Visa källa för Then bleka månans sken...

Från LuggudeWiki

← Then bleka månans sken...

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

---

Du kan se och kopiera denna sidas källtext.

==[[Sånger af en svensk fånge i Simbirsk, Georg Henrik von Borneman|Sånger af en svensk fånge i Simbirsk]] utgivna av Martin Weibull 1868== '''Trolig författare: löjtnant [[Georg Henrik von Borneman]].''' == 7) Then bleka månans sken... == Then bleka Månans skeen haar redan en gång tagit<br> Min kära Palmfelt af, och åter en gång till,<br> Seen som wår Schmidt från oss till Muskos portar dragit, <br> At see om penngar wår Feltmarskalck gifwa will; <br> Om wij ännu: uti dess gunst oeh minne äre<br> Och om wij något få utaf dess försorg läre. <br> Han reste från oss bort, men oss han lämbnad qware <br> I sorg och ängzlan, then wij stundlig än utstå, <br> Men effter honom, wij med wåra tanckar fare,<br> Han kan, huur långt han är, ey ur wår' sinnen gå; <br> Han hafwer alt för wäl sin hogkomst hoos oss lämbnat,<br> Än at wij någonsin haa honom glömma ämbnat. <br> Jag täncker än uppå then lust wij Fyra hade,<br> Thet korta tidzfördrif, then angenähma roon, <br> När wid ett godt glas öhl i tijo timmar glade<br> Wij rättade först opp dess kopparbataillon <br> Men wiste ey at Schmidt sig skulle från oss skillia. <br> Och skedde thet också emot wår trennes willia. <br> Wår fångskapz Republicq war then som honom walde<br> Med en enhällig röst at söka pengar ut,<br> Han tiänte fuller bäst därtill, men wij blef qwalde<br> Min Palmfelt, utaf ett så hårt och ledsamt slut. <br> Men så går alltid till, En måst för folcket lida; <br> För allas fägnad måst tre eller fyra qwida. <br> En gammal saga är, at then söm plägar finna<br> Fyrwäpling, när then först med gräset wäxer opp, <br> Skall samma åhr i alt en, lycklig framgång winnia<br> Så länge som han bär thensamma på sin kropp, <br> Men om han mistar then, så haar dess frögd en ända, <br> Dess lycka plär sig straxt i sorg och motgång wända.<br> Men detta lämbnar iäg, nog wet iag at wij tänckte<br> Uti wårt klöfwerbläd haa mången rolig dag, <br> Och wår fyrwäpling oss i början fägnad skiänckte, Wij funno glädie nog uti wårt lilla lag: <br> Wij märckte redan at et godt och ärligt sinne <br> Kan i olyckan sielf bland wännier nöije finna. <br> Men acht wårt nöije är för hastigt ändat blefwet,<br> Wij fingo niuta thet knapt uti Åtta daar, <br> Förrän thet första blad blef från wår wäplihg refwet, <br> Och med sin resa Schmidt wår glädie brutet har:<br> Seen har swår siukdom haffb wår Tilas utifängzlan, <br> Så at, Min Palmftlt, wij måst gått i långsam ängzlan. <br> Sij så hanterar oss en obeständig lycka,<br> Then hon i dag har tyckts till himlen lyffta opp, <br> Will hon i morgon neer till diupsta afgrunn trycka,<br> Och ända mycket snält dess medgångz liufwa hopp: <br> Then som har dagen fått i största glädie böria,<br> Får innan affton blir som offtast tröstlös söria, <br> Then morgonråda, som wij alldrarödast skåda,<br> Plär offta gee en wååt och kulen, slaskog dag; <br> Så will ock lyckan oss med gladlynt anlet båda<br> At motgång föllia skall; ty thet är-hennes lag <br> At then med rägnskur hon brått öfwerjla täncker, <br> I börian hon ett klart, warmt och hett Soolsken skäncker. <br> Men på en kulen Nord en liufwer wästan föllier<br> Som för en skarper kiöld geer oss en blomstrand wåhr; <br> På stormen lägga sig the grymma hafwetz böllier,<br> At skeppet för tu skiöt i önskad hambnen går. <br> När lyckan länge wred har warit, will hon blifwa <br> Oss åter gunstig, och för sorg oss glädie gifwa. <br> Så går thet ock med oss; Tilas som härtill warit<br> Siuk, taar nu åter på at blifwa frisk och sund, <br> Och Schmidt, som nästan för en månad från oss farit,<br> Frisk och med penningar wij wänta heim hwar stund: <br> Då lär fullbordad bli wår här tills giorde önskan, <br> Och klöfwerbladet stå uti en frögdfull grönskan. <br> Men ett mig faller inn, iag säijer mina tanckar,<br> Jag rädz wij lära ey för många penngar få, <br> Om gamla wanan står, ey någon pollusch wanckar, <br> Ty thet gemenlig till så plägar med oss gå, <br> Then rijke till sig alt med girig händer rifwer, <br> Men then som torfftig är, man mycket litet gifwer, <br> Jag weet wårt Staatz Cantor, iag kiänner en Gref Wrede<br> Och herren Wallraw med; the hafwa en natur, <br> Sku the gee penngar ut, the äro mycket lede,<br> Och gifwa bägge sig en opsyn som är, sur.<br> The willia Cassan skall alt meer och meer formeras, <br> Och meena alt hwad the om händer haa är theras. <br> Med åhren hafwer till ock theras kiärlek tagit<br> At kunna hwad som finns i Swerje sammanfå, <br> När the uti en hog haa alla penngar dragit, <br> Så täncka the at alt måst wäl i Rijket gå:<br> Jag tror man watten kan ur hårda berget trycka, <br> Förr än ur theras pung ett enda tolförstycke. <br> Dock in parenthesi är detta bland oss båda<br> Allena sagt, iag weet hwad sådant med sig bär, <br> Jag skulle en process snart på min hals få skåda,<br> Fast iag oskyldig och mitt taal i sanning är; <br> Men man i denna tijd ey will af sanning höra, <br> Hon liuder intet wäl meer i en Mennskias öra. <br> Dåck önskar giärna nu, at iag osanning sade,<br> Gref Wrede wore god, och Walraw wore blid, <br> At Schmidt från Muskou med sig penngar till oss hade,<br> Ty the behöfwas wäl i denna swåra tid, <br> Och om wår pung är tomm, ey stor då drässlen blifwer, <br> Ty Ryssen öhl och maat ey utan dengi gifwer. <br> Men låt oss trösta oss, och hoppas städz thet bästa, <br> Thet lindrar sorgen ey haa ett bedröfwat mod, <br> Om Schmidt man penngar har, sku wij Cnees, Woywod gästa,<br> Och the oss, at thet blir ett dagligt gästabod: <br> I båtar sku wij ut till Wolgas holmar fara, <br> Och Pålskan, Madam Taub, sku med i laget wara<br> Men theras samqwäm wij så stort ey skulle ackta,<br> Om Schmidten komme heem, och så wår ranzion <br> Samt penningar till oss ifrån sin resa brackte;<br> Wij skulle hälsa på dess kopparbattaillon. <br> Och lämbna Pålskan samt Woywoden med the andra; <br> Med frögd wij skulle från Sembierskis holmar wandra. <br> Imellertid rees wäl, wår Schmidt, wij mycket längta<br> Uppå Er återkomst, at i snart kommer hit, <br> Wij alla effter Er enhälleligen trängta,<br> Jag wet I ey för oss spar möda eller flit: <br> Tobiæ reseswän Er på Er resa ackte, <br> Och från all fara Er på hela wägen wackte. <br> Then högsta Guden låt oss Er med hälsan skåda, <br> Med wäl uträttad sak at i heemkomma må, <br> Gud gif at i fing oss the glade tijnder båda<br> Wij skola frije ur thet Ryska rijket gå, <br> Hwad frögd skull thet ey för oss arma fångar wara? <br> Huur glade skulle wij till kiära Swerjet fara? <br> Imedlertid wij wår Ambassadeurs skål dricka,<br> Wij glömma honom ey i ett af wåra lag, <br> Men önske nöije, lust, god hälsa, allskiöns lycka,<br> Thet sku, min Palmfelt, wij och giöra uti dag, <br> Och önska, Gud will snart oss honom återgifwa, <br> På thet wår wäpling må igen fyrfalldig blifwa.<br>

Tillbaka till Then bleka månans sken....