Glimåkra byordning från 1647

Från LuggudeWiki

Hoppa till: navigering, sök

1647 års byordning från Glimåkra socken

Det finns få byordningar, eller liknande, kvar från den danska tiden. Men det är intressant att jämföra senare svenska byordningar med äldre danska. Här är Glimåkras byordning. Den är inte från Helsingborgs län, utan det dåvarande Kristianstads län, och Östra Göinge härad. Men det är intressant som jämförelsematerial då man studerar senare byordningar i Luggude. Den 15 juli 1647 hade Poul Knudsen i Svennarp instämt byamännen i Tockarp, Gamblarp, Görbjörnerup, Edensjö, Romperöd, Jularp och Österöd till tinget: "til et retferdigt Vide og Grandelaug at vedtage, som her effter følger":


1. Først huem der haffuer uloulige gierder ohm S. Valborig dag, efftersom det da endeligen skall vere gablugt ohm vor frue dag, og fred paa Vongen 14 dage der effter:/

2. Ohm S. Valborig dag skall dj alle gaae ohm kring og besee gierderna, och der som nogen er i forfald, da skall ehn i hans sted møde och følge med:/ Huo som forsømer her udj, skall pantes paa 8 sk. første gang, anden j mk.:/

3. Huo som haffuer da Uloulige gierder skall pantes paa 2 mk. Ehr hull paa, saa at et Nød kand Jndgaa skall bøde 4 sk. Och for et Suins hull 7 sk.:/

4. Et Ulouligt Lid skall bødes og pantes paa j mk. En stete 8 sk.:/

5. Och skall ingen beede eller Tyre paa den ånders Eng, huo det giør, bødes och pantes paa j mk. och oprete skaden:/

6. Och skall ingen slippe hans Øeg luøss i Vongen, førend di ehre alle sambs der ohm, huo her jmod giør skall pantes paa j mk, och oprete skaden,:/

7. Och skall Vongen icke opgiffues før Mickelsmæsse, uden dj ehre alle sambs der ohm, Mens 14 dage før, ohm nogen icke haffuer ophøsted. Maa den som hiffuer op høsten tage sin fæned i Vongen, grøen uden skade, ehn huer bye i sin egen vonge, huo her jmod giør, skall bøde och pantes paa 3 mk. till granderne, och oprete skaden igien:/

8. Och skall ehnhuer holde sine børn i Affwe, saa uell som grdfolck och deris børn, och folck. Saa och dennom selff at jngen gaar udj Ager, eller Enge, och Wdtreder grøen nar den staar paa Jorden, Effter frukt eller erter, huo her jmod giør, skall pantes paa j mk. anden ganng paa j mk. och oprete skaden igien.:/

9. Huer, som haffuer nogen gaardfolck, eller nogen som befindes med Tifuerj eller anden skallehed, at giøre, enten paa basteskouff eller andet, skall straffes derfore som for andet ved hiemblet, Och den der holder dem till husse, skall skillie sig aff med dennem, eller derfore pantes paa j mk, Nar hand bliffuer loulige Adueret, och skall jngen i grandehællet tage den till husse igien, huo sligt giør skall och pantes paa j mk och strags forvise dennem:/

10. Ohm vaaren skall huer beede sine Øgen paa sit egit, der som dj giøre skade paa korn eller græes, skall skaden bøde, bliffuer dj Jndtagen skall pantes paa 4 sk foruden skaden

11. Och skall ingen begynde Rye veje paa en Andens grund, ager eller enge, huo her jmod giør skall bøde j mk och skaden igien pantes paa:/

12. Nor Sæden er opløben, skall ingen kiøre offuer en Andens Ager med Aver, eller Harffue, huo her jmod giør skall pantes paa j mk:/

13. Och skall ingen age offuer en andens græs eller enge med Høe om høsten forind hand aduarer sine Naboer der ohm, at hand kand sia vej i rete tid tillforne, huemb her jmod giør skall pantes paa j mk:/

14. Och skall ingen haffue Suin eller Søer med grisser i vongen, huo her jmod giør skall pantes paa j mk, foruden skaden:/

15. Och skall Per Suendsen i giørbiørnerup nu først i Aar, til Valborig dag igien, vere Oldermand, och siden skall hans Neste Naboe ret ohm kring tage ved Aar effter da och vere Oldermand, Huo som det forsømmer och icke tager ved nar det korner ham till, skall pantes handem paa j td. Øell, vill hand enda icke, da pantes paa en heell tunde Øell:/

16. Nar Oldermanden sender bud till en bye, till den første Mand i en bye, ret ohm kring i grandhaellet, skall da den første i byen bude fra sig strags i ehn hast, huo som forsømer at bude, skall pantes paa en fiering Øell./

17. Nar pantes skall, for nogen af disse poster, huemb som icke vill gaa med, och vere hoes i laug ingaa, enten ætpant eller dricke med, skall pantes huer gang paa j mk.

18. Och Nar nogen bliffuer panted, Tager till Nabon eller Verge, och giøre værn, skall pantes paa j tunde Øell och haffue skaden for hiembgield, ohm hand forløber sig paa nogen:/

19. Nar di dricke pante Øell, skall dj lege fra dennem till Oldermandens hues verie dj haffuer, baade Kniffue och Andet, till dj skillies Ad, Och findes nogen at haffue Nogen Kniff eller lønligt Verie paa sig, her Jmod, skall bøde och pantes paa en tunde oell till granderne, och till hans herskab i Rigs daler, siden agtes for dend hand ehr:/

20. Nar nogen pantes, och mandens hustrue faar pantes, bruge Ukuembs Ord, och offuer løber nogen, skall pantes paa en fierings oell:/

21. Om nogen ehr som giører oprøer, Nar dj dricke deris pante Øell da skall hand staa till rete, for hues skade giøre och pantes paa en td. oell,

22. Huer nogle Sure skouff Abille staar hoes en Anden mands Ager, og skyger hannem, eller Anden skouff, untagendes och henger offuer en Andens mands Ager till skade, skall den borthuges, eller haffuer den loff till at giøre som ejer Ageren:/

23. Huo som icke vill Udlege sin Andeeli till dete vides breffs bekostning, maa dj det strags Udpante, och till bøder j mk:/

24. Nar vongen opgiffues skall dj ringe dieris Suin, eller pantes j sk støched,

25. Och skall ingen opkaste louff eller gierder fmellen freds dage, huo det giør skall pantes paa j mk och bøde skaden igien,



Stefan Persson berättar i Kungamakt och bonderätt:

"Därefter begärde Poul Knudsen att ovanstående »vide og grandelaug« skulle stadfästas, vilket emellertid stötte på motstånd från Iver Persen i Romperöd, som talade för byns bönder och förklarade att de inte ville ingå i samarbetet. Anledningen var att de på eget initiativ redan hade gärdat runt sina vångar och således uppfyllde kraven för markfreden.

Iver Persen framförde också åsikten att det inte fanns någon anledning till osämja pga. Romperöds vångar, då det fanns 'markesskelP mellan dem och de övriga byarna och att denna gränsdragning klart och tydligt visade att de inte hade gärdat på någon annan bys vångar.

Den rättsliga processen måste emellertid fortskrida och Poul Knudsen svarade på Persens separatistiska utbrytarförsök att Romperödsbönderna först måste bevisa att de hade gärdat deras vångar med »louligt gierde« innan de kunde få lämna gemenskapen.

I Iver svarade med att upprepa argumenten från ovan samt att han på Romperödsböndernas vägnar ansåg sig vara i sin fulla rätt att vägra »slig opleg og vide« att stadfästa och att man hellre var utan »deris vide«.

Längre kom man inte på detta ting, utan det slutliga avgörandet uppsköts till nästa tingmöte torsdagen den 29 juli, då ordningen antogs. Dessutom accepterade tinget Romperöds utbrytning så länge som man höll lagligt gärde mellan vångarna och ingen från grannbyarna kom till skada på deras område. Romperödsborna varnades emellertid för att de skulle tvingas underkasta sig den gemensamma ordningen om de inte skötte sina åtaganden och om de på något sätt skapade osämja mellan sig och grannarna.

Vad visar oss då ovanstående ordning och Romperödsböndernas utbrytning från sockengemenskapen? Först och främst kan det noteras att 'vedtægten' hade en strikt reglerande karaktär med syftet att organisera den rent yrkesmässiga gemenskapen mellan bönderna i de sju byarna. Det uppenbara syftet var att reglera gärdsgårdar o.dyl. medelst giltiga avtal byarna emellan. Beträffande den rättvisereglerande karaktären var den följden av ett markant behov av att organisera ett till stora delar för regler och ordningar avvisande bondesamfund på en strikt individuell basis. Detta blir särskilt tydligt i pantningsförfarandet av böndernas ovilja inför sysslan som ålderman, där det uttryckligen talas om både en och två pantningar för försummelser. Att beslutet om en utbrytarbys rätt att lämna gemenskapen inte kunde regleras inom socknen utan i stället krävde en dom från häradstinget, framstår som en klar indikation på möjligheten för såväl enskilda byar som bönder att driva by- eller sockengemenskapens beslut till högre rättsliga instanser och att denna appellationsrätt dessutom var vedertagen.

Värt att kommentera från ovanstående 'grandelag' är också företeelsen att dricka pantöl. Förfarandet bör ses som en återintegrering av en skyldig tillbaka till bykollektivet. Genom att ölen skulle drickas gemensamt, utstakades målsättningen att den dömde på detta sätt återigen skulle komma att ingå på allmänna villkor i bygemenskapen. Det kollektiva tänkandet inom den yrkesreglerande strukturen blir extra tydligt; ingen i grannskapet kunde undvaras och straffas ut ur gemenskapen på byns rättsliga grundlag. I stället pantades de som inte ville vara med och dricka öl, t.o.m. upprepade gånger om det behövdes. Det var, som Heide Wunder har påtalat, nödvändigt att återställa och bekräfta freden mellan grannarna. Här finns också huvudproblematiken inom det snäva system av samlevnad som bygemenskapen utgjorde, där alla förväntades infria de givna förpliktelserna."

Källa

Med tack till Stefan Persson.

Kungamakt och bonderätt : Om danska kungar och bönder i riket och i Göinge härad ca 1525-1640, av Stefan Persson. ( http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170610185 )

Enligt ovanstående källa finns byordningen här: LLA, Ö i:I, ö . Göinge häradsrätt 1647-1800.

Personliga verktyg