Jerlerup den 6 januari 2011 kl. 19.57

2011-01-06T19:57:47Z

Jerlerup den 6 januari 2011 kl. 19.56

2011-01-06T19:56:57Z

Jerlerup den 6 januari 2011 kl. 19.55

2011-01-06T19:55:34Z

Jerlerup: Skapade sidan med 'Rekonstruktion av halländsk gård. En s.k. ryggåsstuga [[Fil:Bollaltegarden.jpg|thumb|400px|Bollaltegården, Knäred. Där en annan gren av min släk...'

2011-01-06T19:54:46Z

Ny sida

[[Fil:by.jpg|thumb|400px|Rekonstruktion av halländsk gård. En s.k. ryggåsstuga]]
[[Fil:Bollaltegarden.jpg|thumb|400px|Bollaltegården, Knäred. Där en annan gren av min släkt har bott.]]
[[Fil:Norra Danhult Mandelgren.jpg|thumb|400px|Norra Danhults 1700-talsgård, avtecknad av Nils Månsson Mandelgren 1843.]]

'''Citat ur boken Skåne, Halland, Blekinge - Om Skånelandskapens historia, 1984.'''

I mer än tusen år hade bönderna på slätterna bott i byar. I skogsbygderna däremot förhärskade småbyar med ett par eller några få gårdar samt ensamt liggande gårdar. Stora byar var där sällsynta, detta sammanhängde med de
olika förutsättningarna för jordbruket. På slättbygderna fann man lätt sammanhängande
odlingsbar mark och där växte naturligt ett större odlat område fram
med en by som kärna. Jorden var bördig och många bönder kunde finna sin
bärgning i en by. Därför blev också byarna stora. I skogsbygderna låg däremot
den odlingsbara jorden utspridd som mindre fläckar över större ytor. Uppodlingen
kunde inte bli lika intensiv som på slätten. Bebyggelsen blev följaktligen mera
spridd med enstaka gårdar och småbyar. Det var först när befolkningstillväxten i
slutet av 1700-talet och under 1800-talet blev kraftigare, som uppmärksamheten
riktades mot de reserver av odlingsbar jord som fanns i skogsbygderna. Detta
resulterade i en omfattande nyodlingsverksamhet.

I Blekinge exempelvis låg de största och tillika de äldsta byarna på Listerlandet
och i ådalarna. Under 1700-talet började man utvidga åkerarealen bl a
genom att ta upp "lyckor" på byarnas utmärker. Men dessutom började en
torpbebyggelse växa fram allt efter som befolkningen ökade i antal. Från 1760-
talet steg antalet torp i Blekinge för att nå sitt maximum hundra år senare. Till
en början anlades torpen i ådalarna men från 1800-talets början framför allt i
skogsbygderna. Utvecklingen understöddes av att skogsbygdens bönder var
angelägna om att trygga tillgången på arbetskraft för skogsröjning om vårarna,
potatisplockning om höstarna och för brännvinsbränning och skogsfällning om
vintrarna. En relativt billig säsongsarbetskraft utgjorde torparna.

Åkerjorden var dyrbar. Den måste skyddas mot boskapen genom stängsel och
djuren skulle från byn kunna drivas ut på betesmarkerna utan att passera
ingärdade områden. För mycket av den värdefulla åkerjorden fick inte heller
sättas av till vägar. Därför låg gårdarna i en by ofta på gränsen mellan åkerjorden
och utmarken. Man ville gärna att husen skulle stå på torr grund med
naturlig avrinning för vattnet. Små höjder och platåer var ur den synpunkten
lämpliga lägen.

Till den egentliga bybebyggelsen hörde förutom bygatan, som löpte genom
byn, dels hustomterna på vilka gårdarna var uppförda, dels kålgårdar som låg
intill husen. Gårdarna och husen kunde vara grupperade på olika sätt. Ibland
låg de i en rad längs ena sidan av ett vattendrag, ibland på båda sidor om det.
Det fanns byar där gårdarna låg i en fyrkant eller en rundel kring en vattensamling
mitt i byn. I andra fall var bygatan helt enkelt en del av en väg som löpte
genom byn.

Intill byn brukade ligga en brytstuga för lin och en malttorka som byborna
utnyttjade gemensamt. Fanns det rinnande vatten i närheten, hade varje gård
ofta sin egen skvaltkvarn. På slätterna där vindarna var friska, hade det i
hundratals år funnits väderkvarnar. Den äldsta typen var stolpkvarnar, där hela
kvarnhuset med vingarna kunde vridas runt en kraftig central stolpe. Från slutet
av 1700-talet byggde man kvarnar av holländsk typ på en kraftig stenfot. På dem
kunde man bara vrida takhuven med vingarna. Kvarnarna ägdes ofta av en
mjölnare som malde bybornas säd mot betalning, vanligen erlagd som en liten
del av mälden.

Den fyrlängade kringbyggda gården med envåningshus, som var vanlig i
Danmark, förekom öster om Öresund på de skånska slätterna och nådde efter
hand upp i södra Halland. Vid sidan av denna gårdstyp byggde man i slättbygden
också trelängade och tvålängade gårdar. Husen uppfördes i bindingsverk
eller skiftesverk. Byggnadstekniken var naturlig för låga och långa huslängor. På
den skogfattiga slätten hade bindingsverket den fördelen att man sparade timmer
i konstruktionerna. Väggarna fylldes ut med flätat ris på vilket man klinade lera.
Taken täcktes med halm eller vass.

Gårdsplanen brukade åtminstone delvis vara belagd med kullersten. Bakom
boningslängan låg kålgården och där växte ofta ett par äppelträd och några
bärbuskar men trädgård i egentlig mening hade man inte. Boningslängan, som
hade innertak och vind, brukade bestå av två huvuddelar, köket och stugan.

Stugan indelades i tre "rum". Närmast dörren låt det simplaste och det begränsades
av en av innertakets bjälkar som kallades "stackarebjälken", därför att dit
men inte längre fick tiggare och annat löst folk gå. I det mellersta "rummet" höll
husets folk vanligen till. Längst bort från köket låg det översta "rummet" som
var stugans förnämsta del. Där stod på ena sidan det avlånga matbordet, vid
vars kortända husbonden hade sin plats. De övriga karlarna satt under måltiderna
på en väggfast bänk längs ytterväggen. Kvinnorna åt stående men småningom
ställdes för deras räkning fram en långbänk längs bordets motsatta långsida.
På andra sidan, mitt emot bordet, stod i översta "rummet" en himmelssäng för
bonden och hans hustru. Gårdens folk i övrigt sov länge på bänkarna i stugan,
men efter hand började man inreda särskilda drängstugor och pigkammare.
Från 1700-talet blev murade skorstenar vanliga i boningslängorna. Värme fick
man från en sättugn. Det var en gjutjärnsugn med raka sidor som var inmurad i
väggen mot köket men sköt ut ett stycke i rummet, så att dess främre sida vilade
på ett par gjutjärnsben eller en liten tegelmur. Ugnen eldades från köket och gav
därför behaglig, rökfri värme i stugan. Hällarna till sättugnarna göts i Småland
och ugnstypen var egentligen avsedd för eldning m€å ved, men på den skånska
slätten där man hade ont om ved, eldades det med bl a torv i ugnarna.

Boningslängorna på större gårdar kunde också inrymma en kistekammare,
där linne, bonader, kläder och andra textilier förvarades. Intill köket låg vanligen
ett brygghus eller "sters". Efter hand utvidgades de förnämsta bondgårdarna
och byggdes till. Bindingsverkstekniken medgav att man, om man ville, kunde
lägga till ett eller ett par rum vid längans ändar. Under 1800-talet blev det
vanligt att förmögna bönder inredde en "sal" som nyttjades vid högtidliga
tillfållen.

I skogsbygderna var furuvirke det viktigaste byggnadsmaterialet. Både boningshus
och stallbyggnader var uppförda med liggande, bilat virke och knuttimrade.
Denna teknik passade för ensamliggande hus men inte för kringbyggda
gårdar. Boningslängorna var ofta uppdelade i ett rum med eldstad, en rökstuga,
och på ömse sidor om detta två ruiji utan eldstad. Ursprungligen saknade
rökstugan innertak och murad eldstad. Röken från den öppna härden gick ut
genom en öppning vid takåsen. På 1700-talet tillkom både murad eldstad och
skorsten. De två andra rummen hade innertak och vind. Taken var täckta med
torv eller halm. Denna hustyp var vanlig i Skånes skogsbygder, i hela Halland
utom längst i söder, där gårdar i bindingsverk förekom, samt på sina håll i
Blekinge.

De fattigaste bodde ofta i backstugor. De var byggda intill en backe och hade
grävts in i dess slänt, så att den bakre väggen och delar av gavlarna utgjordes av
jord. Resten av gavlarna liksom den främre väggen bestod av uppstaplad sten.
Backstugan rymde bara ett enda rum och saknade innertak. Yttertaket var av
torv och i det satt husets enda fönster. Eldstaden bestod av några flata stenar
mitt på golvet. Sådana backstugor var bebodda långt in på 1800-talet. Båtsmännens
torp och stugor hade något högre standard. De var i regel envånings stugor
utan innertak och innehöll bara ett rum, men de hade murad spis och skorsten.

Detsamma var fallet med roteknektarnas torp.

I södra Halland delades stugan liksom i Skåne av en "stackarebjälke". Den
satt i höjd med eldstaden, som var anordnad mitt på långväggen. I det ena av de
två sidorummen bredvid stugan fanns väggfasta sängar och skåp, i det andra
förvaringskärl för mat, kar för saltat kött och fläsk, bingar för mjöl osv. I norra
Halland förekom en anordning som inte är känd på andra håll, nämligen
"tarren". Det var en sänghylla för barnen, placerad över stugans ingångsdörr.
Däremot var det vanligt i hela Halland att man utnyttjade Utrymmet ovanpå den
murade eldstaden som sängplats och detta förekom också i norra Skåne.

Mot slutet av 1700-talet övergick man i Halland allt mera till boningslängor
med innertak i alla rummen. I södra Halland blev bindingsverk det vanligaste.
Husen hade samma grundplan som tidigare: i mitten en stuga med eldstadsmur,
på vardera änden ett rum. I södra och mellersta Halland gjorde man snart
boningshusen allt längre, så att de rymde både sex och åtta rum. I norra Halland
blev det däremot vanligt omkring sekelskiftet 1800 att uppföra boningshusen i
två våningar.

[[kategori:källor]] [[kategori:diverse]]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Fil:by.jpg|thumb|400px|Rekonstruktion av halländsk gård. En s.k. ryggåsstuga. Denna sorts hus var vanlig i NV-Skåne på 1700-talet.]]
-[[Fil:Bollaltegarden.jpg|thumb|400px|Bollaltegården, Knäred. Där en annan gren av min släkt har bott. Ryggåsstugan är från 1700-talet..]]
+[[Fil:Bollaltegarden.jpg|thumb|400px|Bollaltegården, Knäred. Där en gren av Torbjörn Jerlerups släkt har bott. Ryggåsstugan är från 1700-talet..]]
 [[Fil:Norra Danhult Mandelgren.jpg|thumb|400px|Norra Danhults 1700-talsgård, avtecknad av Nils Månsson Mandelgren 1843.]]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-[[Fil:by.jpg|thumb|400px|Rekonstruktion av halländsk gård. En s.k. ryggåsstuga]]
+[[Fil:by.jpg|thumb|400px|Rekonstruktion av halländsk gård. En s.k. ryggåsstuga. Denna sorts hus var vanlig i NV-Skåne på 1700-talet.]]
 [[Fil:Bollaltegarden.jpg|thumb|400px|Bollaltegården, Knäred. Där en annan gren av min släkt har bott. Ryggåsstugan är från 1700-talet..]]
 [[Fil:Norra Danhult Mandelgren.jpg|thumb|400px|Norra Danhults 1700-talsgård, avtecknad av Nils Månsson Mandelgren 1843.]]

Byarna och gårdarna i Skåne och Halland - Versionshistorik

Jerlerup den 6 januari 2011 kl. 19.57

Jerlerup den 6 januari 2011 kl. 19.56

Jerlerup den 6 januari 2011 kl. 19.55

Jerlerup: Skapade sidan med 'Rekonstruktion av halländsk gård. En s.k. ryggåsstuga [[Fil:Bollaltegarden.jpg|thumb|400px|Bollaltegården, Knäred. Där en annan gren av min släk...'