Skillnad mellan versioner av "1684, sommartinget, Luggude häradsting, utdrag"

Från LuggudeWiki
Hoppa till:navigering, sök
(Skapade sidan med '== Luggude häradsting 7 juli-10 juli 1684 == '''Utdragen har hämtats från Anders Bergs hemsida [http://hem.passagen.se/anderzb/index.html]. Utdragen har i vissa fall utökat...')
 
(Luggude häradsting 7 juli-10 juli 1684)
 
(2 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Rad 276: Rad 276:
 
Rätten frågar "af hwad tillfälle dhetta skett ähr, att Klåckaren af desse Sockenmän icke har bekommit fulla helgona skylden?" och får svaret att det beror på "allmogens fattigdom och misswäxt sedan kriget".
 
Rätten frågar "af hwad tillfälle dhetta skett ähr, att Klåckaren af desse Sockenmän icke har bekommit fulla helgona skylden?" och får svaret att det beror på "allmogens fattigdom och misswäxt sedan kriget".
  
Av samma anledning instäms klockaren i Väsby, Anders Mårtensson, men denne "absenterade" på grund av sjukdom.
+
Av samma anledning instäms [[Anders_Mårtensson,_klockare_i_Väsby|klockaren i Väsby, Anders Mårtensson,]] men denne "absenterade" på grund av sjukdom.
  
  
Rad 369: Rad 369:
 
<references/>
 
<references/>
  
{{template1}}
 
  
 
[[Kategori:Domboksmål]]  
 
[[Kategori:Domboksmål]]  

Nuvarande version från 3 december 2011 kl. 11.23

Luggude häradsting 7 juli-10 juli 1684

Utdragen har hämtats från Anders Bergs hemsida [1]. Utdragen har i vissa fall utökats av wiki-redaktörerna med kommentarer och citat ur de aktuella domböckerna. I de fallen står det skrivet vem som skrivit av vad.




"ANNO 1684 Den 7 Julij blef rätt laga Häradz sommar tingh hållit uthj Låfgudu häradh på rättan tingstadh i Wästre Ramblöse."

1


"Åthskillige" brev och förordningar uppläses vars innehåll inte närmare anges, eftersom "dhe icke angå dhe inciterade Saaker".


2


Kronobefallningsmannen [Petter Strandberg] anklagar hela allmogen i Låfgudu härad för ovilja att lyda kronans befallningar om reparationer av vägar och broar. Nämndemännen, kronolänsmannen och de äldsta häradsmännen utsedda av nämnden skall granska att nödiga reparationer på landsvägar och broar är gjorda senast den 28 juli och på tings-, kyrko- och kvarnvägar senast till Mickelsmäss.


3


Kronobefallningsmannen [Petter Strandberg] anklagar hela allmogen i Låfgudu härad för ovilja att anskaffa timmer till de nya broarna. Innan Mickelsmäss skall timret framskaffas, och "twenne dhe beste soknemännen" i varje socken skall utses för att "medh hwar andra öfverlägga, huru och på hvadh sätt bem:te nya broar best kunna anläggias och upbyggias, hvartil H:r Commissarien Pihlcrona låfvade gifwa dem anledning".


4


Nämndemannen Söne Hansson i Wähle har instämt ryttaren Niels Nielsson i Fiellestorp och Brundby socken, men denne är inte närvarande vid tinget. Underlänsmannen Niels Wyarsson i Stubbarp vittnar att han varit i ryttarens "quarteer" den 3 mars men då endast träffat dennes hustru.

Denna "geldzsaak" om 4 daler silvermynt har varit uppe vid häradstinget redan den 30 mars 1675 då dom avkunnats. Nämndemannen uppmanas söka kronans befallningsman för "Execution".


5


Erick Swensson i Fleninge har "uthj sista krijget" lånat sitt sto till Hindrick Andersson i Turskiöp "att flytta sina saaker till förwar" men har inte fått stoet tillbaka. Hindrick berättar att "fienden togh henne bårdt" och lovar betala Erick 3 daler silvermynt. Parterna förlikas.


6


Inspektorn Jonas Folkern, på kammarherren i Danmark, herr Hendrick Rantzaus vägnar, begär att rätten inprotokollerar kronans befallningsman Petter Strandbergs "immission" [insättning av rättigheter] av den 10 juni 1684 "uppå Samtel: Krapperupz Uthsocknes godz i Låfgud häradh".

Rätt fullmäktige är "H:r Præsidenten" Johan Gyllenpalm, och inspektorn ombedes återkomma vid nästa ting när han har dennes brev eller vidimerad kopia att uppvisa för rätten.


"ANNO 1684 Den 8 Julij Continuerades medh Tinget".


7


Kronobefallningsman Petter Strandberg läser upp ett antal brev från Generalguvernören. Eftersom dessa "icke angå Justitien" är de ej införda i protokollet, utan ligger ad acta i häradskistan.


8


Allmogen i Luggude härad har visat ovilja att utföra arbeten åt kronan. Timmer skulle ha körts från Röstånga till Landscrona, "Juhlbarrver" [?] ha förfärdigats till Malmö fortification, Hårsahagen skulle ha höstats och arbete utföras på Hielmshult.

En "richtig Specification" på vilka av allmogen som försummat sina plikter kommer att sammanställas till nästa ting av kronobefallningsmannen och länsmännen.


9


Kronolänsmannen Söne Andersson i Lilla Giörslöf besvärar sig över allmogen i Jonstorp, Farholt och Brundby socknar, som inte på "föresagden tijdh och dagh" inställt sig att slå på Horsehagen, utan han måst leja andra.

Rätten finner skäligt att de som "absenterat" betalar 6 öre silvermynt för kostnaden för deras frånvarande, och åläggs att hjälpa till att slå det ängstycke som återstår. Vidare påminns om Generalguvernörens brev av den 3 maj 1684 om allmogens skyldigheter, och att de som motsätter sig "skall hafva att förwenta ett lageligt straff".


10


Kronobefallningsmannen besvärar sig över allmogen som "icke hafver täpt" gärdsgårdar kring Hårsehagen. Kronolänsmannen Söne Andersson berättar att efter granskningen resterar 98 famnar för Jonstorp och 47 famnar för Farhulte socken. Rätten beslutar om vidare utredning.

Helsingborgs sockens gärdsgårdar är "olaglige", men underlänsman Jeppe Nielsson i Fihlborna berättar att de sedan granskningen reparerats och nu "finnes laglige".

Gunne Sonesson i Ödåkra i Fleninge socken har inte "täpt 6 fambnar gierdzgårdh" och bötar för olydnad och den skada som förorsakats därav.

Måns Jönsson i Fleninge kan inte neka till att han resterar 4 famnar och döms till 3 öre [?] i böter. Swen Andersson i Norbölinge [Fleninge sn] resterar 7 famnar. "Samma resolution". Pehr Månsson, Pehr Pehrsson och Jöns Ohlss i Backegården i Wäsby socken har "intet täpt, absenterade. Samma resolution."

Wälinge socken har inte täppt 21 famnar. Kronans befallningsman ska till nästa ting specifiera vilka som "i dhetta måhl ähro brådslige".

Allerums socken: Niels Pehrsson i Skoghuset och Niels [Svensson] i Dompäng. Deras granne Ebbe [Persson] i Myrarp berättar att gärdsgården sedermera blivit täppt.

Wästergårdh i Swebergh [Kattarp sn] ålades att inom 8 dagar förfärdiga deras "gierder".


11


Bönderna och bröderna Söne och Måns Jönssöner i Fleninge har beklagat sig hos "Hans Excell:tz" [generalguvernören] över sin nöd och att de "icke mechta hålla eller præstera Rustningen", men de menar sig inte ha beskyllt kronolänsmannen Anders Lund för att "han ödelägger dhem". Saken utreds inte vidare.


12


Kronobefallningsmannen instämmer herr Mogens Rosenkrantz för 1682 och 1683 års kronotionde för Westergårdh i Swebergh. Herrskapets fullmäktige Christian Otto säger för rätten att gården är för högt satt i kronotionde, och att herrskapet har sökt generalguvuernören för att "få någon lindring", samt begär uppskov "att ehrhålla hans Excell:tz Resolution". Krononbefallningsmannen protesterar mot detta och begär dom, eftersom han fått "åthskillige strenge befällninger" från generalguvernören om dessa kronotiondens infordrande.


Rättens dom:


Herr Mogens Rosenkrantz döms att utan vidare dröjsmål betala resterande kronotionde.


13


Kyrkoherde herr Johan Erman i Wälinge och "kyrchiowärgerne" i Kattarp Niels Jönsson och Bonde Ingellsson instämmer herr Mogens Rosenkrantz "medh samptel: dess interessenter till Rosenhålhe" för kyrko- och prästtionde för åren 1682 och 1683, samt för utbetalning av vissa förmåner till prästen som dennes föregångare njutit.

Fullmäktige Christian Otto medger att stämningen dat. 7 juli 1684 lagligen förkunnats på Gundestorp, men kan endast svara på sin "Principals wägnar" och inte för övriga intressenter, "som nu för tidhen wistas i Glimminge widh Zimbris". Otto berättar för rätten att Rosenhålhe [Rosenholm i Danmark!?] vid tiden för de förmåner som prästen då njutit var ett säteri, men nu "intet uthan allenast een bondegårdh" och "bör icke derpå till någon conseqvence hwadh Sahl: Margreta Rosenkrantz, som war een eensam menniskia, gifvit till presten".

Vad gäller tiondet menar Otto att detta är för högt satt, och att herrskapet har sökt generalguvernören i ärendet.

Rättens dom:

Rätten kan inte pålägga herrskapet att giva något årligen till kyrkoherden "af Rosenhålhe till afgift, uthan herrskapet lär sielf betrachta sin liberalitet i detta måhl". Kyrko- och prästtionde måste dock "på lijka sätt och maneer åhrligen lefvereras och betahlas".


14


Rådmannen, välförståndige Johan Höllingh i Landzcrona uppvisar köpebrev och låter 1:a gången uppbjuda Rybeckz Tegelgård [Kvistofta sn], som han för 1164 "Rigs sk: dansk Courant mynt" köpt av assessorn Jörgen Rantzovs arvingar, nämligen dennes hustru (nu gift med Doctor Caspar Bartholin), tre söner och två döttrar.

Rådmannen uppmanas att till nästa ting instämma arvingarna för att vidstå köpet.


15


Befallningsmannen, välbetrodde Lars Hansson [Holst] berättar för rätten att tjänstepigan Kirstin Nielsdotter, ungefär 18 år gammal, som den 30 maj skickats till Helsingborgh av sin matfader Pehr Tuesson i Lydestadh och Kropp socken för att sälja 3 små byttor smör för tillsammans 14 mkr, återfunnits död tre veckor senare på Toderups mark och Rosendahls gods av en gårdkvinna i Toderups hus.

Liket, som på grund av hettan var kraftigt förruttnat, har undersökts av fältskären mäster Gabriel Bram i Helsingborgh och fyra män "af Rosendahls godz", nämligen Niels Ohlss i Todarp, Niels Swensson ib, Jöns Nielsson i Lågestorp och Oluf Grop [Grubb] ib, enligt attest av den 8 juli 1684. Det framgår att liket inte visar några tecken på att hon bragt sig själv om livet. Det noteras istället att platsen för dödsfallet inte kan ha varit samma som platsen där hon återfanns. Denna plats ligger inte heller på hennes normala hemväg från Helsingborg.

Såväl kyrkoherde Otto Frick enligt attest av den 6 juli som hela nämnden och "menige allmoge" intygar att Kirstin Nielsdotter i livstiden "skickade sig Christeligen och wähl".

Rättens dom:

Kroppen, som nu ligger i en kista, får nedsänkas i en öppen grav på kyrkogården tills vidare. "Sedan lystes af alla predikestohlarna här i häradet och giörs en trogen bön till Gudh i himmelen att banemannen måtte uppenbaras. Sammaledes skohla wederbörande af slächten på dhet nogaste efterfrågas, om något i Helsingborgh med henne är passerat, och huruledes hon dherifrån är kommen, då hon hade dhe 3 tomma smörbyttorne medh sig i lijka måtto på landet".


16


Klockaren Jacob Jönsson i Wälluf har beskyllts för två lägersmål, och "Hr Probsten Magister" Andreas Schartow [i Helsingborg] kräver i brev dat. 25 mars 1684 att klockaren här för rätten med vittnen styrker sin oskuld.

Kyrkoherden [i Välluv och Raus] Johannes Andræ Ronovich [Hans Andersson Ronnovius], vars hustru mottagit stämningen, berättar att "konan" Karin Pehrsdotter först beskyllt tröskaren i Helsingborgh Niels, men sedan återkommit och berättat att klockaren köpt henne med en spinnrock för att avge den första bekännelsen. Det hänvisas till flera handlingar i detta ärende: (1) kyrkoherden "Hr Hans" [väl Ronnovius] brev till "Hr Probsten" [Schartow] dat. 3 november 1683, (2) ett utdrag av Helsingborghs kyrkoprotokoll dat. 14 februari 1684, (3) ett utdrag av Helsingborghs kämnärsprotokoll dat. 8 april 1684, och (4) Capellanens i Helsingborgh, Hr Johannes Jacobæ [Hans Jacobsson (Friis)] attest dat. 7 juli 1684 om Karin Pehrsdotters bekännelse "för än hon kom till absolution".

I den andra lägersmålssaken med "konan" Kirstin Ebbesdotter framträder följande vittnen:

Magnus Strandberg i Råås leije säger sig inte "förmärckt" att klockaren Jacob Jönsson haft något lättfärdigt umgänge, medan däremot "konan" Kirstin Ebbesdotter "hade ett elackt lofordh om sig för dess lettferdigheets skull medh andra". Mickel Andersson Remsnidare berättar att under den korta tid Kirstin Ebbesdotter tjänade hos honom och spann fiskeredskap, så lät hon några skeppsfolk bjuda henne på öl och "drogh dhem i sängh med sigh", så att hans andra piga "måste quittera sängen om natten derföre". Av denne orsak fick hon lämna tjänsten hos Mickel.

Anders Bengtss i Påhlstorp vittnar att klockaren "stälte sigh skickeligen och wähl" i undervisningen av barnen och att sockenborna "icke gärna warit af medh honom". Anders ger liknande vittnesbörd om Kirstin Ebbesdotters lättfärdighet. Knut Bengtss i Raus och Bengt Larss i Påhlstorp vittnar "sammaledes".

Niels Pehrson i Bårslöf socken berättar att den tiden Kirstin Ebbesdotter var i tjänst och spann hos ryttaren Lars Modig såg han henne ligga på en bänk över natten med "en tröskare Niels". När ryttaren "förnam hennes lettferdigheet" lät han henne gå från tjänsten.

Oluf Jönsson i Örby berättar att då han och Knut [skall antagligen vara Jacob] Klockare var skickade till Kirstin Ebbesdotter för att fråga om hon beskyllde honom eller någon annan som barnafader, då svarade hon "Hafven I icke annat att göra än löpa dher medh" och ville först inte svara alls, men när hon och Jacob Jönsson "begynte begge treta medh hvarandra" då angav hon Jacob som barnafader, vartill denne svarade "hon kunde dhet aldrigh bewijsa". Hon sade att när de skulle gå från Rå hade de haft umgänge på marken, och en annan gång på ljungmarken, "hvartill Jacob aldeles nekade" och kallade henne en hora.

Knut Madtzon i Raus vittnar "sammaledes".

"ANNO 1684 Den 9 Julij Continuerades medh Tinget".


17


Lars Hansson i Norreby [troligen Sireköpinge sn] vill på grund av ålder och innehav av andra barngods överlåta Frendhe Adtzerssons barngods på 16 daler silvermynt till Jöns Olsson, Frendhes barns morbror, i Juhlehuset och Swen Larsson i Walleberga [Ekeby sn].

Lars Hansson, som är Frendhe Adserssons barns farfars bror, är redan förmyndare för

1) sina barns möderne i sitt första gifte;

2) tre brorsbarn, nämligen Nils Hanssons arvinge i Rönneberga härad, sonen Måns Nilsson, och brodern Pehr Hanssons döttrar Sissa och Elna Pehrsdöttrar;

3) och nu snart ett nytt förmyndarskap för hans sal. brorsdotters barn.

En handling dat. 2 april 1677, undertecknad av herrskapsfullmäktige Christopher Bendix, visar att Lars Hansson är barnens farfars bror "och så mycket lengre i skyldh" än Jöns Olsson.

Häremot svarade Jöns Olsson först att han inte var kapabel att förestå arvet, men "endtligen resolverade och godvilleligen beqvemelde sig dher till" eftersom han är närmast till förmyndarskapet, "allenast badh att blifwa befrijadt för det öfrige arfskapet, som ähr effter desse barns fader" som nu innehas av deras styvfader [antagligen den instämde Sven Larsson som inte annars nämns] "och således blefvo dhe wenligen och wehl förlijkte".


18


Häradsskrivaren Oluf Larsson har på visiteuren Mårten Nilssons i Ydstadh vägnar instämt fru Pernilla Rosenkrantz för en skuld på 43 dr 6 öre smt efter hennes sal. mans, herr Gunnar Rosenkrantz, "obligation" dat. 23 januari 1673 enligt brev från Mårten Nilsson dat. Ydstadh 18 januari 1684, vari det framgår att nämnda summa har transporterats till dåvarande tullskrivaren i Helsingborg Lars Brinck.

Pernilla Rosenkrantz genom sin fullmäktige Tue Trulsson menar sig inte behöva betala sin sal. mans skuld "helst hon icke hafver dhen samma underskrifvet" och kräver att få se orginalbrevet.

Rättens dom:

Fru Pernilla Rosenkrantz ska inlösa och betala sin sal. mans herr Gunde Rosenkrantz skuld till Mårten Nilsson "när sielfva och rätta orginalobligationen henne præsenteras och framwijses."


19


"Konan" Troen Trulsdotter har avlat oäkta barn med ryttaren Berendt Flygare, som nu är under ryttmästare Lybeckers kompani, och sedan legat ihjäl det 7 veckor gamla barnet i sin säng.

Troens hemvist anges inte men hon är stämd inför rätten av fru Pernilla Rosenkrantz fullmäktige Tue Trulsson.

Rättens dom:

Toren Trulsdotter döms att böta 20 daler silvermynt eller slita 10 par ris "för tingdörr" och stå uppenbar skrift "så wähl för lägersmåhlet som dhet hon legadt ihiäl sitt barn".


20


Niels Hansson i Duestubb kräver 8 daler silvermynt i betalning för den stut han i krigstiden sålt till Oluf Andersson i Dösholt och nu avlidne Oluf Nielsson i Allerum, "som dhe skulle lefverera till danska Armeen uppå halfva Allerum Sokns wägnar".

Oluf Andersson säger sig dock ha köpt och betalt en annan stut av Niels Pehrsson i Skoughuset. Han "producerar" också vittnesmål från följande dannemän som säger sig ha betalt till Oluf Nielsson: Niels Pehrsson i Allerum 16 öre för en halv gård, Måns Pehrsson ib 16 öre för en halv gård, Pehr Adtzersson ib 16 öre sammaledes, och Måns Jönsson i Kongsholt 24 öre för 3/4 gård.

Avlidne Oluf Nielssons barns förmyndare Niels Gunnarsson i Östergård menar att Oluf Andersson bör betala summan till Niels Hansson, "emedan han warit i Rådh med Oluf Nielsson när stuten köptes".

Rättens dom:

Niels Gunnarsson i Allerum skall av barnens arvpart betala 4 daler silvermynt för halva stuten till Niels Hansson. Resterande 4 dr smt får Niels Hansson söka hos änkan, som efter skiftet efter sin sal. man bekommit halva boet.


21


Kyrkvärdarna Hans Persson i Heslunda och Jöns Påhlss i Anderstorp [Riseberga sn?] har förlikts med Nils Anderssons änka Boel i B[...]ke och hennes lagvärga, angående Boels avlidne mans "kyrkiovergeryt" [ersättning som kyrkvärd?].


22


Swen Jönsson i Ramblösa vill med vittnen få styrkt att han levererat Måns Tuessons gods, som han och hans sal. broder Påhl Jönsson i Giörerup [Görarp i Bårslöv sn] "under förmynderskap hafft".

Niels Andersson i Frillestadh vittnar att "uthj krigztijdhen effter Lundeslagh" [slaget vid Lund 4/12 1676] levererade Sven Jönsson till Måns Tuesson dennes fädernearv "i egne händer i Giörarp, hwar medh han war wähl benögdh".

Niels Tuesson i Lydestadh [Kropp sn] vittnar lika och tillägger att när han var ungefär 24 år gammal emottog han sitt fädernearv och "tackade Swen Jönsson för godh betahlning". Swen Jönsson beviljas "Extract uthur Protocollet".


23


Prosten i Helsingborgh, Andreas Schartow, instämmer löjtnanten Anders Gabell för bristfälligheter på det 3/8 hemman [vars exakta belägenhet inte omtalas] som Gabell tidigare åbott, belöpande på (enligt synehandling dat. 8 april 1684) 135 riksdaler 24 öre silvermynt. Granskningen är utförd av nämndemännen Söne Hansson i Wähle och Oluf Swensson i Öster Ramblösa.

Mot detta invänder löjtnant Gabell [även Gavell] att Schartow "med handh och mundh" lovat honom att granskningen inte skulle "angå honom", "uthan dhen som effter honom på gården komma skulle". Detta skall ha skett, dels i prostens eget hus i närvaro av "hr Reman" [krögaren Mattias Reman i Halmstad?] några dagar innan Gabell reste till Halmstad; dels efter återkomsten från Halmstad hos postbonden Pehr Mårtensson i Ramblösa, i närvaro av Swen Jönsson, Måns Nilsson och Jacob Fisk.

Det framgår att löjtnant Gabell erhållit 3 års frihet på gården enligt brev dat. 29 juni 1680 underskrivet av landsdomaren Ulf Bonde och överstelöjtnant [Erik Johan] Meck. Vidare uppvisar Gabell en "afsecht" dat. 25 februari 1680 som Måns Påhlsson i Ramblösa "af då wahrande Häradzrätt blef medeelt".

Rättens dom:

"Rätten sökte på bewekeligste sätt persvadera Hr Probsten att efftergifva sin prætention i detta måhl" tills denne "ändteligen resolverade" på så sätt att rågsäden "blifwa på gården till Hr Probstens tienst", en tunna råg gives av prosten till Gabell, och hela beloppet på 135 riksdaler 24 öre silvermynt efterskänkes.

"Hwarmedh dhe här wedh rätten blefwo wenligen och wähl förlijkt, som dhe ock togo hwar andra i handen dher på".


24


Borgaren Sören Christensson i Helsingborg, genom sin fullmäktig Adam Jöransson, fordrar av klockaren Christen Nilsson i Farhult, på Helsingborgs skolas vägnar såsom dess föreståndare, 60 skäppor korn om året för åren 1679 till och med 1683.

Klockaren redovisar vad han erhållit under dessa år (1679 ingen säd alls, 1680 52 1/2 skäppor, 1681 64 skäppor, 1682 94 1/2 skäppor och 1683 84 skäppor), vilket intygas av kyrkovärdarna Pehr Mårtensson och Niels Jönsson för Farhult socken, och Pehr Andersson och Jöns Nielsson för Jonstorp socken.

Rätten frågar "af hwad tillfälle dhetta skett ähr, att Klåckaren af desse Sockenmän icke har bekommit fulla helgona skylden?" och får svaret att det beror på "allmogens fattigdom och misswäxt sedan kriget".

Av samma anledning instäms klockaren i Väsby, Anders Mårtensson, men denne "absenterade" på grund av sjukdom.


25


Borgaren Fredrick Hansson i Helsingborg har förlikts med Oluf Axellsson i Giordzhöy och med gästgivaren Jöns Trullsson [läs: Truedsson] i Mörarp om skulder.

Likaledes har borgaren Lars Nielsson i Helsingborg förlikts med Mårten Olufsson i Hesslunda om en skuld.


"ANNO 1684 Den 10 Julij Continuerades wijdare medh Tinget".


26


Anders Lundh har på Pehr Påhlssons i Ahlrum och Östregård vägnar (Pehr Påhlsson är sjuk) instämt Söne Frandzon i Wäsby, angående 10 daler silvermynt som Arfwedh Christensson är skyldig Pehr Påhlsson. Pehr Påhlsson menar att han och hans hustru hört att Söne Frantzon "godt i löffte" om dessa pengar. Arfwedh Christensson sägs vara "bortrymd".

Söne Frandzon nekar och menar sig endast ha bett Pehr Påhlsson om uppskov på Arfwed Christenssons vägnar, och är villig att gå ed på detta.

Rättens dom:

Söne Frantzon friar sig från skulden genom att avlägga ed inför rätten.


27


Delar av arvet efter Anders Mickellsson i Sonder Wallagra [Kvistofta sn] tillhörande dennes barn Mickell Andersson och Karen Andersdotter har förvarats i tre kistor, men under kriget blivit "spolierat och godzet uthtaget".

Till barnens förmyndare var först förordnad Rasmus Pehrsson i Fierestad [Frillestad på ett ställe]. Vid dennes död (skiftesprotokoll dat. 25 december 1678, upprättat av Hellie Andersson och länsman Jöns Persson) förordnades Niels Pehrsson i Giorshöy och Anders Mickellsson i Ramblösa till nya förmyndare. Totala värdet av arvet uppgick till 65 daler 10 1/2 öre silvermynt, men endast gods till ett värde av 28 daler 20 öre silvermynt levererades till förmyndarna. Hellie Andersson i Alerum behöll själv nycklarna till kistorna med det resterande godset värt 36 daler 22 1/2 öre silvermynt.

Hellie Andersson, instämd för rätten av förmyndarna, förklarar att Anders Mickellsson [i Ramlösa] vid skiftet efter Rasmus Pehrsson förnekade släktskap med barnen, och vägrade ta emot förmyndarskapet. På grund av detta tillsatte han i stället de icke närvarande Anders Lundh, Bengt Månsson i Ahlrum och Jöns Jönsson i Wähle, samt förseglade kistorna. Nycklarna lämnades till värden i huset där skiftet ägt rum, Mickell Skomakare i Helsingborgh.

En tid därefter bad Hellie Bengt Månsson i Alerum och de andra förmyndarna att resa till Helsingborg för att omhänderta barngodset. Bengt svarade att han "icke hafwa dher med att beställa" och att "andra wara närmare dher till" [närmare släkt till barnen].

Hellie besvärade sig nu hos dåvarande [danske] amptmannen Owe Rommel, varefter denne befallde att de ursprungliga förmyndarna skulle mottaga barngodset tills vidare, och lämna kistorna antingen i amptmannens eller i befallningsmannen Peter Klims gård "uthi förwar". Amptmannen hade också förordnat att en häradsrätt skulle hållas i Helsingborg, där Niels Pehrsson och Anders Mickellsson blev "pålagdt" förmyndarskapet.

Innan någon transport av godset efter amptmannens befallning hann ske, "blef en hoop gårdar i Helsingborgh nedherbränte och spolierade, och uthi dhet wäsendet så flyttes desse 3 kistor medh inpackade godz till Pehr Slachtare, huilka best wetta giöra beskedh dherom, huru sakerna kommo uthur dhe trenne kistorna". Hellie Andersson säger sig inte veta vad som sedan hände med godset.

På uppmaning från Anders Mickellsson visar Hellie Andersson upp den attest dat. 14 maj 1679 och upprättad av Peter Klim, Lars Hansson, Niels Nielsson i Raus och Jöns Persson, som bevisar att amptmannen befallt männen (varav Anders Mickellsson var en) att transportera godset till hans eller Peter Klims hus. Befallningsmannen Lars Hansson [Holst] på Rosendahl vidstod inför rätten denna sin utgivna attest.

Hellie Andersson "inlefwererade" också sin fullmakt av dåvarande befallningsmannen Peter Klim att "förwalta" skiften under krigstiden, dat. 13 november 1678.

Ärendet skjuts upp till nästa ting och förmyndarna Anders Mickellsson och Niels Pehrsson uppmanas att söka "Rättens assistence i Helsingborg, att dher låta examinera och undersökia om någon effterrättelse till uplysning, huruledes och hvem desse kistor spolierat och godzet uthtaget haf[ve]r".


28


Saken mellan tullförvaltaren Hans Brunswijk ("igenom Procuratoren" Adam Jöransson) och befallningsmannen Oluf Bongh måste uppskjutas på nytt, enär Bongh är bortrest och ej utsett någon fullmäktig i sitt ställe. Bonghs hustru (som inte nämns vid namn) berättar att hon "eij heller weeth hwar dhe handlingar äro som dhenne saak angå".


29


Oluf Pehrsson, "fullmechtige på Rögla" [Välinge sn], anklagar "konan" Kirstin Madtzdotter för lägersmål "på andra sijdan föröfwadt, men här födt barnet".

Kirstin erkänner sig skyldig och utpekar som barnafader "een bondedrengh i Seelandh 2 mijhl på andra sijdan Helsingöhr, wedh nampn Pehr Rasmuss[en]".

Rättens dom:

Kirstin Madtzdotter döms att böta 20 daler silvermynt eller slita 10 par ris framför tingsdörren, och stå uppenbar skrift.


30



31



32



33



34


[fortsättning följer]