Lindeknävel, Brunnby

Brunnby socken 1861 enligt Generalstabskartan (Lantmäteriet).

Brunnby socken 1684.

Fjälastorp 1707. Lägg märke till att "Knävel" längst till vänster nu har fått nummer tio.

Lindeknävel, ca 1700 benämnt Fjälastorp nr. 10

Domboksmål

1687 (sid 592)

Olof Larßon i Wällinge på sina egna och Swågrars wegnar Åcke Swenßons i Möllarp, Toldh Swenßons på leijet och Trulß Swenßons i Bölßagra wegnar inciterat Pehr Toldßon i Bölßagra och Anders Swenßon ibm för arf efter Sal: Söne Toldßon af Lindeknäbelen,

Pehr Toldßon i Bölßagra och Anders Swenßon ibm comparerade och framlade Pehr Toldßon ett skifftesbref efter Sal: Söne Toll ßon hållet i Seelandh öfwer dhet godz som han i Krigtijden medh sig dijt öfwer transporterat, dat den 29 Octobr 1679.

Här emoot protesterade Olof Larßon att dhetta skiftesbref in- thet är richtigt, beropandes sig på Joen Larßon i Arildzleije wittnes- byrdh, hwilken är Lag:en stembd, men inthet Comparerade eij heller bewijst lag:n sitt förfall, uthaf hwilken han förmanade sig hafwa dhen första uplyßning.

Joen Larßon på arildzleije påroptes men absenterade, hwar före fäller Retten honom till 3 dlr Smt böter, för öfwer hörigheet, och förelägges att möte till nästa ting; och såsom ingen grundlig efterrättelse och uplyßning för dhenne gången i saken göras kunde, alltså förelåg [HeradsRetten?] parterna till nästa Ting alla sina skiähl bewijß och wettne att producera, hwar uppå Rettens utslag skall föllia.

1688 sid 33

Olof Larßon i Wällinge Trulß Swenßon i Bölßagra Åke Swenßon i Möllarp, och Told Swenßon på Leijet, [bl]efwo wänl: och wäl förlijkt sigh medh Pehr Toldßon i Bölßagra, så att alla praetentioner hwad nampn dhe och hafwa kunna å begge sijder, skola wara uphäfna i synnerheet i sÿn merhet strijdigheten om arfwet efter Söne Toldßon af Lindknäblen, hwar på dhe och här för Rätten taga hwar andra i handh.

1698-99 sid 165

Nils Jönsson i Gössarp Såhne Jönsson i Torp och Olof Gudmundsson i Bläsinge på sin hustru Elin Jeppesdotters wägnar hade låtit instämma Jöns Ohlsson i Lindeknubelr angående 60 dlr smt penningar i silf. Bellte och 3 st sölfskedar kärandes moder sal Sissa Såhhnasdotter skall hava levererat till Jöns Ohlssons moder Boel Såhnasdotter att förvara varav Jöns Ohlsson endast levererat silverskedarna tillbaka men ej penningarna eller silverbältet. Jöns Ohlsson framviste ett skiftesbrev efter sina sal föräldrar av d 3 febr 1679 samt en vidimerad Copia av dess stadjebrev på Lindeknabe av 28 Juni 1674

Historik, Lindeknävel, Krapperup

Caroline Ranby skriver i boken "Krapperup mellan renässans och skiftesreformer" (vol 1) att Mourids Podebusk d.ä bytte till sig Lindeknävel, byn Arild och en gård i Björkeröd mellan 1559 och 1580. De ska ha varit kronogods innan. Ca 1700 började Lindeknävel räknas till Fjälastorps by. Redan på Ciöpingers karta 1707 (se till höger) ses det att Lindeknävel, "Knävel", är en del av Fjälastorps by.

Ranby skriver:

"Lindeknävel var en ensamgård belägen nordväst om Fjälastorps by, omkring 500 meter nordväst om Fjälastorp 9. Namnet finns belagt 1337 och betydelsen torde vara backen med linddungen. Ciöpinger markerar år 1707 gården omgiven av skogväxt vilken i beskrivningen till kartan är omnämnd som en ängsmark beväxt med någon bok, ek, al och björk. Denna ängsmark gav bete till sex kor, men en mindre del av den hörde till närmaste granngården, Fjälastorp 9.

Lindeknävels marker försåg därmed gården med byggnadstimmer av ek till syll (fotträ) och stolpar samt i någon mån även med bränsle och stängselmaterial. Till gårdens tillgångar hörde även en kålhage, i vilken det fanns en humlekulle för 60 stänger.

Byggnadstomten var relativt stor och bör enligt Ciöpingers markering 1707 ha omfattat cirka 850 kvadratmeter. Lindeknävel omnämns i 1656 års jordebok över Krapperups gods. Under sent 1600-tal och fram till 1703 ingick gården i den tredjedel av Krapperups gods som ägdes av Märta Elisabeth Oxenstierna och hennes arvingar. Över denna tredjedel av godset finns inga bevarade synehandlingar i Krapperups godsarkiv för tiden kring sekelskiftet 1700.

Fram till 1700-talets andra hälft hade Lindeknävel en brukare, men kom sedan att försörja två åbor. Enligt jordeboken av år 1755 fanns då fortfarande en brukare, men 1783 hade ytterligare en tillkommit. Under 1700-talet kom Lindeknävels karaktär av ensamgård att försvinna och istället räknades gården till Fjälastorps by och numrerades därför som Fjälastorp 10.

År 1787 synades gården. Den var uppförd i fyra längor, vilka de båda brukarna delade. Den ene brukaren hade en boningslänga i söder om sju väggerum, en länga i öster om 20 väggerum och en i norr om åtta. Den andre åbon nyttjade resterande nio väggerum av den södra längan, den västra längan, vilken omfattade 17 väggerum samt nio väggerum av den norra längan. Utanför gården fanns ett brygghus om tre väggerum, vilket åborna använde tillsammans. Till gården fanns även en brunn. På Ciöpingers karta från 1707 är en mindre byggnad, sannolikt brygghuset, placerat söder om gården."

I början av 1800-talet byggde brukarna vars en separat gård, och Fjälastorp 10 delades upp på två gårdar.