1624, Kongens retterting, dom mot Mourids Podebusk
Helsingborgs Dagblad: Ett våldtäktsförsök 1624
For mer än 350 år sedan utspelade sig i Kullabygden ett våldtäktsfall som bland annat fick till följd att godset Krapperup, som alltsedan 1504 tillhört medlemmar av ätten podebusk, då övergick till ny ägare. Händelsen inträffade år 1624 och eftersom Skåne då tillhörde Danmark blev den åtalade. Mourids Podebusk, dömd efter dansk lag.
Men först en kort presentation av huvudpersonerna i denna föga angenäma historia. Flickan, som utsattes för våldtäktsförsöket var hemmahörande i Laröd och hette Kirstina Mogensdotter. Hennes far Mogens var kronobonde. Det innebar, att han måste betala avgifter till kronan samt dessutom utföra vissa dagsverken. men å andra sidan förband sig kronan att vid behov försvara honom hans familj.
Den unge mannen i detta drama hette som nämnts Mourids Podebusk och till hörde en förnäm adelsfamilj. Podebusk är ett namn vi känner igen i samband med Krapperup. Mourids far, Claus Podebusk, ansågs vid denna tid ha varit Skånes rikaste man. Hans egendomar omfattade 11 800 bondgårdar, och han var dessutom herre till Krapperup, Barsebäck, Karsholm och Markie. Han ägde också gods på kontinenten. Det var på Krapperup familjen bodde, och här dog Claus Podebusk 1616.
Efter faderns död gav sig Mourids ut på en lång utlandsresa. Efter fem år återkom han till Skåne. Enligt samtida bedömare var han inte bara en bortskämd rikemansson utan var också känd som en äkta drummel. Han terroriserade såväl hög som låg, och då han var ökänd, gick de flesta ur vägen for honom.
Låt oss återvända till Kirstina. Den 22 april 1624 var Kirstina och hennes väninna inne i Helsingborg och "gjorde stan". De passerade därvid ett värdshus och markte då, att de observerades av en herreman. Då de genast såg, att det var Mourids Fodebusk, blev de mycket skrämda och vek snabbt in i en gränd. Väl där gjorde de sig ärende in i en bagarbod. De trodde nu, att de genom denna manöver undkommit Mourids och begav sig skyndsamt hem till Laröd. Vid lilla Pålsjö blev de emellertid upphnnna av Mourids, som kom ridande med sin ridknekt. Till all lycka för Kirstina fanns vittnen på plats, ett par arbetare och några fiskare från Helsingör.
Vad som nu följer skedde mitt på dagen och alldeles i närheten av landsvågen. Med hästarnas hjälp lyckades Mourids och ridknekten skilja flickorna åt De drev därefter Kiretina över ett gärde och ner mot en sluttning Mourids sprang av hästen och försökte fullfölja sina avsikter med Kirstina, men hon försvarade sig tappert en hel timme.
Mourids blev allt våldsammare, och till slut högg han sina ryttarsporrar i hennes bröst? Han befallde därefter ridknekt att fortsätta. Denne misslyckades också, men en halvtimme fick Kirstina kämpa med honom. När ingen av dem nådde sitt syfte, började de håna Kirstina och skrek högt och ljudligt, att hon var vanskapt. Till slut gav de upp och Kirstina tog hon sig hem till Laröd, och hennes hennes föräldrar såg till att hon kom i säng.
Kronan representerades av lendsmanden Anders Bille, som tillika var riksråd och ägare till Rosendal. Han hade en gång varit trolovad med Mourids kusin, Anne Ottersdatter Rosenkrantz, men hon dog kort tid, innan bröllopet skulla stå. Anders Bille gifte sig aldrig, och man tror, att Rosendal fick sitt namn efter fästmön. På intet sätt lät Anders Bille detta inverka under den följande rättegången mot Mourids utan visade i stället prov på oväld och sällsynt rättrådighet.
Kirstina utsattes för våldtäktsförsöket pä en torsdag och redan på lördagen gav sig mor och dotter i väg till Rosendal for att klaga. Anden Bille var emellertid inte hemma, men Kirstina och modern gav sig inte utan kom tillbaka pä söndagen. Då hade Anders Bille gästen Lendsmanden i Landskrona Anders Sinclair, Skånes biskop Mads Jensen, en prästfru, två präster samt jungfru Sofia Galt.
Kvinnorna bjöds in i stora salen, och i gästernas närvaro fick Kirstina relatera hela historien samt dessutom visa upp sina såriga bröst.
Anders Bille var en handlingens man och satte genast i gång rättsmaskineriet. Inför Luggude häradsting lät han förhöra de arbetare och fiskare som varit åsyna vittnen till våldtäktsförsöket. De båda prästmännen fick avlägga vittnesmål inför prosten i Helsingborg om vad de sett och hört på Rosendal.
Mourids Podebusk fick ryktesvis reda på att Anders Bille börjat röra i saken. Han var nog oförsiktig att skriva ett otidigt brev till Herr Änders. Mourids, som var van vid mera feodala förhållanden på kontinenten, försökte bagatellisera hela historien.
Men Mourids blev stämd inför riksrådet på Köpenhamns slott. Anders Bille yrkade dödsstraff på Mourids enligt 15 artikeln av Frederik den II:s gårdsrätt: "Hoo som tager Quinde met vold. eller Mo, oc horis raab oc paakald, oc siunis blaat Kiöd, eller Reffne Kläder, han myste Liffuet, endog han ikke fuldkomsinvillie."
Domen föll redan den 9 juli. Mourids slapp mista livet men dömdes till landsförvisning på livstid. Han skulle dessutom erlägga 1000 riksdaler till Helsingborgs hospital och 200 riksdaler till Kirstina for sveda och värk.
Mourids Podebusk var ende sonen till Claus Podebusk men hade tre systrar. Han kom genom landsförvisningen aldrig att bli herre till Krapperup utan sålde godset 1629 till svågern Frederik Rantzau. Formodligen drog drängar och pigor en lättnadens suck. då de undslapp Mourids. Frederik Rantzau var en god och aktad man. Känd for stor givmildhet mot kyrkor och sjukhus. Sålunda var den unga Kirstinas lidanden inte helt förgäves.
Gunvor Svensson, Helsingborgs dagblad 18/12-2001
Utdrag ur målet
Källor
För målet. Se: Kongens Retterting, Herredagsdomböger. 1624, nr. 3 - 19.
