Öfwer Konungen!

Sånger af en svensk fånge i Simbirsk utgivna av Martin Weibull 1868

Trolig författare: löjtnant Georg Henrik von Borneman.

8) Öfwer Konungen!

Psalm. 20 exg

Then stora Herren Gud, All Kongars högsta Konung,
Som uti Himlen har Sin högt besätna wåning,
Tin bön tag nådigt opp
Then Tu, o Konung, till Thess höga säte sänder,
Och då till honom Tu Tig utaf hiärtat wänder
Med stadig tro och hopp

När tusend böllier högt sig opp emot Tig häfwa
Och Tu måst ibland them i största fara swäfwa,
Så täncke Jacobs Gud
Uppå Titt skiepp och till Sin nådes hammen före:
Af helga Zions berg han hwad Tu ropar höre
Och ackte på Titt liud.

Tin offer ware städz uti hans helga minne,
Tin gåfwor på sig wändt båd natt och dag må finna
Hans ögnestrålars skeen:
Spijsoffret ware feet; bränoffren ware dryga,
At theras låga må till högsta himlen flyga
Och wara klar och reen.

Gudz höga Försyn, som plär Konungar bewara,
Then wake alltid för Tig uti nöd och fara,
Och låte see all land
At Then har Tig utwaldt, och giordt till Herrans Smorde,
Och at Tin opsåt bli af honom lycklig giorde,
Och stärckte af hans hand.

Tå skall bedröfwelsen, wij härtills haffde, få ända,
Wårt förra Sorgeroop och klagor lyckligt wända
Bli uti Segersång:
Wij därför Herren Gud med en endräcktig tunga
Sku lof och pris uti Dess helga Tempel siunga,
Bom ändat har wår twång.

Då sku wij säija, See, huur Herrans helga Öra
Är altid öpet till wår Konungz bön at höra,
När den är fast och reen;
See huru han är af wår' tårar öfwerwunnen,
Och är Sin Smorda till at wackta färdig funnen
Såsom sin Ögnasteen.

Han hörer på Sin thron hwad som bedz af the fromma,
Han låter till oss af sin himmel nederkomma
Sin helga Änglars häär,
Som Konungen uti then största striden acktar,
Som honom troget för båd swärd och kulor wacktar,
Och städz kring honom är.

Högfärdigt Fienden will oss förströ som agnar,
Förlåter sig uppå the hästar och the wagnar
Som han har i sin mackt,
Uppå sitt footfolckz taal, på sina Resenärer,
Och på the stålta skepp, som blåa hafwet bärer
Med sina wimplars prackt.

Men wij wår tillförsickt till Store Guden drage,
Han är wår bästa hielp; fastän wij äre swage
Han oss dock kraffter geer:
Wår wappen wara sku ödmiuka hiärtans böner;
I Herrans namn man hielp i största faran röner,
Och krafftigt bistånd seer.

Så läre wij ock få med nögda ögon skåda,
Huur Herren neder will w;år Fiends högfärd tråda
Och störta ned thess mod:
Wårt swaga taal lär på then stora hopen winna
En härlig seger, och på marcken rofwet finna
Rödt utaf theras blod.

O Store Himlens Gud! täckz denna nåde gifwa
Wår Konung, och städz hoos hans krönta hufwud blifwa;
Förläna krafft och råd.
Afwähr alt ondt, som kan wårt Swerjes lyckta hända,
Och när wij oss med bön och suckning till Tig wända
Så lät oss finna nåd!