Ornakärr Nr.2: ägodelning 1739

Väsby socken 1861 enligt Generalstabskartan (Lantmäteriet).

Ornakärr 1703-1704 (Lantmäteriet).

Ornakärr 1703-1704 (Lantmäteriet).

ETT ÄGODELNINGSKONTRAKT FRÅN ORNAKÄRR AV ÅR 1739.

UR ETT GAMMALT GÅRDSARKIVS GÖMMOR.

Av Kurt Bengtsson. 1948

En del gårdar har under de senaste åren fått diplom som släktgårdar, men det finns åtskilligt fler, som varit i samma släkt i 200 år och däröver. Låt oss se, vad ett papper, skrivet med en vacker handstil, från en sådan gammal släktgård kan ge oss.

"Efter CronoBefallningsmannen Edle ock högaktade herr Nils Malmgrens ordre af d: 24 sidstlene hujus, sampt Wällborne herr Ryttmästaren Apeltofts skrifteliga begäran af d: 26 Dito; voro underteknade uti Ornakiärr til ät skifta huus och egendomen af åker ock äng till hemanet No 2l/2 Ornakiärr, emellan Jeppe Swänsson och Mikel Gunnarsson, hwilken förrättning wij således ock efter theras öfverenskomande upsatt som följer. Nembl.

I. Med första som the förmå willja de upsättia sig hwar sin loftstuga, Men thesförinnan blifwa the båda tilsamman uti then gamla bohlastugan.

2 De fem wäggarumshuus som äro wästan wid båhlastugan, behåller Jeppa Swensson för sig till camare och härbärgshuus. Sammaledes behåller Mikel Gunnarsson de wäggarummen som äro östan stugan.

3 Skall Mikel behålla den gamla logen ock ladorna på södra längan som han hijt intill haft 9 wäggarum långt, samt till höölade ock foderhuus 6 wäggarum på östra längan, så ock fäähuus der hoos 4 wäggarum.

4 Skall Jäppa Swensson hafwa logen på wästra längan 5 wäggarum lång, sampt höölada på södra längan 5 wäggarum och fäähuus på östra längan 3 wäggarum dito stallet på norra längan 3 wäggarum wid östra porten,

5 Den östra Porten som wänder til gatan, tilkomer wäl Jeppe Swensson, ock den wästra porten som wetter til wången tilkomer Mikel, men brukas ändock af bägge åboerne ock alla obehindrat till uth- och infart.

6 De sex wäggarumshuus på wästra längan ock i norra ändan; niuter Swän Persson ock des hustru Lussia Jäppasdotter til stuga ock nödiga rum för dem ock theras Creatur i lifstiden, hwilka huus Jäppa ock Mikel hielpa Swen Pärsson ät förfärdiga i tilkomande Sommar.

7 Åkrarna delas således att Mikel skall behålla halfa toften otta skiäppe jord, stora åhsåkrarne 4 skiäppers, lilla gatukiärrsåkrarne 3 skr., swarta skifte 3 skr., Nystycket 2 skr., halfwa Nilsåker 4 skr., långåker 4a skr., krokåker 6 skr., lilla hyllstoft 2 skr., Jeppa Swensson niuter halfwa toften 8 skepper halfwa Nilsåker 4 skr., stenåker 2 skr., skacken 6 skeppor, hyllstoften 2 skr., lilla åhsåker 2 skr., gatukiärrsåker 4 skepper gullspiellet 2 skr. ock lammatornet 4 skr. jord.

8 Ängiarna delas nu intet medan åboerne willja låta dem gå i grässkifte så hädan efter som tilförende, ock som på några af ängarne finnes någon ung skoug af Biörk ock ahl; så fredas den efter yttersta möjeligheten, Men om åboerne i nödfall något deraf skulle betarfa, så hugger hwardera lika mycket.

9 Till undantag för de gamla föräldrarne Swen Persson ock des hustru, utlofade Jäppa Swensson stora gatukiärrsåkerne 4 skr. sampt åhsängen 3 stackars wäxt, ock Mikel lofwar långåkeren 4 skrs. land ock Nilsängen 3 stackars wäxt. Af detta undantag gifer Swen Persson åhrl. otta öre af hwart skäppeland åker ock 16 öre af hwart lass äng, hwilket betalas om Sancte Michaels tijd hwarje åhr. Och när den ena af dessa gamla folk med döden afgår, niuter den öfwerlefande halfwa undantaget på lika sätt i sin tid.

Ornakiärr d: 27 Martii 1739.

P. Kijlman. Nils Pålsson. H. Petter MelKerson.

Med denna dehlning äro wij underskrefne åboer wähl nögda och öfwerenskomne så att ingen af os hwarken nu eller framdeles skall något therpå klandra, hwilket med wåra Namns undersättiande, uti dessa goda wittnens närvaro, betygas af

Ornakiärr d. 27 Martii Ao. 1739.

Till Wittne: Nils Persson, Jeppa Swänsson, Jöns Andersson, Mikell Gunnarsson, Oluf Jönsson Styf, Swän Persson

Ornakärr nr. 2

Så lyder det gamla kontraktet, som välvilligt ställts till förfogande av lantbrukare Per Persson, Ornakärr. Det är inte bara torra fakta vi kan få ut utan också en del annat. En sak, som är ägnad att förvåna är, att det ser ut som att så gott som allesammans äro så pass skrivkunniga, att de själv kunnat underskriva kontraktet.

Det är visserligen en avskrift, som bevarats, men det är endast för Jöns Andersson och Mikel Gunnarsson som äro utsatt bomärken. Låt oss för övrigt se lite på personerna. Vi finna då att Swen Persson (åldern obekant) och hans hustru (59 år gammal) ämnar sätta sig på undantag och därför lämnar gården till sin son Jeppa (27 år) och svärsonen Mikel Gunnarsson, som 1734 gift sig med äldsta dottern, Svendborg. När vi nu blivit nödtorftigt presenterade för huvudpersonerna får vi se lite på det rent materiella.

Samtliga i byn har det rätt torftigt ställt (se Kullabygd XI, sid. 23). Det har sin orsak dels i de långa krig som gått inte minst härjande fram här, pesten har också krävt sitt offer (se Kullabygd IV, sid. 18), vilket gjort att det blivit en del förändringar på en del av gårdarna. Jordbruket står också på en mycket låg nivå tack vare den stora ägosplittringen. Vi se ju att på Ornakärr 2 finnes en del stycken med bara 2 skäppeland (i skäppeland — 8 ar).

Det var ju inte mer än för 60 år sedan Skåne hade varit danskt. Svenska kronan räknade därför all jord som kronan tillhörig (se Kullabygd V, sid. 16). (Den kunde av bönderna friköpas för en ringa summa. En del gjorde detta och blev fria bönder — skattebönder, andra tyckte det var bra som det var och blev därför kronans arrendatorer i all sin tid. Frälsegårdarna höll sig framme och lade genom detta köp ännu mer under sitt välde.) Det är av denna anledning såväl kronobefallningsmannen som ryttmästare Apeltoft äro intresserade av delningen. Husen äro gamla och bestå av kringbygd gård med boningshuset i den gamla ryggåsstilen med en lägre del, bolastugan, och vid båda sidor om denna en högre byggnad inrymmande förstuga, kammare och härbärgsrum (se Kullabygd VIII, pl. 2). I övrigt finna vi en port på östra sidan "gadeporten" och en på västra "vångaporten" eller som den lika ofta kallas "töjtaporten", eftersom den leder ut mot 'töjten' (= toften, varmed menas den äldsta odlade marken till gården). Om vi nu står i gadeporten har vi, såsom ensamma vid denna sida 'gadann", utsikt över nästan alla de andra gårdarna i byn. Rakt framför oss ha vi nr 3, därbakom ligga 5, 7 och 9. Norr om nr 3 ser vi båda gårdarna till nr 4 och båda till nr 11 (av alla dessa gårdar är endast den ena av nr 4 och den ena av nr 11 kvar på sina gamla platser, alla de övriga utflyttades vid skiftena 1818 och 1830). Från gadeporten har vi också utsikt över vasarna med dess prima gräsbete, vilket värderades högt av alla.

Står vi i vångaporten se vi nr i ett stycke längre söderut. Dessutom har vi framför oss Åhsåkrarna, Björnaspjellen, Gatukärrsåkrarna, Sutarna, Rinnsåkrarna och allt vad de nu kallas. Åkerlapparna äro små och splittrade. Långåkrarna t. ex. äro inte mer än ett par famnar breda men ca 180 famnar långa, varför de ger skäl för namnet. Att såväl Jeppa som Mikel ej vill dela och uppodla ängarna är det säkerligen ingen av byns andra bönder som tycker är konstigt. Som ängarna nu ligga är det ett fint bete, dessutom är det bra ma'hö vid höslåttern mitt i juli månad. Skulle ängarna flåhackas och odlas fordrades det mycket mer arbete och det blev inte så mycket att skörda.

Efter 1739

Låt oss se hur det går för våra huvudpersoner och med gården i fortsättningen. Hur länge Mikel Gunnarsson varit ägare till halva hemmanet har jag inte fått utrönt ännu, men Jeppa Svensson eller hans arvingar har senare löst till sig alltsamman och sedan i obruten följd varit ägare till huvudgården. Jeppa Svensson gifte sig 1743. Hans äldste son fick namnet Per, det namn, som sedan han blev ägare till gården, alltid burits av innehavaren till gården. Successionsordningen är räddad genom lille Per-Tore, vilken är den 6:e på rad, som bär detta namn. Om gården kommit till släkten genom Sven Persson eller hans hustru är ej utrett, så det har kanske funnits flera med detta namn förut. Per var ju ett betydligt vanligare namn förr än nu. Bar det sig då dessutom att en av drängarna också hette Per, kunde det vara besvärligt nog att hålla reda på de olika "Perana". Det berättas att för åtskilliga år sedan lär detta ha hänt. Morän då skulle, när hon för grannfruarna skröt över hur bra hennes son kunde hantera bössan, ha sagt: "Lille Per han skuder li'a bra som store Per (drängen) å nästan li'a bra som Per sal'."

Vid enskiftet 1830 blev Ornakärr nr 2 utflyttat till den plats på den gamla fäladen det nu har. I och med utflyttningen blev arealen större. Senare blev gården delad mellan två bröder och det nuvarande Damstorp utbröts.

Detta var bara ett litet axplock på hur de gamla gårdsarkiven kan ge oss en inblick i en gången tids problem och livsföring samt, inte minst, ett bevis på hur våra gamla bondesläkter höll på, att gården skulle stanna inom släkten.

Källor: Gamla papper i Per Perssons arkiv. Skifteshandlingar och bykarta till Ornakärrs by. Kyrkoböcker från Väsby församling. Skilda arg. av Kullabygd. Muntlig tradition.

Artikeln hämtad från:

Kullabygd 1948�