Visa källa för O huru säll...

==[[Sånger af en svensk fånge i Simbirsk, Georg Henrik von Borneman|Sånger af en svensk fånge i Simbirsk]] utgivna av Martin Weibull 1868==

'''Trolig författare: löjtnant [[Georg Henrik von Borneman]].'''

== 2) [[O huru säll...]] ==

O! huru säll är then, som frj från alt bekymmer<br>
Kan i sitt eget huus sin egen herre boo,<br>
Then galna lustars agg utur sitt hiärta rymmer<br>
Och niuter hoos sig Sielf ett nöijsamt Sinnetz roo.<br>
Then Fadrens arfwedel fred och stilllhet brukar,<br>
Beflitar sig städs, om then gamla redlighet;<br>
Then nögd sitt bord! med maat i röda .....t dukar,<br>
Ey utaf tokot fiäs och fåfång prunkan weet.<br>

Ja meer än lycklig är then så för sig kan lefwa,<br>
Och intet bry sig om fåfanglig werldens prackt,<br>
Samt huru andra bland mång tusend sorger swäfwa<br>
Och plågas hårdt utaf Bekymrens ängzland mackt.<br>

Han trygger ligga kan uti sin lilla hydda,<br>
Och ack ta intet stort thet wilda hafwetz bruus;<br>
För kalla Nordans blåst kan honom nogsamt skydda<br>
Hans fastän lilla, dock tillfyllest Säkra huus;<br>
Omskiönt en starcker storm ur swarta molnet bryter,<br>
Som hafwetz wågor tyckz till himlen lyffta opp,<br>
Så snälla Styrman wett i största faran tryter,<br>
At han ey mera kan regera skeppötz lopp:<br>
Fast Martis tappra fölck i trötta lägret wäeker<br>
Trompetens klara skall, och twingar stiga opp,<br>
När muntra Gåssen ut sitt slaka kalfskinn sträcker,<br>
Och hindrar med sitt raml thess sömmens halfwa lopp:<br>
Så ligger han Och sött then kiära hwilan niuter,<br>
Morpheus gifwer sielf the bästa drömmar inn;<br>
Han acktar ey om på förwackten fijnden skiuter,<br>
Ty han ändå hellbregt behålla får sitt skinn.<br>

En bittida Tappto till sängz ey honom twingar,<br>
Och nödgar gee sin lust ett brått och skyndsamt slut;<br>
Reveille och Putzell ey heller honom bringar<br>
Opp af sin lata säng förr än han sofwet ut.<br>

En hofmans höga gunst then blåa afwund föllier,<br>
Som giör at på sin nåd han hastigt ända seer;<br>
En kiöpmans girughet som offtast öfwersköllier<br>
Thet grymma haaf och snart till afgrunn säncker neer,<br>
Then ähra en Soldat i krig forwärfwa täncker,<br>
Otidig kulan taar med armar, been och låår,<br>
Och tappra karlen snart i Plutos rijke säncker,<br>
At han otänckt sin graf i korpemagan får.<br>
Uti sin ensamhet alt slikt ey honom rörer,<br>
Han skådar hafwetz storm med stilla ögon ann;<br>
Then arga afwunds mackt dess Sinnesroo ey störer;<br>
Blykulans starcka forss ey kroppen skada kann.<br>
Han i sitt nögda huus för sådant trygg kan blifwa,<br>
Och hafwer Sinnetz roo, thet högsta goda fått,<br>
Thet Kongar intet haa, ey hellre them kan gifwa<br>
Sin städers stålta prackt och högt oppbyggda Slått.<br>

Han är tillfredz när han i roo sin gård får bruka,<br>
Fär samla inn then fruckt hans arbet haar förtiänt:<br>
När han med sådan maat får långa bordet duka,<br>
Som gårdzens ägor haa i ymnoghet förlänt.<br>
När Solen stiger opp ur hafwetz blåa böllier,<br>
Och med en skyndsam gång på långa wägen trår,<br>
Sitt tiänstefolck han då till theras arbet föllier,<br>
Och delar thet så ut, at hwar sin dehl rätt får.<br>
Snart lägges åkren, in uti mång tusend forkar,<br>
Snart härfwes han, och seen snart wältes, och snart såås;<br>
Thet ena oxars paar så länge draar thet orkar,<br>
Til thess thet andra tagz utur sitt lata båås.<br>
Så stänges åkren in, när han är nogsamt plöijder<br>
At kornet fåå thet Bon'n will honom anförtroo;<br>
Seen glömmes Ängen ey, men blifwer flitigt röijder<br>
På thet thess gröna grääs med större mackt kan groo,<br>
Sin lijas hwassa ägg med långa armar förer<br>
Then trägna slåtterkarl och kastar gräset kull,<br>
Seen på en trötter dag en glader qväll sig giörer,<br>
Och super hastigt sig i slåtteröhlet full.<br>
Then mogna säden in i rättan tid blir förder,<br>
I ladans höga gålf opp under taket lagt;<br>
Så blilwer slagans bunck på logan tidigt horder,<br>
Och rena säden in i rika boden brackt.<br>

Där hoppa gettren opp i bergens högsta hallar;<br>
I dälden bräker här en späker fårehiord,<br>
En herdesång därhoos then lilla gåssen trallar,<br>
Och frijar hopen sin för grymma ulfwens mord:<br>
En brokot boskapshoop i feta betet stångas,<br>
Betalar Herren thet med kalfwar, miölck och smör:<br>
Then snabba fisk i Siön med näät och krokar fångas,<br>
I skogen harar, wildt för wakna skytten dör.<br>
Där wäxa rötter, kål uti trägårdens sängar,<br>
Till jorden qwistarne sig böija utaf fruckt:<br>
Här sockerärtens reef kring smala trän sig slänger,<br>
Och nällkor, rosor gee then angenähmsta luckt.<br>

Så blifwer rikligt nog belönt hans trägna möda,<br>
Han intet giör omsonst; then lilla gården geer<br>
I ymnoghet hvarmed han kan the sina föda:<br>
Han i sitt huushåld ey then ringsta mangel seer.<br>
När han nu har därhoos en wacker unger maka,<br>
Moot honom wänlig och i huset Snabb och snäll,<br>
Som brygga kan godt öhl, som bränna kan och baka,<br>
Så lefver utan sorg han. lycklig, nögd och säll.<br>
Om någon gammal wän sig in hoos honom finner,<br>
Han honom plägar wäl, taar goda öhjet fram,<br>
Then långa tiden fort i största nöije rinner,<br>
Och dagen nötes bort med roligt snack och glamm.<br>
Om han allena är, han hoos sig sielf betracktar,<br>
Huur fåfängt alt thet är wij andre efterstå,<br>
Wår trägna omsorg han for jdel dårskap äsktar,<br>
Och at wij effter thet oss skadar fikne gå.<br>

Han nögd med thet han haar, ey mera haa åstundar;<br>
The höga titlar få han bryr sig litet om;<br>
Ey huur han rik skall bli med girigbuken grundar,<br>
För rijkdom håller han en nöijsam fattigdom.<br>
See såledz hafwer han till rätta hamnen hunnit,<br>
Thet högsta goda här i werlden haar han fått;<br>
Thet ingen Potentat uppå sin thron haar funnit;<br>
Then rijkste ey uti sin rikdom kunna nått.<br>
0! at ock wij som än i största bullret swäfwa,<br>
Och uppå werldzens haaf med fulla åhror roo,<br>
Wij kunde hinna till thensamma tiden lefwa,<br>
Wij få i wåra huus i fred och stillhet boo!!!<br>