Förgiftade pannkakor i Skättekärr

Under bearbetning

[s 39h:] Anno 1663 Tijsdagenn den 28 Aprilis uti Brundbÿ Prästegårdh i Kullenn hölts een Examen öffwer det oförmodeliga dödzfall som skedde på Bonde Hanßons hustru uti Skiettekier, Olu Olufsdoter förleden Lögerdagh natt denn 25 Aprilis hwilket blef noga inqvirerat uti Effterschrefne förnemme gode och ährligt mäns närwaro på sätt och wijs som fölgier

                            Nembl:

Kiörkioheerdenn Wÿrdige och Wällärde H:r Madtßön Dito Capellanen h:r Madtz Mågenßonn Befallningsmannen Johan Oluffßohnn Lendz Mannen Anders Pederßonn Kiörkiowärdenn Peer Suenßonn i Stubbarp Wiar Nillßenn ibidem

Först refereras Olu Olufsdoters oförmodeliga dödz omkommelße, at hon förledenn Lögardagh war sundh och Rask hållandes sigh inn i stugann in till wijdh pas klockan 11 eller 12 om dagenn, då henne i sinnet förekom at reeda maat för sin mann Bonde Hanßenn som honn och giorde, till redan- des några pannekakor, derutinnan haffwa igienom den onda andens inn- gifuande för märckt een af samma kakor medh något råttekruut, som Judi- ceras af dhe Skiäl här efterfölgier haffwa Jopsååt hafft sinn mann medh at förgiffwa det doch på sätt och wijs som här effterfölgier henne sielf olÿck- ligenn till een hastigh ondh brådöödh brachte. Af hwilken orsaak först och främst blef hennes mann Bonde Hanßonn af BefallningzMannen Wäll:t Johann Olufßonn förelagdt och alfuarligen förmanadt uthtryckligenn berätta huru wijda honom kunigdt war medh detta hans hustrus olyckliga omkommande dödzfall tillgånget war, hwar- till hann så swarade; Att förleden Lögerdagh in till middagen war iagh icke inne i stugann utan ute hoos minn Naboo Oluff Erichßonn och förferdigade [s 40v:] Migh it åhr, då gick minn hustru uth och kallade på migh at iagh skulle komma hem, då klåckan wijdh paß war 11 eller 12 på dagenn och haffua maat, då iagh straxt hem gick, och in i stugann då satt qwinnan och Vant garnn, så badh hon migh at iagh skulle taga it fatt steenkakor uth utur bordlådann och fåå maat som hon migh der till tillreedt hade, hun sade iagh hade fått maat tillförnne, då badh iagh henne taga dem uth, hwar emooth hun swarade, tager dem sielf, så togh iagh dem och satte dem på bordet, läste och begÿnte äta utaf een den tiuckaste kaka som lågh offwan uppå de andra, derutaf iagh åth så myckit som een half handh, då det migh begÿnte at kraßa under tänderna, och war beskt och ampert, då sade iagh till minn hustru denna steenkaka ähr migh så trögh och mächtigh, att iagh intet kan få henne nedh, då iagh henne brööt i tu och der uti förnam lijka som huit sandh inmengdt, stoppade doch i munnen igen det stycke iagh hade i handenn, och berätte qwinnan än wijdare iagh huru trögh samma kakan waret få neder; hwarföre hon migh badh doppa der uti någon sööt flööt som stodh straxt wijdh kakan i bordet i een skåål, derutinnan iagh och hennes råådh fölgde, brödt een bete af kakann, doppade det i flöten och ådt det op, sådann brödt iagh it stÿcke af samma kaka och det gaf till qwinnan Christina Peer Bengdts pijga, Chrstina, hwilcken det skodade, och som hon berättade, intet dristade der af äta, efter mannen det kastade, ådt doch så mÿckit som een nötakierna der af, det andra togh qwinnan igenn. då steegh Bonde Hanßons hustru Olu fram, och som hon förnamb dem intet willia äta af samma kaka, sÿntes som mannen wämiade der wijdh, reef hon det tiucke stycke steenkaka knapt först utur fatet, och sedan ur pigas handh, gick så och satte sigh afsijdes och lade det i sitt förkläde, då begärade hennes mann Bonde Hanßon igenn samma stenkaka hon togh på bordet och af pijgan [s 40h:] at see på denn igenn, efter hand begÿnte få något ont och illa till pas blifua der emoot swarade honn neij, han badh wijdere hon den wille läggia på bordet hoos dett andra, der emoot hon förplichtade medh een Eedh hann icke skulle henne fåå om hon och skulle mista sitt liijf der igenom, der medh hon och wille medh kakan på dörrenn haffwandes denn i förklädet så mötte Bonde Hanßon henne wijdh dörren, då bekiente hon sigh at willia flÿ honom steenkakann doch rende hon tillbakers uth igienom den andra dörren som war på stugann [och stängde den för honom at han intet igenom stugann på den sidan] kunde henne efterkomma, så löp hann igenom den andra stugudörren uth på gården och wille see om hon kom der uth, då och förnamb han den dörren till förstugann åt gårdenn wara så wäll som sielfua stugudörren på denne sijdann för henne på begge sijder tillslutenn sedann gick han igenn in i stugan då han henne der mötte, sittiandes i Vngbänckenn, då Bonde Hanßon henne tillsporde hwar samma steenkaka bleff af hwar till hon swarade, haffwa henne opätet, då Bonde Hanßonn tillijcka medh tienstepijgan Christina gingo uth i baackhußet at sööka, om hon der samma kaka lagdt hade, efter der honom då begÿnte häfftigdt aff des förgifft at betaga, at hann bleff hell swagh, förmanandes han henne der lagdt hade doch eij henne finna kunde, begÿnnandes hann Bonde Hanßon medh alla sina Ledamoter illa betagas af swagheet och swimmelße i huf- uudet, at han intet wiste hwar han waar, straxt der hoos begÿnte han at operera, så at han intet annat hade tänckt än lefuer och lun- ger skulle fölgia op, det tuenne qwinner i huset som dhet sågo witna tillijka medh tienstepijgann i sanningh att waara; Såßom nu detta så gåedt betogh Bonde Hanßon lade han sigh i Stugann på bäncken hwilket nähr hans hustru det förnamb söchte hon dörren och kom uth aff gårdenn, at ingen sporde ännu eller wiste berätta huart hon [s 41v:] hen gick eller war in till på natten, eller mårgonen andre dagenn hon befants dödh liggiandes på gården, badh så den gambla qwinnan Christin Bonde Hanßon efter sinn häfftiga operation gå ut effter hans hustru henne att kalla till honom, då hon och söchte och igenkom berättade henne intet finna kunde, så begÿnte Bonde Hanßonn på nytt at operera blodh och galla op; då ßåßom swagheeten togh honom alt meer och meer, begärte han sin siälaförgare till sigh, då budh eftergick H:r Madtz Mågenßonn Gudz ordz Tienare till Brundbÿ, hwilken honom medh Gudz ordh tröstade, och efter han intet sielf då befantz qvalificerat at anamma herrens natwardh begiärte han der medh at opsättia an- tingen på nattenn eller andra dagenn, om Söndagz mårgonen. Till- spordes så af samma sin siälaförgare af hwadh orsaak honom een sådan oförmodligh siuukdomb påkom så häfftigh, hwar emot klagade han gåedt oppå sin hustru hafua welat förgifua honom medh een steenkaka, på sätt och wijs i den samma meningh som föreskrifwit ståår, refererade så ben:te Prästman hwadh som paserade Påskadagh medh hans hustru och gårdman Peer Jöenßonn i Glemminge, Nembl: at Bonde Hanßonn fant dem begge seent om aftonen sedan thet blef mörckt tillsamman liggiandes på marken wijdh een buske, hwar aff slutes at qwinnan Olu, haffwer fått igenom satans ingifuande een leeda till sin ächta mann och hon samma dagh war drucken och dantzade medh honom Peer Jöenßonn i Smidstrup som witne haffwa bewijst. Ben:te Prästman tillsporde Bonde Jöenßon [sic!] änn wijdare samma tijdh och alla de i huset war hwarest qwinnan war blefuin af, hwar till alla swarade, ingen wiste söchtes effter henne uti hwart huus på gården war, kunde heela den aftonn och in på natten intet [s 41h:] finnas, wakade och alla hans Naboer der inn på afftonen i denn meeningh honn skulle komma heem och igenfants doch intet. Wijdare såßom ben:te Prästmann förmärckte qwinnann haffwa inmängdt förgift uti förbe:te kaka, begärte han af tienstepijgann hon wille giöra suin flijt denn at upsöka, då pijgan medh flijt der effter färskade på sidstonne finnandes den under längann som stodh uti backhuset, hwilken kaka framwijses och ögonskÿnligh ännu offers wara full- mängdt medh råttekruut, till meera Witheet oplickade een katt spÿorna af Bonde Hansonn, hwilken befants om mårgonen dödh liggiandes af samma förgift, samma meerben:te kaka blef af Prästen wijst Bonde Hanßon och honom förehållit om den icke war den sam- ma han tillförende på sinn hustrus begärann åth uthaf hwar till swarade han, Ja, och blef samma kaka förwart af Prsäten, hwilken wijdh denna håldne Examen i kyrckioherdens och Befalningzmannens Nährwaro ähr opwijst. ÿtterligare tillspor- des af BefalningzMannen Johan Olufsonn om någon wiste nå- gonn irringh wara, kort för thetta fall opkommet emellan honom och hans hustru, hwar till så han som alla dhe i samma gårdh war swarande, neij, intet der af wijst, än det wänligt war, Wijdare be- giärte befalningzmannen Johan Olufßon af kiörckioherdenn at han wille berätta om sigh något hafua förnummet om deras Echtenskap hafuer warit fridlight eller Lifuesampt, hwaraf så mÿckit bättre denn saak till opliusningh kunde fattas, hwar till swarandes han haffwer hört någon irringh dem emellan af någras berättelse, uthi hans huus, doch qwinnan af sitt onda sinne, der till hafuer näst altijdh gifuit orsaak, samma af dödde qwinna låte befall- [s 42v:] ningsMannen granska om något dödeligt slagh eller blodsåår på henne fants, det henne till samma sitt korta lifs fört oppelße bringa och förorsakas kunna, hwilket skedde så wäll af qwinnor som män det noga inqvirerades om, doch ingen ögon skienligen dett erfara kunde, sedan som der af ingen opliusningh befattas kunde, tillhölt och pålade befallningzmannen, efter wanligheet sådanne tuiflachtiga dödzfall alla folck som j samma gårdh waro, at leggia hangh på hennes Enkoman medh förböön at wår herre wille opliusa och tacha gifua dee som i sådanna fall kunde skyldigh wara, hwilket så wäll af hennes egenn mann som alla andra i huset funnes skiedde Jämwäll af hennes egenn slächt, kunde doch intet skiönias eller sees, sedann lät befallningz- mannen opslå denn afdödde qwinnans kista der at ransaaka då der uti een ask fants i et papper inlagdt stööt råttekrudt. Wijdare ransakades af befallningsMannen oppå hwadh ställe qwinnan fants dödh liggiandes, hwar till swrades henne hafua legat inne i gårdenn utan för förstugudörren på den wänstra sijdann, befants och hafua aßat på begge händer och armar sampt knär, men hwadh tijdh hon på det stället inkom blef inthet kunnigdt eller bewijstes af någonn, hwilken först sågs af een husqwinna om morgonen heel tjdeligenn i samma gårdh: Att således som afuanben:te bekänt för oß ähr tillstå wij Vn- dertechnade medh egna händers Signeters och Karemarckers bekfräf- tande. Actum ut Supra

Mogens Matzön [karemärke] Matths Mogenßön [karemärke] [karemärke] [karemärke] [karemärke] Johan Olufsson [karemärke]

Källa: Skånska generalguvernementskansliet DIIIea:6 (1658-1663) Bild 396-399 / sid 39-42 (AID: v98083.b396.s39, NAD: SE/LLA/10879)

Mtl 1660 Ej med Mtl 1662 Bonde Hansson och hustru Mtl 1663 Bonde Hansson och hustru Mtl 1664 ej med