https://luggude.slektforskning.se/w/index.php?title=Hur_ledsamt_g%C3%A5_sin_koos...&feed=atom&action=historyHur ledsamt gå sin koos... - Versionshistorik2024-03-29T08:36:23ZVersionshistorik för denna sida på wikinMediaWiki 1.31.1https://luggude.slektforskning.se/w/index.php?title=Hur_ledsamt_g%C3%A5_sin_koos...&diff=4689&oldid=prevJerlerup: Skapade sidan med '==Sånger af en svensk fånge i Simbirsk utgivna av Martin Weibull 1868== '''Trolig författare: löjtnant ...'2011-02-20T12:09:39Z<p>Skapade sidan med '==<a href="/wiki/S%C3%A5nger_af_en_svensk_f%C3%A5nge_i_Simbirsk,_Georg_Henrik_von_Borneman" title="Sånger af en svensk fånge i Simbirsk, Georg Henrik von Borneman">Sånger af en svensk fånge i Simbirsk</a> utgivna av Martin Weibull 1868== '''Trolig författare: löjtnant ...'</p>
<p><b>Ny sida</b></p><div>==[[Sånger af en svensk fånge i Simbirsk, Georg Henrik von Borneman|Sånger af en svensk fånge i Simbirsk]] utgivna av Martin Weibull 1868==<br />
<br />
'''Trolig författare: löjtnant [[Georg Henrik von Borneman]].'''<br />
<br />
== 10) Hur ledsamt gå sin koos... ==<br />
<br />
Huur ledsamt gå sin koos wår ungdoms bästa dagar?<br><br />
Huur långsamt nöter man, Min Palmfelt, bort sin tid? <br><br />
Moot oss ey lyckan will sig gunstig tee och blid, <br><br />
Hon giör hwad henne tyckz och ey hwad oss behagar. <br><br />
<br />
Hon binder intet sig till några wisse regler,<br><br />
Men skifftar underligt sin gåfwor bland oss ut; <br><br />
Then ena smaka får dess ampra ekelut, <br><br />
Then andra för full wind uppå dess skiöte seglar. <br><br />
Then ena dantzar glad på lillior och på rosor,<br><br />
En annan sorgzen på the hwassa tistlar går; <br><br />
En bittert watten knapt utur en träskål får; <br><br />
Rhenskt wijn then andra ur förgylta silfwerkosor. <br><br />
Then ena kläder hon i gull och deamanter,<br><br />
Och drager alla daar brocard och dammast an; <br><br />
Then andra knapt sin kropp med slarfwor skyla kan, <br><br />
Och går sin hela tid i grofwa wallmars slanter. <br><br />
Then ena äter städz Fasaner, Garpetunger,<br><br />
Pastäijer, wildbråd, steek, mars'pan och sockerbröd; <br><br />
Then andra offta på suur wassla lider nöd, <br><br />
Och kan med smolor knapt få stilla bukens hunger. <br><br />
<br />
Så wijsar lyckan oss ett sällsamt eget sinne,<br><br />
Alt måste effter dess behag och enwett gå; <br><br />
Man kan sig ey uppå dess rätta art. förstå: <br><br />
Wij oss på intet sätt uti dess wäsend finne. <br><br />
Hwad är wäl orsak då, at såledz lyckan delar<br><br />
Sin gåfwor bland oss ut? Then ena mycket får, <br><br />
Utöfwer land och folck, och många skatter rår, <br><br />
Then andra intet har, och allting honom felar. <br><br />
<br />
Hwarför skull Croesus bli så rijk at han ey wiste <br><br />
Uppå sin mammon tahl, och Irus tigga gå? <br><br />
Hwad Alexander giordt at han skull Asien få? <br><br />
Darius, at i hast han lif och rijke miste? <br><br />
Augustus uti Rom ett fredsamt styrseli förde,<br><br />
Alt lydde på hans ord, han gaf all werlden lag; <br><br />
At bry Laertis Son had lyckan sitt behag, <br><br />
Och uti tjugu åhr thess söta roo förstörde. <br><br />
<br />
Hwad orsak hafwer wäl oss lyckan hårdt at plåga?<br> f<br />
Haa wij ock mehra ondt än några andra giordt? <br><br />
Har hon då uti oss så mycket argt förspordt, <br><br />
At hon wår skieppa will med jdel möda råga? <br><br />
Wij knapt nog hade till the myndig åhren hunnit, <br><br />
Lagt af wår barnaskoor, då kriget tändes opp, <br><br />
Som nu i tijo åhr ohindrat gått sitt lopp, <br><br />
At man dess låga med obotlig skada funnit. <br><br />
Thensamma tid wij bräckt till uti jdel möda,<br><br />
Wij hafwa liten lust och liten glädie hafft; <br><br />
Wår åhr wij hafwa mist, wår ungdoms bästa krafft, <br><br />
Nu will oss ledsamhet uti wårt fängels döda. <br><br />
The unga åhr wij än kanske i förråd hafwa<br><br />
Måst wij nu nöta till uppå en sådan ort, <br><br />
Hwart intet ährligt folck had nånsin komma bort, <br><br />
Men där man oss ändå kan hända lär begrafwa.<br><br />
<br />
Ty fast med tålamod wij söka öfwerwinna<br><br />
Wår ängzlan, som oss will alldeles matta ut,<br><br />
Så lär dock fattigdom uppå oss giöra slut, <br><br />
När wij ey en Copeck i tomma pungen finna. <br><br />
<br />
Så går thet till med oss, då andra i fult löije<br><br />
I lyckans trägård bland the skiönsta blomster boo, <br><br />
The räkna sina daar i glädie och i roo, <br><br />
Och bringa till sin tid i ett fullkomligt nöije. <br><br />
Hwem kan nu säija hwad som desse haa bedrifwit,<br><br />
At lyckan hafwer them så mycket gott förlänt? <br><br />
Hwarmed haa the thet wäl mehr än som wij förtiänt? <br><br />
Men see, hon oss dock sorg, men them har glädie gifwit; <br><br />
Wij alla menskior är, på ett sätt hijt till wärden <br><br />
Af modren födes wij, och wäxa sedan opp; <br><br />
Wij hafwa alla ju enhanda siäl och kropp,<br><br />
Som skillias åt, när wij eka wandra sidsta färden, <br><br />
<br />
Åg döden giör oss lijk, på slutet ändå blifwer<br><br />
Wår kropp en matkars spijs, härfrån är ingen frj, <br><br />
Fastän then ena tyckz wäl balsamerad blj, <br><br />
Då man then andra knapt en fattig kista gifwer. <br><br />
När wij nu äro så i död och födzell lijke,<br><br />
Uwij skall man bland oss en så stor åtskillnad see? <br><br />
Hwij måste några för hwar dörr om födan bee, <br><br />
Då någre finna sig till många tusend rijke? <br><br />
Hwarför sku några lust sin hela lifztid spöria,<br><br />
Och nögde boo uti the stålta huus och slått? <br><br />
Då andra hafwa knapt en taaklös kåta fått, <br><br />
Och måste uti them med wåta ögon söria. <br><br />
Then ena på sin thron thet höga Sceptret förer,<br><br />
Befaller, gifwer lag åt mycket folck och land; <br><br />
Then andra är en träl, i boyor och i band <br><br />
Skåttkiärran af och an med swett och ångest kiörer. <br><br />
<br />
Ey wore undranswärdt, om the som äro fromma<br><br />
Af lyckans milda hand så mycket godt skull få, <br><br />
Och åter öfwer them, som odygdzbahnen gå, <br><br />
Man plågor hopetals och älend skulle komma. <br><br />
<br />
Men see, thet nästan går twärtmot; ty then som öfwar <br><br />
Ett lastfullt wäsend, lust och nöije ymnigt får; <br><br />
Men then, som föllier städz ett stenigt dygdens spår <br><br />
Obilligt lyckan med sitt hårda kors bedröfwar. <br><br />
Ty är ey under at man henne blind beskrifwer,<br><br />
Hon låter gå på slump, hon seer ey hwad hon giör, <br><br />
Men med en ojämn hand sitt wijda styrsell för, <br><br />
Och blindbockztecken med oss arma menskior drifwer; <br><br />
Hon taar hwem hon först får; hon gifwer sina gåfwor <br><br />
Uti sin blindhet så snart till en yncklig mees <br><br />
Som till en ärlig karl; hon giör därmed ey fiäs, <br><br />
Och acktar ey till hwem hon skiäncker sina håfwor. <br><br />
<br />
Ty lät oss trösta oss, wij äro nu thesamma<br><br />
Som hon har råkat på gee krämpor utan tahl, <br><br />
Hon hafwer träffat oss när hon hafft plågor fahl, <br><br />
Och welat några hårdt med motgångzpuffer kramma. <br><br />
Dess hiul går städz omkring, hwem weet then tiden kommer, <br><br />
At hon will åter lust och nöije dela ut, <br><br />
Hon tör oss träffa då, wårt älend tör få slut, <br><br />
För törnen wij kanske få liufwa maijeblommer.<br><br />
<br />
At önska wore, at thet ey för länge drögde,<br><br />
At hon oss råkad snart med medgångzroser på <br><br />
Wij då, Min Palmfelt, lust for wår bedröfwels få, <br><br />
Och lära lefwa till the sena åhren nögde. <br><br />
Thet önskar iag, och at wårt fängels må få ända, <br><br />
At wij wår resa snart till Swerje ställa an, <br><br />
Där finnes hwad wår qwal och hwad wår ängzlan kan <br><br />
Uti en nöijsam roo och hiärtans glädie wända. <br><br />
<br />
Men ach! iag stannar här, ty slijk ihogkomst wäcker <br><br />
Opp idel sorg hos mig, iag meer ey tala må, <br><br />
Jag frucktar at wij ey så brått then fagnad få, <br><br />
Om ey en hielpsam hand oss lyckan skyndsamt räcker.<br></div>Jerlerup