Anders Mölleryds artikel om Elver Elversson Gröning
"GUSTAF ELFVERSON TILL KULLAGÅRD"
Inledningen av artikeln...
Ur: Mölle - Kullen genom tiderna del 1
Vid läsning av detta. V.g. notera att författaren tror att de TVÅ Elver Elversson Gröning som är ryttare i Jonstorp är en och samma person. För mer info, se hans personakt.
Elfversönerna härstammar från Småland. De har fått sitt namn av att en älv flöt förbi deras stamhemman. De bröt upp från Småland, en gren av dem kom till Kalmar, en annan till Kullabygden, där de slog sig ner i Jonstorp", berättar den Elfversonska släkttraditionen.
Men denna släkttradition avslöjar inte när uppbrottet skett och inte heller när man nått Kullabygden för att där sätta sig fast. För att utvinna svar härpå måste man söka i officiella skriftliga urkunder. De äldre kyrkoböckerna för Jonstorps socken har vid en eldsvåda vid något tillfälle förstörts; denna väg är följaktligen stängd. Jordeböcker och mantalslängder får träda istället när man vill ta sig före att leta reda på de ursprungliga medlemmarna ur denna kända Kulla-släkt.
Och i jordeboken för Luggude härad, Jonstorps socken för år 1684 står den äldsta uppgiften vi lyckats spåra upp om Elfversönernas bosättning i Kullabygden. Där står nämligen under Stora Giörslöf nr 3 3/8:
"Korpralen Petter Mauritsson med ryttaren Elfver Grönning".
Den lilla korta uppgiften utsäger, att här bodde Elfver Grönning redan på 1680-talet. Granskar man det skrivna närmare tycker man sig finna, att Elfvers namn satts dit efteråt. Detta kan tolkas så, att han är alldeles ny här och att han år 1684 städslats som ryttare för någon av Jonstorps rotar. Av de knapphändiga, otydligt skrivna uppgifterna i jordeboken framgår vidare, att Elfver Grönning tillhör majorens kompani av Norra Skånska Kavalleriregementet.
Denne ryttare får än så länge betraktas som stamfadern för Kullabygdens Elfversöner. Med stöd av släkttraditionen kan man mycket väl tänka sig, att Elfver kallats ned från Småland för att ingå i det kavalleriregemente, som uppsattes omedelbart efter Skånes erövring, och som bemannades med pålitligt svenskfolk i all snapphaneoron.
Den elfversonska stamfadern återfinnes i såväl jordeböcker som mantalslängder år och årtionden framöver — han har blivit bofast här. Hans namn stavas emellertid olika, men det är inte att ta miste på att det är samma person. Ibland skrives namnet Ellfver, ibland Ällfver och ibland stavas efternamnet Grönning ibland Gröning med bara ett "n".
Den vanligaste och genomgå.ende stavningen blir med tiden E l f v e r Gröning.
Vi återfinner Elfver Grönings namn i Giörslöf genom alla Karl XII:S krig ända fram till på 1730- eller 1740-talet — ett hack i längderna gör det omöjligt att exakt fastslå tidpunkten — då han flyttar över till Jonstorp nr 3. Detta är ett gatuhus, alltså ej soldattorp eller bondgård, och det kommer att bli Elfver Grönings hemvist i fortsättningen.
Vi återfinner honom där ända till hans död, som inträffar omkring 1750.
Hans titel ryttare strykes efter hans flyttning. Vi återfinner honom på Jonstorp 3 åtminstone till år 1751. Det innebär att han levat omkring 65 år efter att han städslats som ryttare för Norra skåningarna.
Om man antar att han var i 20-årsåldern när han städslades, följer, att han bör ha blivit en 85-års man innan han gick hem till sina fäder. Redan i uppgifterna om honom på 1690-talet står, att han innehade och skattade för en utjord som tillhörde Jonstorps kyrka, men annars förefaller det ovisst om han samlat mycket av denna världens goda. Beteckningen "fattig" står angivet vid hans kolumn under hans sista år.
Mantalslängden för år 1698 för Jonstorp socken meddelar att utom ryttaren Elfver Gröning bor det på Stora Giörslöf 3 hans hustru och dottern Brita, vartill kommer drängen Johan. Mantalslängden för året 1699 anger, att hos Elfver bor en dräng vid namn Bengt, vidare en piga eller möjligen dotter vid namn Ingår.
Dessa två uppgifter kan möjligen tolkas som så att han svarat för en relativt stor gård och att han inte bott på ett vanligt soldattorp. Enligt gängse regel för Kronans ryttare är han fri från mantalsskatt. Någon gång pä 1750-talet, senast år 1759, enligt längderna, övertar en son eller möjligen sonson — det är möjligt att ett släktled här ligger i dunkel Jonstorp 3 och bosätter sig där. Denne son eller kanske sonson heter Anders Elfverson och därmed är släktnamnet Elf verson inskrivet i Kullabygdens släktkrönikor.
Anders Elfverson på Jonstorp 3 går till sjöss. I bl. a. 1790 års mantalslängd skrives han som "sjökarl". Han är gift och flera barn föds i äktenskapet; år 1769 fanns det fem barn i hans hem. Möjligen dör något av dem vid tidiga år. Fyra söner växer upp och bär släktnamnet vidare. De heter Jöns, Anders, Jöran och Måns Elfverson. Tre av dem slår sig fram till goda ställningar i samhället och deras namn återfinnes på framträdande platser i längderna,
Jöns Elfverson född 1760 och skriven som skeppare bosätter sig på Tunneberga nr 2 5/32 och han förvärvar Tunneberga kvarn. En uppgift från år 1806 uppger, att kvarnen tillhör hans arvingar. Detta betyder att han dött innan år 1806. Det uppges vidare att han har en son vid namn Elfver.
Måns Elfverson går till sjöss, blir skeppare och borgare, får det bra ställt, bosätter sig på Jonstorp 3 och låter bygga om hemmanet, så att det blir ett av de största husen i Jonstorp. Det får sex fönsterlufter, vilket är mycket vid denna tid. Vid sekelskiftet 1700—1800 skattar han för två fickur av silver, vilket också pekar på välstånd...
(etc, etc...) Piga" är anställd hos honom år 1805 och samma
