Visa källa för Så vill, min Herre...

==[[Sånger af en svensk fånge i Simbirsk, Georg Henrik von Borneman|Sånger af en svensk fånge i Simbirsk]] utgivna av Martin Weibull 1868==

'''Trolig författare: löjtnant [[Georg Henrik von Borneman]].'''

== 13) Så vill, min Herre... ==

XIII.
Så will, Min Herre, som iag af dess werser märcker, <br>
Sin hog nu wända bort från hufwor och från särcker; <br>
Ert marmorhiärta I för älskogzeld förståckar, <br>
För Sabbelsmössor och the sijda dammast råckar; <br>
I will ey drucken blj af Astrilds liufwa drycker, <br>
Ey skiöta mera om the unga Bojars flicker, <br>
All kiärlekz söta lust I ur Ert sinne rymmer <br>
Och acktar intet meer thet skiönsta Fruentimmer, <br>
I sielfwa Venus will med stilla ögon skåda, <br>
Och på kyskhetens baan med fromma fötter tråda: <br>
Men, kiäre Mannerberg, i början rid man sackta, <br>
Och wägen I will gå med någon flit betrackta. <br>
Jag haar ock börjat på thensamma till at wandra, <br>
Men thet mig hafwer gått som Er och flere andra, <br>
Jag haar måst wända om, ty lilla älskogzbarnet <br>
Är städz en tusend skalck, thet narrar oss i garnet <br>
På många hundra sätt; wij weta utaf intet, <br>
Förr än wij snafwat haa, förr än wij hafwa slintet, <br>
Och at thess arga list så hastigt oss bedraget, <br>
At wij thess förra band och boijor på oss taget; <br>

Thet giör wårt hiärta snart utaf thess låga brinna <br>
Och låter älskogz lust i wåra hiärtan rinna.<br>
På sielfwa wägen när wij wåra ögon wända<br>
Så tee sig hinder och beswär förutan ända.<br>

I början är han bred, men som en js så haler,<br>
Men längre fram han blir alt meer och mera småler:<br>
Är stenig öfwer alt, moot ändan jämn och släter:<br>

På ena sidan är en lustig skog och täter<br>
Af allahanda trä, af blomster, roser, blommer,<br>
Men när man en gång inn uti thensamma kommer,<br>
Så kan man intet meer den rätta wägen finna,<br>
Och på kyskhetens stig till ändamåhlet hinna:<br>

På andra sidan seer man skiöna blomstrand ängar,<br>
I hwilcka wällusts ström i många krokar, slänger<br>
Sig kring, och låter oss sitt silfwerwatten skåda,<br>
Och giör at wij wår bahn med swaga fötter tråda:<br>
Man seer där skiöna slått; alt är i leek och löije,<br>
Alt tyckes lofwa oss ett liufligt kiärlekz nöije:<br>
Där leka unga män med wackra unga piger,<br>
Och tråda nögde på'the söta älskogz stiger,<br>
The lee åt oss at wij then friska ungdoms wåhren<br>
Förspilla och oss ey betiäna utaf åhren:<br>
The mysa, wincka oss, och willia till sig låcka,<br>
Då kostar thet först på sitt hiärta så förståcka<br>
Mot kiärlekz retand lust at man förförd ey blifwer,<br>
Men sätter wägen fram med lijka kyskhetz ifwer,<br>
Wij see omkring oss alt hwad wåra sinnen retar,<br>
Ey någon lust är på wår wäg, men alt förtretar;<br>

I början, där iag sagt, at han är tämlig breder,<br>
Så är han fuller ey så mycket stygg och leder,<br>
Man får där hustrur, möör och skiöna fröknar skåda,<br>
Som willia jemte oss på kyskhetzbahnen tråda,<br>
Men intet hinna långt; the falla, halcka, slinta,<br>
Och theras opsåt blir till snömoos och till inte,<br>
The unga stanna mäst, the wackra gå till rygga,<br>
Och rätt få hinna fram än the sem äro stygga.<br>

Then som har nyss fått mann och then en ännu wäntar<br>
Kan kanske hålla sig, ooh längre fram medsläntar,<br>
Men sedan mästedels mfcd stora hopen wänder<br>
Sig om, och såledz sig thess ädla opsåt änder.<br>

Där wägen småler är, och full med stenar, stubbar,<br>
Man gamla kiärngar sees och stela frusna gubbar,<br>
Som i sin ungdom fölgt the söta älskogzspåren,<br>
Men nu ey orcka för the silfwerstänckte håren.<br>

Där war, Min Mannerberg, där iag sist om måst wända,<br>
Där tog min kyskhetz nijt en brå och snöplig ända.<br>
The gamla kiärngetroll, iag kunde intet lida,<br>
Ett sådant sällskap mig gaf idel sorg och qwida.<br>
Mig tycktes iag war ung, hwad skall iag bland the gamla?<br>

Jag sade hoos mig sielf, the städz om kyskhet ramla,<br>
Men litet hafwa brukt, då the thet hafwa kunnat,<br>
Nu seen Naturen them ey någon eld meer unnat<br>
Måst wandra kyskhetz wäg emot sin egen willia;<br>
Ty will iag wända om, och mig ifrån them skillia,<br>
När kalla åldrens höst ey meer will wärma gifwa<br>
Då skall ock iag som the på kyska wägen blifwa.<br>

See såledz hafwer iag ey härtills kunnat hinna<br>
Dijt wägen jämner är, iag haar måst altid finna<br>
Thet mig förhindrat haar: nu haar iag andra tanckar,<br>
Nu tro iag at iag ey så lätt lig mera wanckar,<br>
Jag tror at intet skall mitt hiärta kunna låcka,<br>	/
Jag skall mitt sinne moot all kiärlekz eld förståcka.<br>
Thet swårast altid är, när man skall först begynna,<br>
Wy effter handen meer och mehra lätthet finna.<br>
Ty willia också wij ey låta modet falla;<br>
Then pläga wij för rädd och för en feger kalla,<br>
Som låter skrämma sig, när han i början märcker<br>
Ett motstånd som är starckt; ett ädelt mod sig stärcker<br>
Och muntrar opp moot alt thet sjg will hinder giöra,<br>
Och från dess rätta wäg och goda opsåt föra.<br>

Wij willia föllias åt, hwarandra taa i handen,<br>
Förskiuta alt hwad kan optända älskogzbranden,<br>
Fly för thet skiöna kiön, fly Kyska Bojarinner,<br>
Fly alt hwad som är likt och skapt som wackra qwinner,<br>
På sådant sätt kanske wårt ändamål wij winna,<br>
Och på wår kyska baan till stilla dygden hinna.<br>