Stora Görslöv nr. 14, Jonstorp, artikel

Fil:Fil:Görslöv 1704.jpg

Bläsinge 1704.

Jonstorps socken 1861 enligt Generalstabskartan (Lantmäteriet).

Jonstorps socken 1684.

SLÄKTGÅRDEN NR 14 I STORA GÖRSLÖV

Av Johannes Gudmundsson

Ur: Kullabygd 1970

Gården är omnämnd i den jordebok, som år 1569 uppgjordes över alla kyrkogods i Skåne. Hemmanet är upptaget i jordeboken, ty "landgille" för ett par åkerstycken erlades till Jonstorps kyrka. Brukaren var "Her­mond i Giörsleff". När Kullens Fyr år 1561 anlades fick Astronomen Tycho Brahe i uppdrag att "hålla lycktan på Kullaberg tänd såväl vin­ter som sommar". Till underhåll av fyren erhöll han, enligt ett brev un­dertecknat av konung Fredrik II i Köpenhamn, år 1578 förläning på 11 gårdar i Helsingborgs län. Dessa gårdar blevo kallade "Lycktehemman". Av dem var "wdj Giersleff en gaardt. Poffuell Ebbesen iboer". Alltså har gården tillhört något frälsegods.

Den kom under Karl XI :s tid att såsom kronohemman få beteckningen nr. 14 i St. Görslöv. Lyktehemma­net har, enligt vad gamla handlingar utvisa, en avsevärt hög ålder. En­dast trenne av brukarna känner vi till namnet. Förut nämnde Pouffel Ebbesen är i 1629 års jordebok kvar som brukare av lyktehemmanet i Giersleff.

Trettio år senare, då Skåne påtvingades bli svensk provins, heter hemmansåboen Sven Nilsson. Året därpå är det ny innehavare vid namn Per Nilsson. Släktskap mellan dessa brukare kan ej påvisas, men den kan vara möjlig, eftersom brukningsrätten var ärftlig.

Huru länge Per (Peder) Nilsson suttit som åbo på kronohemmanet nr. 14 i St. Görslöv är ovisst. Släktföljden börjar 1681 och fortlöper sedan obrutet i 300 år, såsom följande uppställning av brukarnas namn och år­tal utvisa:

1681-1723 Jöns Jonsson, den Norre. Hustru Ingår Andersdotter.

1723-1758 svärsonen Olof Jonsson gift med deras dotter Boel.

1758-1793 sonen Jon Olsson och hans hustru Sissa Gudmundsdotter, barnfödd i Brandstorp.

1793-1806 äldste sonen Gudmund Jonsson; gift med Petronella Öls-dotter från Glimminge.

Efter Gudmund Jonssons död 1806 gifter änkan om sig med Anders Knutsson från Rögla, år 1808. De båda äro från 1808 innehavare av den ännu odelade släktgården. När yngste sonen i första giftet, Lars Gudmundsson, nått myndig ålder delades hemmanet i tvenne ägolotter vardera på 1/4 mtl. Denna delning företogs i samband med laga skifte av byn.

1830 övertar sonen Lars den honom tillskiftade ägolotten närmast gårdsbyggnaden och styvfadern den nordliga delen av ägoplanen. Lars Gudmundsson och hans maka Thora Månsdotter äro alltså ägare av 1/4 mtl av släktgården åren 1830-1867.

Innan Lars Gud­mundsson överlämnade sin ägolott, 1/4 mtl, delades denna ytterligare, så att yngste sonen, Måns Larsson, vid tillträdet 1867 blev ägare till 17/128 mtl. Den övriga delen 3/32 mtl tillföll - inköptes - av svärsonen Gustav Gudmundsson, gift med yngsta dottern Kerstin. Deras äga blev ganska snart försåld till person utom släkten och tillhör alltså numera ej släktgården. Måns Larsson och hans hustru Assarina innehar denna gårds­del till år 1904, då deras äldste son Martin Larsson och hans hustru Ida Jönsson från Görslöv övertager densamma. Efter dem är nu yngsta dot­tern på stället och hennes man, Allan Möller, ägare till denna del av släktgården.

Förutnämnde styvfadern, Anders Knutsson, flyttade med sin familj år 1830 till den av honom, genom arv och köp från Gudmund Jonssons arvingar, nu ägandes ägolott 1/4 mtl. Åren närmast förut uppfördes er­forderliga åbyggnader. Äldste sonen, Gudmund Andersson, står som äga­re till denna hemmansdel åren 1843-1847. Hans broder Ola Andersson och hans hustru Kerstin innehar ägolotten i 15 år till 1862, då min fader, Gudmund Larsson, äldste sonen till Lars Gudmundsson, inköper den­samma av Ola Andersson. Vid köpets avslutande frånskildes en lott av madängen om 3/128 mtl. Fastebrevet kom därför att lyda på 29/128 mtl. År 1898 övertager min broder, Petri Gudmundsson ägolotten, den han innehar i 52 års tid, till 1950. Därefter är sonen, Folke Gudmunds­son, ägare till gårdsdelen.

Av skildringen över vår släktgård framgår dels dess åldriga anor och dels att dess areal var betydlig. Den betecknades 1/2 mtl. Ägolotterna lågo spridda. Efter laga skiftet 1826 blev ägorna sammanförda till en plan, ganska långsmal men ändå mera helt. Utom denna samlade ägolott till­delades gården en lott av byns Madäng vid Görslövsån samt en strand-lott vid Öresund inom Brännan nära Viken. För ett par åkerstycken åvilade gården "landgille" - 4 skillingar och 6 rundstycken - till Jonstorps kyrka. Vilka dessa åkrar voro visste man ej. Gamla urkunder därom voro borta.

Av allt att döma har vår släktgård undgått att bli ödehemman, såsom flera andra gårdar blivit, även inom vår bygd, vid det svåra nödläget un­der orostiderna efter fredsslutet 1658 till 1720. Jordbruket led starkt av­bräck. Gårdens värde tycks ha varit ganska lågt. År 1668 förmedlade landshövding Leijonskiold terminskatten med en fjärdedel, "eftersom egendomen war swigaktig och ringa". För att "lugna ner" de danskvänliga åboarna, inkvarterades vid landskapets försvenskande, svenska ryttare i många gårdar. Gårdsbrukare var förpliktad att, utom sitt eget husfolk, även förse ryttaren och hans familj med kost och logi. Ett sådant intrång tyckes vår släktgård ha undsluppit. Troligen därför att den var "lyckte-hemman".

Gårdens odlade areal omfattade i äldre tider 9 tunnland. Ängarna gav 14 lass hö. Jordbruket sköttes efter den tidens sed. Treskiftesbruk. Man beräknade fjärde kornet i skörd. Allt för gårdsfolkets existens, så­väl mat och dryck som kläder och skodon skulle hämtas av vad jorden gav. Skogslotten gav bränsle till husbehov. Bränntorv hämtade gårdsfolket från torvmosse å strandlotten i Brännan. Sedan Höganäs gruvor, 1797, började försälja kol blev det ett välbehövligt tillskott vid bränsleförbruk­ningen i mån som ved från egna skogslotten avtog.

Under Karl XI :s tid verkställdes en värdering av de skånska gårdarna. Enligt lantmätarens beräkning skulle då till nr 14 erfordras 8 19/24 tun­nor utsäde, mest råg och korn. Havre såddes på någon av utjordarna. På gården fanns 4 hästar, 4 kor, 7 ungnöt och 6 får.

Skatterna, som utgingo i penningmedel, voro låga. Men skyldigheter in natura tyngde svårt, och särskilt under krigsåren påtvingades åboarna ständigt nya och hårda pålagor. Även sedan fred slutits hade varje hem­man att i någon form sörja för krigsmakten. Nr 14 jämte åboarna i sam­ma rote skulle underhålla en ryttare med ridhäst och vapen, vid Norra Skånska Kavalleriregementet. Dessutom åvilade hemmanet vägunder­håll, brobygge, skjutslejor för kronans ämbetsmän m. m. Vid överlåtelse av brukningsrätt till ny innehavare förekom ej köpe­handling, ej heller utfärdades fastebrev. Det var ärftligt arrendeöver­tagande. I början av 1800-talet överlät kronan de s. k. kronohemmanen till åboarna emot en mindre lösensumma. Gudmund Jonsson passade då på att lösa hemmanet till sig som skattehemman. Lösenbeloppet belöpte sig till "Fyratiofem Riksdaler och Fyratiotvå skilling Banco." I skatte­brevet, utfärdat 31 maj 1804, undantogs de åkerstycken, s. k. Kyrkojord, för vilka landgille utgick till Jonstorps kyrka. Gården var nu hans egen. Det är märkligt att följa det värde gården åsättes, då ny ägare tillhandlar sig densamma. 1804 inköpes gården 1/2 mtl av Kronan för 45 Rdl och 42 sk. Banco. Sedan gården delats är köpeskillingen för 1/4 mtl år 1843 1.333 Rdl. och 1847 2.000 Rdl. 1862 erlägger den nye ägaren "En tunna guld" — 16.666 Rdl. och 67 öre Riksmynt. 1875 är gårdens taxeringsvärde 11.000 kronor. Det kan tyckas vara låga köpesbelopp, men tillträdaren förband sig enligt ett med köpet förenat undantagskontrakt, att årligen tillhanda­hålla varor in natura för avträdarens uppehälle till döddagar.

Ända fram på 1800-talet gällde Karl XI :s statsbeslag på all ekskog och sådana träd, som dög till skeppsmaster. Vid nyodling var man lagenligt förpliktad att låta sådana träd stå kvar i åkern, till stor olägenhet. Något tiotal år efter laga skiftet fick åboarna friköpa träden för ett mindre be­lopp. Nr 14 inlöste dessa, ena gårdsdelen 1831 och den andra 1837. Vid släktgården uppfördes år 1793 ny bostadslänga, så nye innehavaren, Gud­mund Jonsson, kunde vid sitt bröllop året därpå bjuda sin brud, en efter den tidens anspråk, värdig bostad. Vid gården var anlagt en välplanerad trädgård, "kålhage" med fruktträd och bärbuskar. Denna byggnad är väl bibehållen och underhållen och tjänar än i dag till bostad åt nuvarande ägarfamiljen. Efter gårdens delning vid laga skiftet uppförde Anders Knutsson erforderliga åbyggnader till hans gårdslott, under åren 1828-1830. Tomt för dessa byggnader blev den sedan gammalt benämnda "Ege-biergseng", - namnet antyder en höjd. - Vid grävning av brunn påträf­fades berggrund. Med hjälp från Höganäsbolaget borrade man genom berglagret och nådde vattenförande källåder. Boningslängan, uppförd 1830, ersattes 1916 med en byggnad i villastil med två våningar. Uthusen har tvenne gånger varit utsatta för eldsvådetillbud. Första gången 1882 brann det i stallbyggnaden, skadan ej betydlig. Andra tillfället under nu­varande ägarens tid härjades uthusen värre och nya uppfördes.

Under några tiotal år före och efter 1900 var vid gården en mindre väderkvarn, "holländare". I den maldes vad som behövdes för gårdsbru­ket.

Hemmanet har brukats av nio släktled. Mycket har förändrats i brukningssätt. Varje gårdsinnehavare har strävat att införa förbättringar. Krig och pest under äldsta tiden försatte åboarna i nödläge. Sträng hushåll­ning var nödvändig och påbjöds också genom olika lagbud. Flera av dessa upphörde eller glömdes bort så småningom. Andra tillämpades ännu in på 1800-talet, t. ex. beskattning av s. k. lyxvaror, såsom innehav av fickur eller bruk av tobak. Under åren från 1878 och det mesta av -80-talet blev det svåra krisår särskilt för jordbrukarna. Varje generation har nog fått erfara, att när det varit som bäst, så har det varit möda och ar­bete. Ingen önskar tillbaka sådana knappa levnadsvillkor. Må det för­unnas oss att, tacksamma och förnöjda, få behålla det välstånd vi nu äga.

Fotnoter

<references>