1624, Kongens retterting, dom mot Mourids Podebusk

Från LuggudeWiki
Version från den 9 januari 2011 kl. 21.17 av Jerlerup (diskussion | bidrag) (Helsingborgs Dagblad: Ett våldtäktsförsök 1623)
Hoppa till:navigering, sök
Protokoll från rättegången mot Mourids Podebusk 1624 återfinns i denna bok.

Helsingborgs Dagblad: Ett våldtäktsförsök 1623

For mer än 350 år sedan utspelade sig i Kullabygden ett våldtäktsfall som bland annat fick till följd att godset Krapperup, som alltsedan 1504 tillhört medlemmar av ätten podebusk, då övergick till ny ägare. Händelsen inträffade år 1624 och eftersom Skåne då tillhörde Danmark blev den åtalade. Mourids Po­debusk, dömd efter dansk lag.

Men först en kort presenta­tion av huvudpersonerna i denna föga angenäma histo­ria. Flickan, som utsattes för våldtäktsförsöket var hem­mahörande i Laröd och hette Kirstina Mogensdotter. Hen­nes far Mogens var kronobon­de. Det innebar, att han måste betala avgifter till kronan samt dessutom utföra vissa dagsverken. men å andra sidan förband sig kronan att vid behov försvara honom hans familj.

Den unge mannen i detta drama hette som nämnts Mourids Podebusk och till hörde en förnäm adelsfamilj. Podebusk är ett namn vi känner igen i samband med Krapperup. Mourids far, Claus Po­debusk, ansågs vid denna tid ha varit Skånes rikaste man. Hans egendomar omfattade 11 800 bondgårdar, och han var dessutom herre till Krapperup, Barsebäck, Karsholm och Markie. Han ägde också gods på kontinenten. Det var på Krapperup familjen bod­de, och här dog Claus Pode­busk 1616.

Efter faderns död gav sig Mourids ut på en lång utlandsresa. Efter fem år åter­kom han till Skåne. Enligt samtida bedömare var han inte bara en bortskämd rikemansson utan var också känd som en äkta drummel. Han terroriserade såväl hög som låg, och då han var ökänd, gick de flesta ur vägen for honom.

Låt oss återvända till Kirstina. Den 22 april 1624 var Kirstina och hennes väninna inne i Helsingborg och "gjorde stan". De passerade därvid ett värdshus och markte då, att de observerades av en herreman. Då de genast såg, att det var Mourids Fodebusk, blev de mycket skrämda och vek snabbt in i en gränd. Väl där gjorde de sig ärende in i en ba­garbod. De trodde nu, att de genom denna manöver und­kommit Mourids och begav sig skyndsamt hem till Laröd. Vid lilla Pålsjö blev de emel­lertid upphunna av Mourids, som kom ridande med sin ridknekt. Till all lycka för Kirstina fanns vittnen på plats, ett par arbetare och några fiskare från Helsingör.

Vad som nu följer skedde mitt på dagen och alldeles i närheten av landsvågen. Med hästarnas hjälp lyckades Mourids och ridknekten skil­ja flickorna åt De drev däref­ter Kierstina över ett gärde och ner mot en sluttning Mou­rids sprang av hästen och för­sökte fullfölja sina avsikter med Kirstina, men hon för­svarade sig tappert en hel tim­me.

Mourids blev allt våldsam­mare, och till slut högg han sina ryttarsporrar i hennes bröst? Han befallde därefter ridknekt att fortsätta. Denne misslyckades också, men en halvtimme fick Kirstina kämpa med honom. När ingen av dem nådde sitt syfte, började de håna Kirstina och skrek högt och ljudligt, att hon var vanskapt. Till slut gav de upp och Kirstina tog hon sig hem till Laröd, och hennes hennes föräldrar såg till att hon kom i säng.

Kronan representerades av lendsmanden Anders Bille, som tillika var riksråd och ägare till Rosendal. Han hade en gång varit trolovad med Mourids kusin, Anne Ottersdatter Rosenkrantz, men hon dog kort tid, innan bröllopet skulla stå. Anders Bille gifte sig aldrig, och man tror, att Rosendal fick sitt namn efter fästmön. På intet sätt lät Anders Bille detta inverka under den följande rättegången mot Mourids utan visade i stället prov på oväld och sällsynt rättrådighet.

Kirstina utsattes för våldtäktsförsöket pä en torsdag och redan på lördagen gav sig mor och dotter i väg till Ro­sendal for att klaga. Anden Bille var emellertid inte hem­ma, men Kirstina och mo­dern gav sig inte utan kom tillbaka pä söndagen. Då hade Anders Bille gästen Lends­manden i Landskrona Anders Sinclair, Skånes biskop Mads Jensen, en prästfru, två präster samt jungfru Sofia Galt.

Kvinnorna bjöds in i stora salen, och i gästernas närvaro fick Kirstina relatera hela historien samt dessutom visa upp sina såriga bröst.

Anders Bille var en handlingens man och satte genast i gång rättsmaskineriet. Inför Luggude häradsting lät han förhöra de arbetare och fiskare som varit åsyna vittnen till våldtäktsförsöket. De båda prästmännen fick avlägga vittnesmål inför prosten i Helsingborg om vad de sett och hört på Rosendal.

Mourids Podebusk fick ryktesvis reda på att Anders Bille börjat röra i saken. Han var nog oförsiktig att skriva ett otidigt brev till Herr Änders. Mourids, som var van vid mera feodala förhållanden på kontinenten, försökte bagatellisera hela historien.

Men Mourids blev stämd inför riksrådet på Köpenhamns slott. Anders Bille yrkade dödsstraff på Mourids enligt 15 artikeln av Frederik den II:s gårdsrätt: "Hoo som tager Quinde met vold. eller Mo, oc horis raab oc paakald, oc siunis blaat Kiöd, eller Reffne Kläder, han myste Liffuet, endog han ikke fuldkomsinvillie."

Domen föll redan den 9 juli. Mourids slapp mista livet men dömdes till landsförvisning på livstid. Han skulle dessutom erlägga 1000 riksdaler till Helsingborgs hospital och 200 riksdaler till Kirstina for sveda och värk.

Mourids Podebusk var ende sonen till Claus Podebusk men hade tre systrar. Han kom genom landsförvisningen aldrig att bli herre till Krapperup utan sålde godset 1629 till svågern Frederik Rantzau. Formodligen drog drängar och pigor en lättnadens suck. då de undslapp Mourids. Frederik Rantzau var en god och aktad man. Känd for stor givmildhet mot kyrkor och sjukhus. Sålunda var den unga Kirstinas lidanden inte helt förgäves.

Gunvor Svensson, Helsingborgs dagblad 18/12-2001

Utdrag ur målet

"Mourits Poudebusk till Krapperup, wor mand och thienner på den anden side" har stämts av Anders Bille till Rosendal, "for att hand utdj Hellsingborg leen en quindis person skall haffue woldtagen, och sig megett uttilbörligen med med hinde forholdt..."

På detta svarade Podebusk att han beskylls av Bille att han " moed alle sanndhedh skulle haffue wolldtagen", samt "att hun skulle luuge hannom paa att hand skulle haffue ligget hoes hinde, med meere och flere lettferdige och lognachtige orde..."

[Först gick man igenom ett annat ärende som rörde Podebusk. Så själva målet börjar på den sjunde sidan.]

Dernest er dj rette lagde ??? her Anders Billde ett thingsuinde aff Luggude herredzting dennd 12 Maij nest forledene udgangen kiendendis, bemelltte her Anders Billde da effter louhlig kalld och uarsell at haffet ladet frembhallde, effter windisburd indenliege deris sanghed louligen att Winde och bekiende.

Och sa er framkommen Kierstina Mogensdatter i Laugerödh och giorde sin höijeste Eede med opraggte finger effter laugen, at hun och en anden quinde med naffn Inger Pedersdatter till huse hoes smidden i graffuarna, at dee wor en dag tillsammen i Hellsingborg, som wor om en thorsdag, och da saae dj at Mougens Podebusk sadt udj Albrett Jörgensens bislag, och da gicke dj neder ad ett andet straedh, och kiöbbt noget bröd, och da some dj saa stoede da kom Mougens Podebusk ridandis framb och ded oss forbie siellf rhredie, och some wj kome wd til Lille Polskiöb sa holldt Mourids der siellffredie, och wij gick paa woris hiembweij, da komb de ridandis effter oss och stundom rhede de aadger moed floede maallett, och saa op igien indtille wj wor noget fra byen,

och da rheed Mourids op till mig som jag gick wed gierdett, och stötte mig omkulld med bag deellen aff hans hest, och som jag komb op igien, da sprangh jag imod ad gierdett och saa tog Mourids mig udj kiorttelen, der jag komb neder til brösten, da klöijh Mourids aff sin hest och rögte mig til sig offuer gierdet och sagde till mig daa som jag icke maa ligge hos dig, da skall jeg skyde dig ihiell, och da förde hand mig om kulld paa rhyggen, och da wred jag mig paa siden, och da baade thraade och kuussett hannd mig och hugget mig paa brystet med sporren, saa blodett gick? ???, och saa lagde hand sig paa mig, och jeg skreg raabtte höijt och der hand icke kunde faa mon med mig,

daa bad hand sin karl gaa ??? mig, och hand da giorde ligesom hanns hosbundh haffde giortt med mig, undentagendis hand icke hug mig med sporren, och da sagde karlen jeg faar ingen monn med hinder, och da sagde Mourids jeg for siellff at giffue mig til hinde igen, och da gaff hand sig siellffuer till mig igen, och giorde lige som hand giorde tillforn, och der hand icke kunde faa mon med mig da stoede hand op och toge mine been och lagde paa hans axell saa mine kledder hangde neder til jorden, öffuer mit hoffuit, och sagde til mig att jeg wor wanshaptt, och da slap jeg fra hannom, och hans karll gaf sig til mig anden gang igen, och der hand icke kunde faa mon med mig, da spötte hannd ad mig och sagde jeg wor wanshaptt,lige som hans junker haffde sagtt tillforn, och der med forlode de mig, och jeg slap fra demom, och icke hannd reff mine kledder, for dog ligeuell hannd haffde denom offuer hoffuedet, och icke heller fick deris willis med mig, som de haffde willet.

Mogens uentter i Laueröed winder med opregtte finger effter louenn at hand wor om morgonen effter dend dag som Mourids och hans karll haffde owerret?? i tagned? for:ne pige, da kom Hanns? Söffrensen trennend y AxellA??htt Lauridtz pedersen til hannom och da gick de ind till Mogens Rasmussen och Vackadt pigen udj sengen och da begynte hu at oprette for dennom, lige som hun hsffde pleget her inde i tinge och framwijste sit bryst huor Mourids Podebusk haffde huggett hinde med hannds sporrer pa hindes bryst, sa blodett wor udgannet.

Hans Söffrensen winder samme ord med lige samma Eed som Mogens Benttssen anwundit haffuet.

Ziccille Nielsdatter for:ne pigenes moder winder wed sin höieste siells Loed och opreggte finger effter Lougenn att hindis datter kom hemb och klagede for hinde, at hun wor ille medfaren, som hun her indeni? tinge klagett, och sagtt haffuer dennd siellff samme dag som Mourids Podebusk och hans karll haffuer hafft fatt pa huende,

och da tilspurdes Welb: Her Anders Billde for:ne pige och hindis moder om hannd haffuer hafft bud efter hinde med thrussel eller nogen aff sinno for:ne klagemaall att skulle angiffue förend om löffuerdagen hun wor paa Rosendall, och wille for:ne klagemaall tilkiende giffue, och viste Her Anders Billde da wor tillstede paa dend dag.

och der for om morgonen der effter haffde Welb: Anders Billde bud effter, sambhtidh hannd haffde spurdt de haffde awarrett der om löffuerdagen tilforne och da kom pigen med sin moder och gaff for:ne klagemaall tillkiende som fors???tt staar, och giorde for:ne pige och hindis moder deris höiesti siells rad?? at icke Her Anders Billde haffde hafft nogen bud hos dennom forrend de om löffuerdagen wor paa Rosendall och wille gifue for:ne klagemaal tilkiende som fors??tt staar huilcke for:ne ord Welb: Herr Anders Billde siger att

Her Anders Sinklair med Jomfrue Sophia Gallt, hederlig och höylerd Mannd dochtor Mads Jennsen biskop offuer Skaane stift, Her Knudh i Allrum sogenprest dersammastedes, Her Peder i Kropp, sogneprest der sammastedes, saa ock Karine Herr Olluffs Quinge huilcken for:ne huindes bekiendelse [och]klagemaal och reffuena bryst haffuer hörrtt och seett, som och for:ne.

Her Peder tillspurde baade modern och pigen samme tid huorfore dj icke baade ??tt haffde giffuit hosbunden tilkiende, tillforne, huortil de suarede at de haffde i uarrit der om Löffuerdagen tillforre, och wille samma klaagemaahl tilkiendegiffue, och da wor her icke Anders Billde tillstede,

Skyde Welb. Her Anders Billde paa Niels Lauritsen i Hellsingborg som pa dend tijd, som der gierningen begynttis wor udj Mouridts Podebuskis föllge, som widere ded om kand winde huis hannom der udj er bevijst,

Och andend framstoede samma dagh her for Rette. Peder Jensen i Hellsingör och awinder eftter Lougen, at hande wor wge pa stranden mellom Hellsingborg och Poffuelskiöb, da saa hand en karll stoed wed stranden och stötte sig med en bösse, och da kom der en karll ridandis, och kom der quindfolck gangendis ad ???ynde, och da deedh dend ene karll slog till det ene quindfoclk med handen och hun löb da til den anden karll, och sagde hiellpen mig, eller beder for mig, och siden saa hand hinde inden for grindett och band daa der dend fore.

Lauridtz Jenssen ibid winder samme ord som for:ne peder Jenssen omwindet haffuer. Lauridtz Önerssen i Hellsingborg winder effter Lougen at hannd om en Thors dag wor wde paa stranden och satte eller kaste dennis kroger och backer? och da hörde wj emoed landett, och satt der wden baad, och da gick wj h?inb ad byen, da seer e wij at Mouridtz Podebusk holltt paa enn hest och da saae wij en pige ganske innden for gierdett wdj enn löcke och karllen reed wder for gierdett, och da bleff de borte, weder wed backen, och icke hannd wisste om dett war Mourids Podebusk





UNDER BEARBETNING

Källor

För målet. Se: Kongens Retterting, Herredagsdomböger. 1624, nr. 3 - 19.