Fast blecket ey så lätt...

Sånger af en svensk fånge i Simbirsk utgivna av Martin Weibull 1868

Trolig författare: löjtnant Georg Henrik von Borneman.

20) Fast blecket ey så lätt...

Fast blecket ey så så lätt som Öhlet för mig rinner,
En swager penna dock hoos Eder in sig finner,
Och med all wördsamhet Er skyldig tack hembär
För all wälfågnad mig af Er bewijsat är.

Men som iag swärmat nog i Juul med Er och andra,
Så will iag nyckter nu på kyska wägen wandra,
Ty när som nyckterhet och kyskhet föllias åt,
Man då med nytta går på dygdens trånga stråt.

At iag thess bättre må till ändamåhlet hinna,
Så skall man sällan meer mig utom huset finna,
Häreffter will iag i min stuga giöra boot,
För thet med fyllerj iag handlat dygden moot.

Tu har mig lofwa-täcktz, din Bror, at Biblen sända,
Then Tu ey får igen förr än iag läst till ända:
Ach! at wårt fångskap ock' så snart må ända få,
Som iag till Bibiens slut med Grudz hielp täncker nå.

Om Herr Magistren mig will sända dödzens tanckar
Som de la Serre hafft, nog arbet för mig wanckar
Med nytta och med lust min tid at bringa till;
Jag för Ert bägges låhn med wördnat will,