorporera sig med vårt k. fädernesland, kunnandes jag försäkra sambtl. Prästerskapet at ingenting capablare ähr till at conservera sig uthi Kongl M:t. stadige Nåde än denna deras åstundan, uthaf hvilken dem uthan dess mångfaldige förmåner tillväxa, så at de för vijdlyftiga falla här at upräkna och lätteligen af hvar och en begripas kunna; ty hvad olägenheter slijke åtskilnader med sig förde och än föra vijsar dagelign förfarenheten, varandes nu så mycket mehra nödigt, at de, som uthi sielfva Religionen ense äre samt under ett konungarijke sortera, också i kyrkioceremonierna öfverensstämma, genom hvilka sammanband inbördes vänskapen bland alle Inbyggiarne i landet merkligen kan främias, det ock högeligen är att önska.

2. På det nu Kgl. M:ts nådigste intention må kunna nå sin fullkomliga effect hafver jag mig för ögonen ställt Kyrkiors, Scholors och Hospitalers slätta tillstånd och den högnödiga hjelpen som de behöva; fördenskull jag till det högsta mig om deras reparation skall vårda låtha och alleredo dertill gjort begynnelse i det H. K. M. uppå min allerunderdånigste ansökning allernådigst hafver förundt kyrkiorna att behålla och åtnjuta så mycket af tijonden, som till kyrkiornas reparation nödvändigst behöfves. Och at i lijka måtto samtl. Prästerskapet må kunna spöria, at jag icke mindre inclinerar till understödia och hielpa dem i de måttor som mig en particulier kunna hafva at åtlijta, så är ock detta möthet endels till den ända anställt at upptaga samtl. Prästerskapets gravamina, dem jag sedan på giörligaste sätt vill at afhielpa, när hvar och en sina besvärspunkter insinuerandes varder.

3. Såsom och K:s Kgl. M:t allernådigst resolverat hafver, at kyrkiorna med flijt skohle repareras och sättias i ett gott tillstånd igen och fördenskull nödigt vara till, att mig en nogha underättelse gifves vijd handen, huru med kyrkiornes bristfällighet är beskaffat, fördenskull begäres af samtl. Prästerskapet, at de en sådan pertinent underrättelse skriftligen ville författa och mig tillkomma låta, på det deraf ses kan hvad omkostnad som dertill fordras.

4. Till att afskaffa en och andre skadeligheter och missbruk, som en tijd tagit öfverhanden, är ett ibland de nödvändigaste, att jag förnimmer det en del främmande sig här i landet sättia antingen till at informera barn eller predijka, oachtat de inga testimonia upvijst eller lefverera, hvarigenom lättelig ungdomen kunna taga en obotlig skada och allenast stoor förargelse sambdt till villfarelse förledas, hvarföre finner jag nödigt at sådant blefve afskaffadt och att ingen sig det må understå, förrän han sina testimonia Högv. H. Biskoppen upptedt och dess approbation erhållit hafver, hvarutinnan samtl. Prästerskapet lärer vara med mig af en mening.

5. De månge tiggiare, som hittills varit vahne at gå med tingsvittnen omkring i landet och sökia collecter i kyrkiorna, ähre ock landet till en stoor gravation, hälst emädhan det så mycket tagit öfverhanden, hvarföre jag i lijka måtto håller för en nödvändighet at sådant hädanefter förbjudes och at ingen utan den, som höga öfverhetens expresse tillåtelse hafver, sådant bör tillstädias.

6. Det finnes elliest en deel oartiga sällar, som sin lust hafva när de några löse spargementer och lögnachtige berättelser bland folket kunna utsprijda, härflytandes esomoftast mycket ondt af sådane osanna berättelser till at förtijga at gemenne mannen derigenom snart till ett annat kan förledas, hvaraf publice ofta stort hinder och afsaknad tillväxer; alltså vill jag förmoda att samtl. Prästerskapet, när de något slijkt förnimma och at någon sig understår sådane spargementer at bringa på bahnen, de det i tijd tillkännagifva på det de som orsak varit kunna behörigen blifva derföre näpste.

7. Med pasqvillanter hafver det lika beskaffenhet, som billigt intet böra lijdas på något sätt, det ock öfverallt i vårt kiära fädernesland är brukeligt; och eftersom Probsten H:r Sven i Hellestad sig besvärar af en sådan calumniant skall vara injurierat för det han inrådt prästerskapet till uniformiteten, fördenskull begäres af sambtl. Prästerskapet, at der någon vet Authoren af samma skrift eller det kan erfara, den sådant utan dröjsmål vill tillkännagifva; hvilket allt Högv. Biskoppen och samtl. Ehrv. och hederliga Prästerskapet jag nödigt erachtat at tillkännagifva, förväntandes hvad de pröfva vijdare kunna hafva at påminna och blifver i det öfriga [Detta afstycke har i föregående framställningar af misstag blifvit åberopadt såsom en enskilt skrifvelse till biskop Hahn]

(Underskrift)


Härpå afgaf presterskapet samma dag sitt svar så lydande: Presterskapets svar på generalguvernörens proposition.

(afgifvet den 4 Maj 1681.)

Såsom Samptlige Prästerskapet här uthi Landet med hiertans glädie i åthskillige motto förnummit den höga Kongl. nådh, som Hans Kongl. May:tt Vår alranådigste Konungh och Herre alranådigst drager til detta landz Inbyggiare och erkannerligen des Prästerskap, så många som sig redeliga och troget förhållit; så haffue Vi med så mycket större tacksamheet uthi diupaste underdånigheet dhen samma erkiänna, som Vi uthaff E:rs Excell:tis mycket nådgunstige til oss giorda Proposition derom ytterligare ähre vordne försäkradhe, huilcket icke allenast effter dhe månge i framlijdne krigstijdh utståndne svåre travallier os märcheligen haffuer hugnadt,uthan ock lijka som it nytt liff igien giffuit; kunnandes Vi ey tilfyllest effter vår underdånigste plict fulltacka Hans Kongl. May:tt Vår allranådigste Konungh och Herre för sådhan hög Kongl. nådh eller nogsampt beröma E:rs Höga Excell:tis stora Zele, som han til det gemehna besta och allas vår upkomst och förkoffring redan ervijst haffuer och än ytterligare gunstigast täckes continuera, uthan aff alt hierta bedie, att den högste Gudh, som sådanne nådige och froma Regentere os aff nåd giffuit haffuer, ville framdehles bådhe Hans Kongl. May:tt Vår alranådigste Konungh och Herre, så och E:rs Excell:ce med all andelig och lekamlig Prosperitet välsigna och mildeligen bekröna.

1. Och såsom E:rs Excell:ce uthi des höggunstige Proposition haffuer giffuet os at förstå den stora åhågan, som E:rs Excell:ce drager för dhe förfalne och ruinerade kyrchiors uprättandhe och reparation, villiandes vara omtäncht på medhell sådant igen at botha och hielpa låtha, så är dhet en ofelbar uthvijsning bådhe om en sanskyllig Gudsfruchtan och nijtälskan för Guds ähra som rät kärleek till Gudh och hans ordh, huilcken Gudh med så mycket större nåd lärer ihogkomma, som han uthi Sit heliga ord derom en fast försäkran giort haffuer; Och på dhet Värchet, som så högnödigt är, icke skulle genom några vår försummelse studza, vilie Vi, så snart Vi heemkomma straxt om kyrchiornes bröstfälligheet granneligen och noga inqvirera och derom till H:r Biskopen giffua relation, som dhet sedhan hos E:rs Höga Excell:ce haffuer loffuat uppå våra vägnar at insinuera. Men så haffuer Vi dher jämpte underdan-ödmiukst at andraga, at ehuruväll Hans Kongl. May:tt haffuer varit så nådig at förunna kyrchiorna till deras reparation få behålla tionden för näst förflutna åhret, så ähr den dock på månge orter genom Cronofogdarnes hårde tvång allereda uthdriffuen och i Magazinerne infört, så man nu inga medhell haffuer at tillgå till någon reparation, dher E:rs Excell:ce icke nådgunstigast ville låtha kyrchiorne på något annat sät deras refusion derföre igien bekomma.

2. Och såsom Vi desuthan klarligen see den stora och högtpriseliga försorg, som E:rs Excell:ce drager till at afskaffa det skadeliga missbruk, som nu en tid bortåth inrijtat är, i det at åthskillige främmande Persohner, som ifrån en eller annan orth komne äro, uthan testimoniis eller någon rigtigheet om dheras förhållande på dhe orther dhe tilförene varit haffue, bliffue lijkvist till Barns information sampt prädichande brukadhe, ty haffue Vi till hörsamst effterrättelse os at ställa, det ingen till någon sådan tiänst hos os skall admitteras, förän han hoos H:r Biscopen sina Testimonia upvist och aff honom är approberat vorden, kunnandes vijsa Hans skrifftl. permission.

3. Såsom Vi och väll förmerchia kunne det landet icke till ringa besvär länder, at så många med Collecter och annat tiggeri almogen gravera, ty skall ingen aff os det någon tillstädia uthan Höga Öfverhetens expresse befallning.

4. Vi loffue ock i lijka måtto, at dher Vi förnimme något löst partij på landet omlöpa och föra några præjudicerliga och skadeliga spargementer, som åthskilliga inconvenientier aff sig föda kunne, at en hvar präst, som dhet förnimmer, sådant straxt sin häradsprobst skall tillkännagiffua och han sedan H:r Biscopen det uptäckia at, dher det aff sådan beskaffenheet pröffuas, gijnast kan bliffua E:rs Excell:ce notificerat, på det sådanne arge och skadelige människior vederbörligen kunne bliffua affstraffade och obeståndh i tijdh hindrat och förekommet.

5. Der vi och kunne förnimma någon med Pasqville skriffwandhe ooh annat otijdigheet låtha sig merchia, viliom Vi det straxt tillkännagiffua, särdeles der vi kunna förfara huem Author haffuer varit till det skamlösa Pasqvill, som en lätfärdig ähreskiändare uppå hans Ehrevyrd:t Probsen H:r Suen i Hellestad skriffuit haffuer, skolom Vi det ingalunda förtijga uthan gijnast för H:r Biscopen uptächia, at sådan en elach människia tilbörligen måtte varda affstraffat, androm till afsky och varnagel, hälst emedhan Probsten H:r Suen och dhe som med honom redeliga arbethat haffue, intet annat sökt, än allas vårt besta och välfärdh [Då Sveno Canutius och hans män erfarit stränga omdömen, torde särskilt vigt böra fästas vid detta det skånska presterskapets yttrande.].

Erbiudandes os i det öffriga uthi alt det som Vi nånsin kunne formå med liff, godz och ägendom till hans Kongl: May:tt Vår allranådigste konungs och Herres underdånigste tiänst uthaff alt hiärta och skolom uthi sielfua värcket näst Gudz hielp, vijsa at det som Vi aff underdånig skyllighetz plict haffua offererat os till, icke skall bestå i blotta ordhen, uthan i sielffua värcket låtha see os vara dhe, som intet högre åstunda, än at vara incorporerade med Suerriges Rijke och finnas alt stadigt till vår död Hans Kongl. May:tt Vår allranådigste Konung och Herres trogne undersåttare; som Vi underdan-ödmiukst bedie E:rs Höga Excell:ce med sin högtförmående Recommendation hos Hans Kongl: May:tt os herutinnan ville vara behielplig, at samma uniformitetsvärck sensim et sine motu effterhanden måtte inrättas, som dhet våra förmän beqvämligast och giörligast kan synas; förmodandes derjämpte, som ock ödmiuk-tiänstligast begiärandes, E:rs Höga Excell:ce os samptl. häreffteråt, som härtill uthi des höga Gunst och Patrocin ville conservera och bibehålla, som Vi stedze förbliffue

(Underskrifter)


Samma dag afslöts mötet och samtliga presterskapet afgaf då till biskop Hahn, som varit vid mötet närvarande, följande skrifvelse:

Presterskapets bref till biskop Canutus Hahn.

(afgifvet den 6 Maj 1681.)

Högwyrdige H:r Biscop, Elskelige Högt:de Fadher,

Den stora mödan och oförtruten nijt Eders Högwyrd:het altidh har til heela wårt ståndh i gemehn och hvars och eens blant os synnerligen besta och conservation contesterat, och nu i särdelesheet vidh detta mötet här i Malmöe, der han os alla, så Hans Höge Excell:ce H:r Feltmarschalken och Gen. Gouverneuren som genom Hans Excell:ces högbeprijseliga gunstiga till os och vårt stånd deraf velfattade benägenheet Hans Kongl. May:tt, Vår alranådigste Konungh och Herre, så väl recommenderat hafver, kunne Vi aldrigh nogh berömma eller derför så stor tack, som förtiänst är, E. Högvyrd:t hembähra, utan excuserandes våres oförmögenheet deruthinnan skole oss stedze erkenna dertil obligerade och hvad Vi icke i sielfva värchet kunna, lijkvähl oss ombeflitta med all redelig hörsamhet och uprichtig affection, kiärleek, tiänstvilligheet och förbönner till Gudhi at vedergiälla, bidiandes herjemte at, dhet Vi aldrig påtvifla, E. Högv:t uthi samma vahnlige och så ögonskeenligen erteede välvilligheet och benevolence emoot os behagade at perseverera. Och såsom Vi väll kunna besinna och eftertenchia, at E. Högv:t tvifvelsuthan til den gunst och benägenheet, medh hvilken han oss reda här omfattat, än ytterligare oss till hielp och fromma at illustrera och låta påskina, lährer sig den mödan påtaga sigh hos Hans Kongl May:tt forderligast at låta infinna, länder än till E. Högv:t samtlige vår alraödmjukeligaste böhn och begiäran E Högv:t sin oss alla välbekanta affection, som han til oss drager, tächtes augmentera dermed, at E. Högv:t de tvende våre underdånigste desiderier, angående separationen och ceremoniernes introducerande, hvilcke Vi uthi vårt till Högbem:te Hans Excell:ce reeda i all underdånigheet ingifne instrumento hafva inlevererat hoos Högbem:te Hans Kongl. May:tt uthi den forma, dhet Vi E. Högv:t och tilltroor, re¨commendera, at Hans Kongl: May:tt dhe samma med Kongl. nådh kunne uptaga och på oss dess trogne unders่åttare medh all Kongl. gunst reflectera; sampt och hvad E. Högv:t efter sin berömmelige dexteritet, prudentie och judicii maturitet kan uptenckia oss till goda kunna utbrista, så hoos Hans Kongl: May:tt utarbetha, at Vi den reeda fast uthi hiertat anticiperade Kongl: stadige nådh kunne efter handen uthi sielfva värcket hugneligen få till at förspöria och åtniuta; såsom Vi på våra och dhe hemmavarande våre bröders vegnar aldeles fullmact gifva E. Högv:t at giöra och låta i alla förefallande ährender lijkasom Vi persohnligen derhos kunna vara; dhet Vi och redelighen och hörsamst vela efterlefva. Hvarmed Vi sluteligen önska af alt hiärta, at dhen högste Gudhen E. Högv:t vid långvahrigt lif, hälsa och prosperitet i många åhr til sit nampns ähra, församlingen til conservation och förkofring och vårt stånds hielp och tröst, förblifva till dödsstunden

Malmöe den 6 Maij A. 1681.

E. Högv:tz till all hörsamheet och lydno medh all upprichtigheet förbundne samptlige Probstar och Präster i Schåne.

Bland undertecknarna fanns

E. Gemzæus - Pastor Wrammensis et Nomarchiarum Lugudianæ et Australis Asboanæ Præp.

And. Shartow - Pastor Anderomensis

Hämtad från "https://luggude.slektforskning.se/w/index.php?title=Generalguvenör_Rutger_von_Aschebergs_brev_till_Skånes_präster_1681,_och_deras_svar&oldid=4745"