Jerlerup den 28 januari 2011 kl. 22.25

2011-01-28T22:25:53Z

Jerlerup den 28 januari 2011 kl. 22.24

2011-01-28T22:24:44Z

Jerlerup den 28 januari 2011 kl. 22.10

2011-01-28T22:10:52Z

Jerlerup: Skapade sidan med 'I Kullabygd 1999 kan man läsa en intressant och välskriven text om pesten i Viken i början på 1700-talet.*Pesten på fiskeläget Viken 1711, kullabygd 1999 av stig ewal...'

2011-01-28T22:10:26Z

Skapade sidan med 'I Kullabygd 1999 kan man läsa en intressant och välskriven text om pesten i Viken i början på 1700-talet.<ref>*Pesten på fiskeläget Viken 1711, kullabygd 1999 av stig ewal...'

Ny sida

I Kullabygd 1999 kan man läsa en intressant och välskriven text om pesten
i Viken i början på 1700-talet.<ref>*Pesten på fiskeläget Viken 1711, kullabygd 1999 av stig ewaldson.</ref> Om
vi åter tar oss till detta århundrade,
närmare bestämt till vintern 1762, är
pesten bortblåst med vinden.

Människorna i Viken har dock inte glömt
bort liemannens framfart. Man pratar fortfarande om en tid då soldater spärrade av
pestsmittade gårdar, och om pestsmittade
hus som blev utmärkta av vita kors.
Om vi tar oss tillbaka till denna tid, då
prästens ord var lag, begravs fortfarande
rånare och tjuvar utanför kyrkogården. De
begravs i ovigd jord på samma sätt som de
som gått bort i pesten.

I januari 1762 träffar vi på en förfader
till mig. Hans namn är Måns Bengtsson,
född i Viken den 3 februari 1732 och han
ska snart fylla 30 år. Måns Bengtsson har
ett farligt yrke. Han är ”postridare” och har
en egen häst som heter Tapper.

'''Strapatsfyllt jobb'''

Som postiljon är Måns vardag fylld av strapatser och han är väl bekant med vad som
hände fem år tidigare, 1757, då en postridare blev rånmördad mellan Margaretetorp
och Östra Karup (än i dag lär det finnas en
minnessten på denna plats). En januaridag
får Måns Bengtsson ett farligt uppdrag av
rådman Meissner i Helsingborg. Han vill
att Måns ska ta sig över den frusna isen till
Danmark:

- Min käre Måns. Jag har en postförsändelse som du måste ta över till Dannemarck. Öhresund ligger ju fruset och vi ha
inte på flera dagar haft någon förbindelse
med Helsingöhr. Tror du, att du skulle
kunna ta dig över dit på isen och sedan få
med dig hem en stor summa penningar?

Måns funderade noga när han hört rådmannens ord. Det var sedan länge bestämt
att en postiljon inte fick ta med sig brev
eller paket som innehöll ”gods, penningar
eller klenodier”, men det fanns ett tillägg
med lydelsen ”uden pass sin egen eventyr”. Under de senaste 20 åren hade Bancosedlar fått skickas, men nu hade detta
stoppats på grund av de rån som ägde
rum på postryttarna.

'''Liten men orädd'''

Måns var inte den som var rädd av sig.

Han var i och för sig ganska liten, men var
erkänt stark. Han accepterade uppdraget
och begav sig iväg över isen. Denna gång
utan sin häst Tapper. Det var bistert kallt.
Klädedräkten var inte den bästa, men vantarna som hans mor hade stickat åt honom
var varma. Solen sken och isen låg som en
spegel framför honom och ett Danmark
som låg fyra-fem kilometer bort; ett grannland som hans far kom ifrån.

Hans far, Bengt Michelsen, var nämligen född där i slutet på 1600-talet. I kyrkboken stod det skrivet att hans far kom
”från den andra sidan”, som om han kom
från helvetet själv.

Måns ärende blev uträttat. Efter övernattning var det dags att återvända till fots.
Denna gång hade han en stor summa penningar med sig, som låg väl förvarade i en
låst postväska av läder. Nyckeln till denna
hade han stoppat i fickan som var inbäddat i bockskinn.
När Måns hade kommit ut på isen
märkte han att någon var bakom honom.

Först fäste han sig inte så mycket vid detta,
men främlingen kom närmare och närmare
honom. Måns blev fundersam. Det var väl
inte en dansk som var ute efter penningarna som han hade i väskan? Dessa skulle ju
rådman Meissner ha, och dem släppte han
inte ifrån sig så länge han kunde försvara
sig. Han tog ut stegen och ökade takten,
men mannen bakom honom gjorde detsamma. Måns började småspringa, men det
gjorde förföljaren också. Måns stannade
och frågade vad främlingen ville.

- De ma gi mej tasken, sa mannen med
bestämd röst.

Måns tog fram nyckeln ur fickan, men
lämnade den inte till den främmande mannen. Istället gav han mannen ett kraftigt
slag som träffade i närheten av tinningen
så att mannen stöp på isen.

Därefter sprang Måns så fort han kunde. När han till slut vände sig om såg han
att mannen låg orörlig som en svart säck
på isen. Oron gnagde i honom: tänk om
slaget varit dödande? Då skulle han bli begravd i ovigd jord bland hedningar och
gudlösa utanför kyrkogården.

'''Nya problem dyker upp'''

Plötsligt fick han annat att tänka på. Ett
oväder var på väg. Molnen hängde gråa
och tunga över honom som om molnen
försökte trycka ihop luften mot isen.
Och så kom snön.

Måns ökade åter på stegen. En mardröm var att bli snöblind mellan Sverige
och Danmark. Att planlöst irra omkring
där ensam i ingenmansland. Det blåste
och tjöt från alla håll och snön yrde runt
omkring honom. Postväskan höll han
krampaktigt tryckt mot bröstet för att skydda sig mot den pinande blåsten.
Väderstrecken var inte lätta att hålla
reda på och riktningen hade han förlorat, men han gick på känn åt det håll han
trodde Helsingborg låg. Tankarna gick till
föräldrarna hemma i det vita stenhuset i
Viken som säkert var oroliga, inte minst
hans gamle far, båtsmannen Bengt Michelsen, som visste att ett oväder till havs inte
var att leka med. Men så såg Måns stranden; den svenska stranden och han jublade inombords.
Till rådman Meissner som fick pengarna berättade han om äventyret på isen.

Meissner rådde honom att bege sig hem
till fiskeläget i Viken och stanna där den
närmaste tiden. Måns fick därefter rådet att
söka sig längre upp i landet trots att han
handlat i självförsvar.

- Ta di häst Tapper med dig, och rid i
frid, hade rådmannen Meissner sagt.

Året var 1762.

'''Johan Rietz'''

fil kand och chefredaktör med intresse för Vikens historia och
kultur. Han har bland annat skrivit texter om Beredskapsmuseet
(”kanoner mot danmark”) och dragningen av nya 111´an
(”motorväg i forntidsland). ovanstående artikel bygger bland
annat på maja döös forskningar om ”Postridaren på åsen”
och ”släkten Hallberg från östra karup”, som lämnat värdefull
dokumentation om släkten Hallberg och släkten rietz. därutöver
kan nämnas litteratur från Postmuseum i stockholm samt
Helsingborgs museum.

== KÄLLOR ==

'''KÄLLA: Vikens byaförening. Byaluren nr. 33 [http://www.vikensbyaforening.se/pdf/b33.pdf].'''

<references>

[[Kategori:diverse]] [[Kategori:Viken]] [[Kategori:Väsby]]

← Äldre version		Versionen från 28 januari 2011 kl. 22.25
Rad 1:		Rad 1:
−	'''I Kullabygd 1999 kan man läsa en intressant och välskriven text om pesten	+	'''I Kullabygd 1999 kan man läsa en intressant och välskriven text om pesten i Viken i början på 1700-talet.<ref>Pesten på fiskeläget Viken 1711, kullabygd 1999 av stig ewaldson.</ref> Om vi åter tar oss till detta århundrade, närmare bestämt till vintern 1762, är pesten bortblåst med vinden.'''
−	i Viken i början på 1700-talet.<ref>*Pesten på fiskeläget Viken 1711, kullabygd 1999 av stig ewaldson.</ref> Om
−	vi åter tar oss till detta århundrade,
−	närmare bestämt till vintern 1762, är
−	pesten bortblåst med vinden.'''

	Människorna i Viken har dock inte glömt		Människorna i Viken har dock inte glömt

@@ Rad 130: / Rad 130: @@
 Året var 1762.
-'''Johan Rietz'''
+/Skriven av: '''Johan Rietz'''
 fil kand och chefredaktör med intresse för Vikens historia och

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-I Kullabygd 1999 kan man läsa en intressant och välskriven text om pesten
+'''I Kullabygd 1999 kan man läsa en intressant och välskriven text om pesten
 i Viken i början på 1700-talet.<ref>*Pesten på fiskeläget Viken 1711, kullabygd 1999 av stig ewaldson.</ref> Om
 vi åter tar oss till detta århundrade,
 närmare bestämt till vintern 1762, är
-pesten bortblåst med vinden.
+pesten bortblåst med vinden.'''
 Människorna i Viken har dock inte glömt

Viken 1762, Över isen. - Versionshistorik

Jerlerup den 28 januari 2011 kl. 22.25

Jerlerup den 28 januari 2011 kl. 22.24

Jerlerup den 28 januari 2011 kl. 22.10

Jerlerup: Skapade sidan med 'I Kullabygd 1999 kan man läsa en intressant och välskriven text om pesten i Viken i början på 1700-talet.*Pesten på fiskeläget Viken 1711, kullabygd 1999 av stig ewal...'