Rannsakningen om Truls Jonsson Kullenberg

Luggude häradsrätt

Anno 1711 d 10 Octobr

Uplästes Herr Korpral Leutnanten och Hr Geuv= Neuren högwälborna Hr Baron Carl Gustaf Skyttes breef till Hr Öfwerste Leutnanten Gyllenbielcke Dat Malmö d 15 September, sistl. af det innehåll at et extraordinarie Ting skulle hållas öfwer Ryttaren Trulls Joens: som an= gifwes af Pastoren Hr Sinio at han före några åhr sedan bohlat med ett stood, och rymbdhe öfwer till Dannmarck, war sedan med fienden kommet hit i Landet igen. dennest uplästes et bifogat extract af Pastoren Hr [Kai] bref till Hr vice Guveneur= en Dat d 15 September näst: ad acta. Ofwanstående Documentt hafwer wälborna Hr ÖferstLeutnant Gyllenbielcke Communicer= at med häradzhöfdingen, med begäran at saken måtte kordteligast komma till ran= saakning eftersom bem:ta Ryttaren är tagen i Tienst Detta Criminal måhl har warit till Tingretten 22 May nest: inCiterat men som Rytt:n icke Comparerade ty kom Saaken till at stanna som protocollet wijdare utwisar. Sedermera har Tingretten icke kunnad komma tillsammans för [...] [.....etta] samma [....] skulle som [....fvandens] i alla socknar i Luggu= [de härad] waridt [aastad.], ock äfwen maahl i denna Socken [hiuppest?] tinget hållas, Ty har Härads= höfdingen förmaant eftersom Ryttaren icke war grepen på färska gärningen eller förqlader att Saaken skulle anstå till det ordinarie Tinget Hr Majoren Hasenkampf har under Rytt= taren [...] hitsent till Tingretten Ryttaren Trulls Joenßon Kullberg som för rätt= ten framskyltes ock utfrågades.

• Om han tient hoos Bonden Nills Truls: på Kullaberg Ao 1706, swarade Ja han tiente honom intill Michaelis samma åhr, då reste han öfwer till dannmarck, och uppå tillfågan säjer at han intet wijdare hade stadt sig än till Michaelis då han reste därifrån.
• hwarest han reste öfwer, swarade weed Hällsingborg men säger at han icke hade något Paß kan icke heller minnas hwilcken båten tillkom som han foor öf:rpå.
• om deß maatfader Nills Trulsson weste derutaf när han reste öfwer till Danmarck
• han skulle reesa deröfwer ock för sööka sin lycka .
• hwad han beställte där öfwer at han tog tienst hoos een wädermöllare weed Köpenhamn ock war i Dannmarck in till 1710 strax efter nyåret då reste han hit till SKåne, emedan dee Danske som fiender woro här i Landet och kom så i tienst under Danska Militien och det Seländska Cavallerie Regementet, och war med då Slaget påstood weed Hällsignborg, och när lyckan [wardde] af de danska rymbde han ifrån dem då de flycktade till hällsingborg, och föregifvde att han af dee danska blefwen twungen at taga tienst hoos dem. – Sedermera har han in gifwet sig under dett Norra Skånska CavallerieRegementet till Ryttare.
• om han intet hörde deraf att de beskyllt honom hafwa bolat med ett stood då han war i Nills Trulss tienst, neij han hörde aldrig någon mennska tala derom eller någon beskylla honom derföre
• om han med godt sammwete kan neka och att han derutj är oskylldig, ja det kan han
• hwarföre han icke meed Sidsta tinget sig för rätten inställte d 22 maij då han war Citerader eftersom han war på tingsplatsen, och ner han påropades war han luppen herifrån, eftersom han war så kort tijd stembden för tinget, och derutan war ingen af hans officerare innewarande, han gick alllenest härifrån hem till sina rust hållare, ock sedan gick han till Hr Leutnant Steutner ock berättade för honom att han intet hade waart på tinget, utan waar då på sitt rusthåll

Till witne woro inkallade Bonden Lars Lars i Krapperup Joen Ericks i Brecke, och piga Hanna Nillsdotter i Stubbarp; Trulls Kullberg förklarer att han emoot dessa Personer icke hafwer någon exception, utan gerna tillåter at dee […] witnen och be= rätta som [...] ty aflade dee deras Ed med hand å book och förmantes at de [tha= la] i Sanningen och ackta sig för meenedh hwarpå föllier båda gudz och häradstinget[...] och sedan blifwo [...] […] där sig afhörda Lars Larsson [...] [...] [...] witnar at han Tiente Nills Trullson på [Kulleen] samma tijd [...] [...] [...] [...] som [...] och något förrän Kullberg gick från Kullagården hörde han det tallt att Trulls Kullberg skulle haf= wa bolat med 1 Swart stoo när Nils Trulsson war [...] och samma Swarta stood afsende Nills trulsson och Bort[…] med een man […] [...] […] som bodde i Joenstorps By ock [….] [...] skedhe något för Michaelis då Kull= berg än war utj Nills Trulsson tienst men trenne dagar [wed] paß för Mi= chaelis berättade Pigan Hanna Nils datter som äfven wäähl tiente Nills Trullsson at tränne Perßoner skulle hendt för daa= ngen […] at dee sedt Trulls Kullberg haa bolat med Swarta stoodet, sedan passerade dett då Nills Trullßon ock des hu= stru woro weed Hällsingborg marcknad kom Lars Larsßon hem, då war Trulls Kullberg bortgången ock det war weed Paß Michels= dag eller een dag för som han icke så [fast] kan minnas, och sedan kom Trulls Kullberg icke mehr dit i huuset, men des kijsta blef der qwarstååndes, och weet icke hwem som hemtade den derifrån, men om Trulls Kullberg hade sagt up sin tienst eller gick derifrån med minne det weet han intet, men med Lars Lars: tog han icke af hand, strax derefter be= gynte det rycktet wijdare at utspredas i Socknen ock follcket talade mellan sig at Trulls Kullberg skulle hafwa giordt denna mißgärningen, och det blef och= så kunnigt at han war öfwer faren till dannmarck,

• om Lars Larßon har, aldrig talt med Anders Stenhög och hördt honom säja att han hade sedt war denne Synden skulle passerat, neij han har alldrig tallt med honom eller hördt hoo tala derom, icke heller har han frågat honom derom.
• om han intet hört Nills Trulss i Kulla talat om denna Saaken, han hörde honom alldrig talla derom, icke heller på hwad sett Trulls Kullberg gick ut ur tiensten, men efter Michaelis tog Nills Trulßon an een annan dreng som hade tient i Klockaregården i Brunndby benembd rasmus Perßon, wijdare weet Lars Larßon intet at berätta.

Inkallades Bonden Joen Ericks: 27 åhr gammal witnar at han tiente Nills Truls: samma tijd då Trulls Kullberg tiente der och det passerat een dag i tijden något för Michaelis at Trulls Kullberg hade [haft] 1 Swaart och 1 bruunt stoo af des maat faders öök och [kört] dem ock när han kom hem spende han dem utur skacklarna och förde dem utj grääs [...ängen] [..] strax derefter gick Joen Ericks ut […]= nande ifrån gården till mölleleye [...] och på wägen uphunt han fiskaren Anders Stenhög som nu är öfwer i danmarck, och drängen Påll Andersson på Mölleleije, hwillcka föllgdes åth och de hade waart uppå i Nills Trulls maarck och [kännt?] dem något [ris] och de berättade begge för honom at de kommo då ge= nast ifrån marcken och stoode bakom nå= gra buskar, då Trulls Jonßon Kullbergh kom uthfarandes med begge stoen, och seelade dem och hade han boladt medh det swarta stoet, men på hwad sätt det skedde eller huar när den stoode frågade han dem icke efter, och der tallte icke derom, icke heller weet han om detta talat war Nills Trullßon bekant, ty han hörde honom aldrig tala något derom, men något der efter bytte Nills Trulls: boet samma stood till een man i Joen= storp, icke heller weet Joen antingen Trulls Joenßon hade up sagt sin tienst eller städt sig på nytt; men om Michae= lis ner Trulls Kullberg gick ifrån Nills Trullsons gård war Nills Trulss och des hustru icke hemma, men Trulls Kullberg, [..ferwarade] sin kistenyckel till Joen och sade honom icke hwar han skulle taga wegen utan gick bordt, och sedan kom nyckellen i Trulls Kullbergs faders händer som bodde i Södagra och strax dereffter finge dee höra honom wara i Dannmarck och dett berättades för honom at kistan bleef sedan hemtader därifrån af Trulls Kullbergs Syster.

• om Joen Ericksson aldrig talade med Trulls Kullberg om denna Syndiga gärningen som skulle wara skedt eller om Trulls intet uptäckte något för honom derom då han gaf honom sin kistnyckell, ner Joen hade hördt

på wegen af Anders Stenhög och Påll Anderßon hwad dee sade sig hafwa sedt Trulls Kullberg göra då woro Joen Ericks och Trulls Kullberg een eller 2 Dagar derefter tillsammanes på marken då frågade Joen Trulss om han her på marcken hade sedt Anders Stenhög och Påll Andersson, så swarade Trulls neij han hade intet sedt dem då sade jaa dee woro her på maarcken och sade att dee sågo dig der till swarade Trulls intet, mehr weet han intet att berätta.

Inkallades Pigan Hanna Nillsdotter 22 åhr gammal witnar at hon tiente på samma tijd i Nills Trulls gård, ner Trulls Kulberg om Michaelis kom derifrån, men om han gick derifrån med minne eller sagt up sin tienst weet hon intet eij sedan han gick bordt hörde dee intet af honom.

• om hon icke berättade för Lars Lars at Trulls Kullberg war för denna gärningen mißtänckt, det kan hon intet minnas ty det är så längesedan, och påminner sig heller om hon hörde något af detta talat medan Trulls war J Tiensten men sedan Trulls war bort, gången tallte dee mycket derom J Socknen, mehr weet hon intet.
• Trulls Kullberg tillfrågades om han har något mehr at fråga eller på minna deßa witnen, neij han har intet mehr.

Bonden Nills Trullßon på Kullaberg war in Ceterat till witne som är Trulls Kullbergs faders Syskonbarn emoot honom hade Trulls Kullberg ingen caupati= on ty aflade han sin Ed med hand å book och witnar.

• om Trulls Kullberg hade beg: up ge sagdt sin tienst om mickaelis då han gick ifrån honom, om Mickaelis då han med des hustru reste uth till Hällsingborg maarcknad, frågade han Nills om han då skulle anmähla hoo

hoos Befallningsmannen och låta inskrifwa honom för des faders gårdh i Södager, Swarade han det med blij intet, och ner Nills Trullßon kom hem igen då war Trulls bortgången, tenckte han at Trulls war gången hem till sin fader, men långt derefter ner han [..] till war han öfwer i Dannmarck, war Nills Trullßon reste på wägen med sin hustru till marcknadet sade hon till honom iag tror at Trulls will [höllia?] sin Kornsedh som han har hoos oß och frågade Nills om han hade intet hördt af det sladeret som war kommet uth om honom, då bad han sin hustru säja sig hwadh det war, men hon sade neij det må heller een annan säja dig det och fick den gången intet mehr weeta derom, men ner dee kommo hem igen och Trulls waar borta då nödgade han sin hustru at hon måtte säja honom det som Trulls Kullberg war mißtänckt förr

• om han mååste något höridt ner han bytte bordt stoodet, Neij
• om han frågade nånsin Anders Stenhög derom, neij det wille han icke efter det war een så fuul saak. – mehr weet han intet att berätta

Nock woro inciterade till witnen Byfoug= den Anders Jönßon, och drängen Påll Anderßon på Mölleleije, emoot hwill= ka Trulls Kullberg uppå tillfrågan säjer sig icke hafwa någon exception utan de må witna och säja deras sanning ty aflade de deras Ed med hand å book och afhördes Särskilt, hwilka för= mantes at blifwa weedh Sanningen och ackta sig för meenEd. Drengen Påll Anderßon 26 åhr gammall witnar at det Sidsta halfwa åhret då Trulls Kullberg tiente hoos Nills Trullßon i Kulla hende det sig een Söndag effter Paadsken at Anders Stenhög som nu är i Dannmarck och Påll An= derßon gingo ifrån Mölleleije up på Kullaberg at efterse om teckan till Sillfiske waar på andra sidan meedh barmt, och då gingo de in i Nills Trulss wång och Anders Stenhög skaar sig twenne haslekäppar, rätt som dee stode i buskarne blefwo de warse att Trulls Kullberg kom gångandes och deref= ter [kommest] öök framför sig ett paar lam, ock de weste icke rättare än det war Nills Trullßon siellf, ty han hade en blå mößa, Wintröya ock Knäbyxor på sig, men då han kom något ner till dem kunde dee honom och lam dreef förbj dem neder i wången då sade anders Stenhög iag undrar hwar han will taga wägen, och sade till Påll gick då neder och han swaret han will och Påll gick då bort och såg at ööken stodo weed een steen, och Trulls Kullberg stod på stenen baak dett eena stooet, men han kunde icke grannska hwad han giorde utan löpp strax bort till anders stenhög igen och sade honom det, och bad honom komma och see hwad Trulls tog sig förr, ty Påll blef så häpen och Anders kunde see det på hans ansickte då gick anders stenhög dijt bordt och Påll blef ståendes qwar weed paß ett steenkast därifrån och anders stenhög kom igen, och sade gud bewara oß hwad han gör, kom och lått oß gåå, och nar dee hade litet gådt sade an= ders till Påll löp du dijt och see om han är, der ännu, och så gick Påll så när intill ööken at han war wed paß 4 E 5 alnar ner dem, men der war buskar emellan så att Trulls icke kunde see honom, och då såg han att Trulls stood ändu qwar på Stenen baakom det swarta stoet och dett eena stoet gick och uth, men dett Swarta ööket som Trulls stood bakwed wickade up och ned med hufwudet, men hwad han giorde kan han icke wist säja.

• om han icke kunde märcka see att Trulls Kullberg hafde sin hembligheet uthe, neij det såg han intet.
• om han såg Trulls Kullberg ligga in till ööket, det såg han intet, men han såg att Trulls Kullberg stood så tett in till stoet baaktill att han intet kunde see emellan stoet och Trulls, der utan war han förskräckt at han intet gaf så noga ackt efter, war och på den tijden ånger att han intet förstod sig på att han så noga derefter
• huru hög stenen war som Trulls Kullberg stood uppå, wed paß 1 [...]

Rätten förmente Påll Anderßon att han skulle ackta sin saligheet och Eder angelägenheet / swarade at han icke annat med godt samweete kan säja än det han nu bekänt och ick weet eller såg om Trulls Kullberg hade sin hemligheet uthe och fullkomb: bolade med stoet, men när anders stenhög och han gingo på hemwägen då kunno dee tillföllia med Trulls dräng Joen Erickßon ock anders stenhög sade till hoonom Jag tror at Trulls Kullbergh giorde något med det eena stoet då swarade Joen gud beware oß, iag må det icke troo, och dermed tallte dee icke mehr derom, sedan säjer Påll att han icke tänckte stort derpå förrän Prosten tallte med honom derom.

• Trulls Kullberg tillfrågades hwad han giorde på Stenen baakom stoet, han stood icke på någon steen

Kiörkioherden Hr Erik Sinius i Brunnd= by war närwarande weed rätten och berättade at han fick höra detta rycktet förrän Trulls rymbde bordt, då han än war i Nills Trullßons tienst, och kallade därföre för sig anders stenhög och drängen Påll Anderßon at förnimma hwad de wiste om denna saken, och han undanwiste och förmante dem at de skolla noga betänka hwad de sade, och bekände utj denna angelägenhets= saaken då tillstood för honom anders stenhög som war een gammal be= skedelig man, men i förledet åhr med några st. andra fiskare rymbda öf:r till Dannmarck, at han fullkomb: såg Trulls Kullberg göra denna Syndiga gär= ning ock bolade med stoet, och det samma bekände drängen –överstruket?!– Påll Anderßon, men strax derefter om michaelis rymbde Trulls Kullberg bordt, Påll Anderßon förklarar sig at han icke sade det för Hr Erik det han såg Trulls bohla med stoet, ty dett såg han intet, utan sade då dett han nu bekänt Inkallades Anders Jönßon byfougde och witnar att han hörde anders stenhög säja deßa orden, Jan tror west att Trulls Kullberg hade något at beställa med ett stood, Jcke måtte har han hördt des son Påll Anderßon alltijd säja at han såg Trulls ståå bakom ett stood, men kunde intet weeta hwad han giorde weed dett, och ner Hr Kiorkioherden kallde dem till förhör, bad han dem begge att de skulle wähl betaänka sig, [.....] de bekände för Hr Kiörkioherden dett weet han icke, ty han war då icke nerwarande eller inne i stugan hoos dem. Den 11 October Continuerade Ransakningen

Trulls Kullbeg framsades för rätten och förmantes at han skulle godwill:gt be= känna sina feel ock brått eftersom han hördt hwad witnen berättad hafwa, och ner detta rycktet upkom, tagit Saak å benk? och rymbdt öfwer till dannmarck swarade der till at han med godt samwete kan säja och påståå det han är oskylldig, och säjer at den som är uphof till detta ryckte har giordt honom orätt.

• hwarföre han intet gaaf sin maatfader som war des släckting tillkänna ner han reste öfwer till dannmarck, han tillstår det han intet gaf honom derom tillkkomma, men ner han kom till hällsingborg fick han tala meed någon sin släckt från dannmarck, och dee rådde honom till at föllia sig der öfwer, dock hafde han först waarit hoos sin fader innan han gick till hällsingborg, men säjer att han icke uptäckt för her

at han wille resa bordt.

• hwarmed han kan bewisa at dee danska twingade honom till att taga tienst under Militien då han hitkom Ao: 1710, * han kom öfwer weed glumslöf der twingade de honom till att taga tienst, men weet inga witne at

nembna derpå

• om han war med ner wåra ock dee danska träffade med hwarandra wed hestweeda, neij men han war med dee danska weed Christianstad, och war der Quitterade sig war han Commenderat medh [.agagit...]

Till witnen woro inkallade Nills Trullßons hustru på Kullaberg Kierstina Anders dr och deen afrymbda fiskaren anders stenhög hustru Bengta Andersdotter, emoot hwillcka Trulls Kullberg icke hafwer någon exception, ty aflade dee deras Eed med hand å book. Kierstina Anders dr i Kullagården witnar at om Söndagen för mickaelis förrän Trulls Kullberg gick utur deras tienst war hon i kiörkan i Brunndby, då hörde hon at folcket talade om denna ogärningen som Trulls hade giordt, och follck frågade henne om hon weste något deraf, men för hade hon intet hördt dett, ner hon kom hem frågade hon det andra foll= cket derom, då sade de att de eij heller weste mehr deraf än det talet de hade hördt af weed kiörkan, och om onsdagen derefter då reste hon och des man till hällsingborgs marcknad, ner dee då kommo sedan igen war Truls bortgången, dock war hans tienstetijd Uthe weed mickaelistijd och wijdare kundskap har hon intet mer kan gifwa någon efter rettelse fram. Bengta Andersdottre witnar at hon intt hörde af detta talet om Trulls förän då Hr Kiörkioherden i Brundby lätt kalla des man till sig, och ner mannen kom tillbaka frågade hon honom hwad han skulla, då sade han iag har sagt för fahr at iag såg Trulls stå baak 2 öök i marcken, men wijdare hörde hon sin man icke tala, herom eller säja at han sedt Trulls göra någon ogärning utan sedermera hörde hon öfwer allt i Sochnen talas om detta ryckt Emedan Bengta war så ostadig utj denna sin berättelse innan retten kunde rätt: förstå och begripa des ord och mening, och war mycket trög utj des utsago, ty förmantes hon mycket at hon skulle säja reent uth det som hon af des man utj detta målet hördt hade, och förställtes henne deßa orden hon antingen måtte wara mycket arg i sitt sinne eller oför= ståndig, då swarade kiörkoherden Hr Sinius eller ock begge dheelar, då swarade Trulls Kullberg, så är han släckt medh Eder. Hr Kiörkioherden påstår at Trulls Kullberg må förklara sina ordh. Trulls Kullberg säger han sade detta efter Hr Kiörkoherden lider ingen menniskia Hr kiörkioherden apeverar sig allen rätt emoot dena skiumf som Trulls Kullberg honom tillägger tillföllia af Prästernas priwilegier. Rätten tillfrågade Trulls om han har något mehr at tillfråga witnen, swa= rade neij. Uppå tillfrågan tillstår Trulls Kullberg at han stood på een sten baakom stoodet som Påll Anderßon berättad, och säjer fast han der stood giorde han ingen ogärning, utan såg uth åth stranden. Påll Anderßon examinerades wijdare och berättar at den första gången ner han såg Trulls ståå weed stoodet kom han på sidan at han Trulls och stoodet, men den senare gången kom han fram för ööken, och Trulls wände sitt ansikte emoot Påll, och wende ansiktet icke emoot Siöen up åth marcken.

• hwarföre Trulls igår nekade at han stood på stenen baak stodet, han kunde icke minnas det, men har sedan och ehrindrat sig, och säjer at ingen skall kunna bewisa at han någen ogärning giort, utan påstår at han

är oskylldig utj denna beskyllningen och will taga gud derom till witnes

• till hwad ända han stood så länge baak stodet, han mins det icket kan hända han stödde sig weed stodet indan han såg öfwer buskarne i Siön wijdare hade icke Hr Kiörkioherden Sinius eller någon annan i denna

saaken att indraaga eller påminna

Resolutio. Såßom den beskyllning som ryttaren Trulls Kullberg tillagdes at han för 5 åhr sedan skole hafwa bolat med ett stoo, då han tiente Bonden Nills Truls: på Kullaberg i Brundby Sn, medh fullo skiäl och witne icke kan bewisas men därmed allenäst deßa praesumptio= ner finnes 1o at den till dannmarck öferrymbda fiskaren anders stenhög och drängen Påll Anderßon utj Nills Trulßons åkergärde Ao 1706 hafa sedt Trulls Kullberg stå på een steen baak et stood, det han fördt uth i gräs då han utj Nills Trullßons tienst war, hwilcka pärsoner gingst på hemwägen berättade för Trulls Kullbergs med tie= nare Joen Ericks: huruledes de sågo Trulls Kullberg stå och derföre trodde at han giordt något meed stoodet, men icke sagt at dee sedt siellfwa gärningen, hwilcket nu äfwenwähl Påll Anderßon för Rätten siellf witnad och förklarad hafwer 2o at Trulls Kullberg samma tijd då rycktet upkom om denna mißgärningen har så hastigt och oför= medel: sig till Dannmarck begifwit, warandes deßa preasumptioner icke af den beskaffenheet och wickt at Trulls Kullberg derigenom kan graveras eller till een så graaf mißgärning bindas eller brotzen dömmas fördenskul blifwer Ryttaren Trulls Kullberg för denna beskyllning befrijader och frij= dömbdt, men som Trulls Kullbergh har utan Pass och tillstånd Ao 1706 till Dannmarck öfwergått och icke kommit i rijket förrän Ao 1710 då de danska samfiender i Landet inkombna woro, då han taget tienst under danska Militien och Sweriges fiender, warit med utj Slaget weed Hellsingborg, och således emoot sin konung och foster= land afwegen skulld burit för denskull blifwer denne saak, som at Crimen [laesa?] majistetis till tälia af Rättegångs processone 20 jounet; till höglofl: kongl: hofrättens nådiga om= pröfwande och af giörande ödmiuk: re= mitterad, och Emedlertijd måste Trulls Kullberg föras till fästningen LandsCrona utj säkert förwar och arrest at före blifwa actum ut Supra.

Göta hovrätt

d 24 Januarii 1712

Wälborna ädla och Wäll wise och Lag farna herr Vice Präsident och Samtel: Assesores Kong:e Maj:ns Wij till Justitia sakens afgiörande Befullmächtigade Rådh hafwande låtit Oß föreläsas kong:e hoff Rättens den 14 sidst: Novemb underdånigst införde skrifwelße med bifogad Luggude häradz TingzRätte hållna Ransakning och fäldte domb öfwer Ryttaren Trulls Kullberg som för några åhr sedan warit beskyldt att skola med sin huusbondes Nills Trullßons i Kuhla swarta Stodh hafwa Tijdelagh be gått hwarifrån dock så wähl bem:te Tingz Rätt som den Kong:e hofRätten honom i anledning af dommare-Reglernas 31 §. befrijat aldenstund han enständigt nekat sig någon Mißgiärning med Stoet för öfwat hafwa. Men såsom bem:te Kullberg sielf widgått att hafwa sig i Dännemarck uppehållet sedan åhr 1706 till 1710 då dhe danska som fiender woro i Skåne och han sig dijt öfwer begifwit kommit i tienst under danska militien, och warit med i slaget wid Helsingborg, men då dhe danska ta git flyckten rymbdt ifrån dhem, Let fördenskull dömmas honom Kong: hoff Rätten för dhet han wisat otroheet och be rit afwog Skiöld emot sin rätta Konung och Fäderneland, att efter 8 och 9 Cap Högm.B.Kn mista Lif och godz, hwilcket doch Kong Maij: Nådigste ompröfwan och godtfinnande un derdånigst hennställes. Och länder Kong: HofRätten deruppå till behörigt swar, det Wij för skiähligt funnit at för wißa or saker skall denna gången förskona ofwan: Kullberg för det honom ådömbda dödzstaffet doch skall han i deß ställe sig sielf till wähl förtient Nepst och androm till warning afstraffas med Siu gatulopp Siden arbeta på behagelig tijdh i Marstrandh hwilcket Kong: HofRätten till behörig wärckställigheet skyndesammast wille befordra låta. Och Wij befalla Kong: HofRätten Gudh Alßmächtig Stockholm den 16 Januarij Anno 1712.