1624, Kongens retterting, dom mot Mourids Podebusk
Helsingborgs Dagblad: Ett våldtäktsförsök 1623
For mer än 350 år sedan utspelade sig i Kullabygden ett våldtäktsfall som bland annat fick till följd att godset Krapperup, som alltsedan 1504 tillhört medlemmar av ätten podebusk, då övergick till ny ägare. Händelsen inträffade år 1624 och eftersom Skåne då tillhörde Danmark blev den åtalade. Mourids Podebusk, dömd efter dansk lag.
Men först en kort presentation av huvudpersonerna i denna föga angenäma historia. Flickan, som utsattes för våldtäktsförsöket var hemmahörande i Laröd och hette Kirstina Mogensdotter. Hennes far Mogens var kronobonde. Det innebar, att han måste betala avgifter till kronan samt dessutom utföra vissa dagsverken. men å andra sidan förband sig kronan att vid behov försvara honom hans familj.
Den unge mannen i detta drama hette som nämnts Mourids Podebusk och till hörde en förnäm adelsfamilj. Podebusk är ett namn vi känner igen i samband med Krapperup. Mourids far, Claus Podebusk, ansågs vid denna tid ha varit Skånes rikaste man. Hans egendomar omfattade 11 800 bondgårdar, och han var dessutom herre till Krapperup, Barsebäck, Karsholm och Markie. Han ägde också gods på kontinenten. Det var på Krapperup familjen bodde, och här dog Claus Podebusk 1616.
Efter faderns död gav sig Mourids ut på en lång utlandsresa. Efter fem år återkom han till Skåne. Enligt samtida bedömare var han inte bara en bortskämd rikemansson utan var också känd som en äkta drummel. Han terroriserade såväl hög som låg, och då han var ökänd, gick de flesta ur vägen for honom.
Låt oss återvända till Kirstina. Den 22 april 1624 var Kirstina och hennes väninna inne i Helsingborg och "gjorde stan". De passerade därvid ett värdshus och markte då, att de observerades av en herreman. Då de genast såg, att det var Mourids Fodebusk, blev de mycket skrämda och vek snabbt in i en gränd. Väl där gjorde de sig ärende in i en bagarbod. De trodde nu, att de genom denna manöver undkommit Mourids och begav sig skyndsamt hem till Laröd. Vid lilla Pålsjö blev de emellertid upphunna av Mourids, som kom ridande med sin ridknekt. Till all lycka för Kirstina fanns vittnen på plats, ett par arbetare och några fiskare från Helsingör.
Vad som nu följer skedde mitt på dagen och alldeles i närheten av landsvågen. Med hästarnas hjälp lyckades Mourids och ridknekten skilja flickorna åt De drev därefter Kierstina över ett gärde och ner mot en sluttning Mourids sprang av hästen och försökte fullfölja sina avsikter med Kirstina, men hon försvarade sig tappert en hel timme.
Mourids blev allt våldsammare, och till slut högg han sina ryttarsporrar i hennes bröst? Han befallde därefter ridknekt att fortsätta. Denne misslyckades också, men en halvtimme fick Kirstina kämpa med honom. När ingen av dem nådde sitt syfte, började de håna Kirstina och skrek högt och ljudligt, att hon var vanskapt. Till slut gav de upp och Kirstina tog hon sig hem till Laröd, och hennes hennes föräldrar såg till att hon kom i säng.
Kronan representerades av lendsmanden Anders Bille, som tillika var riksråd och ägare till Rosendal. Han hade en gång varit trolovad med Mourids kusin, Anne Ottersdatter Rosenkrantz, men hon dog kort tid, innan bröllopet skulla stå. Anders Bille gifte sig aldrig, och man tror, att Rosendal fick sitt namn efter fästmön. På intet sätt lät Anders Bille detta inverka under den följande rättegången mot Mourids utan visade i stället prov på oväld och sällsynt rättrådighet.
Kirstina utsattes för våldtäktsförsöket pä en torsdag och redan på lördagen gav sig mor och dotter i väg till Rosendal for att klaga. Anden Bille var emellertid inte hemma, men Kirstina och modern gav sig inte utan kom tillbaka pä söndagen. Då hade Anders Bille gästen Lendsmanden i Landskrona Anders Sinclair, Skånes biskop Mads Jensen, en prästfru, två präster samt jungfru Sofia Galt.
Kvinnorna bjöds in i stora salen, och i gästernas närvaro fick Kirstina relatera hela historien samt dessutom visa upp sina såriga bröst.
Anders Bille var en handlingens man och satte genast i gång rättsmaskineriet. Inför Luggude häradsting lät han förhöra de arbetare och fiskare som varit åsyna vittnen till våldtäktsförsöket. De båda prästmännen fick avlägga vittnesmål inför prosten i Helsingborg om vad de sett och hört på Rosendal.
Mourids Podebusk fick ryktesvis reda på att Anders Bille börjat röra i saken. Han var nog oförsiktig att skriva ett otidigt brev till Herr Änders. Mourids, som var van vid mera feodala förhållanden på kontinenten, försökte bagatellisera hela historien.
Men Mourids blev stämd inför riksrådet på Köpenhamns slott. Anders Bille yrkade dödsstraff på Mourids enligt 15 artikeln av Frederik den II:s gårdsrätt: "Hoo som tager Quinde met vold. eller Mo, oc horis raab oc paakald, oc siunis blaat Kiöd, eller Reffne Kläder, han myste Liffuet, endog han ikke fuldkomsinvillie."
Domen föll redan den 9 juli. Mourids slapp mista livet men dömdes till landsförvisning på livstid. Han skulle dessutom erlägga 1000 riksdaler till Helsingborgs hospital och 200 riksdaler till Kirstina for sveda och värk.
Mourids Podebusk var ende sonen till Claus Podebusk men hade tre systrar. Han kom genom landsförvisningen aldrig att bli herre till Krapperup utan sålde godset 1629 till svågern Frederik Rantzau. Formodligen drog drängar och pigor en lättnadens suck. då de undslapp Mourids. Frederik Rantzau var en god och aktad man. Känd for stor givmildhet mot kyrkor och sjukhus. Sålunda var den unga Kirstinas lidanden inte helt förgäves.
Gunvor Svensson, Helsingborgs dagblad 18/12-2001
Utdrag ur målet
"Mourits Poudebusk till Krapperup, wor mand och thienner på den anden side" har stämts av Anders Bille till Rosendal, "for att hand utdj Hellsingborg leen en quindis person skall haffue woldtagen, och sig megett uttilbörligen med med hinde forholdt..."
På detta svarade Podebusk att han beskylls av Bille att han " moed alle sanndhedh skulle haffue wolldtagen", samt "att hun skulle luuge hannom paa att hand skulle haffue ligget hoes hinde, med meere och flere lettferdige och lognachtige orde..."
[Först gick man igenom ett annat ärende som rörde Podebusk. Så själva målet börjar på den sjunde sidan.]
Dernest er dj rette lagde ??? her Anders Billde ett thingsuinde aff Luggude herredzting dennd 12 Maij nest forledene udgangen kiendendis, bemelltte her Anders Billde da effter louhlig kalld och uarsell at haffet ladet frembhallde, effter windisburd indenliege deris sanghed louligen att Winde och bekiende.
Och sa er framkommen Kierstina Mogensdatter i Laugerödh och giorde sin höijeste Eede med opraggte finger effter laugen, at hun och en anden quinde med naffn Inger Pedersdatter till huse hoes smidden i graffuarna, at dee wor en dag tillsammen i Hellsingborg, som wor om en thorsdag, och da saae dj at Mougens Podebusk sadt udj Albrett Jörgensens bislag, och da gicke dj neder ad ett andet straedh, och kiöbbt noget bröd, och da some dj saa stoede da kom Mougens Podebusk ridandis framb och ded oss forbie siellf rhredie, och some wj kome wd til Lille Polskiöb sa holldt Mourids der siellffredie, och wij gick paa woris hiembweij, da komb de ridandis effter oss och stundom rhede de aadger moed floede maallett, och saa op igien indtille wj wor noget fra byen,
och da rheed Mourids op till mig som jag gick wed gierdett, och stötte mig omkulld med bag deellen aff hans hest, och som jag komb op igien, da sprangh jag imod ad gierdett och saa tog Mourids mig udj kiorttelen, der jag komb neder til brösten, da klöijh Mourids aff sin hest och rögte mig til sig offuer gierdet och sagde till mig daa som jag icke maa ligge hos dig, da skall jeg skyde dig ihiell, och da förde hand mig om kulld paa rhyggen, och da wred jag mig paa siden, och da baade thraade och kuussett hannd mig och hugget mig paa brystet med sporren, saa blodett gick? ???, och saa lagde hand sig paa mig, och jeg skreg raabtte höijt och der hand icke kunde faa mon med mig,
daa bad hand sin karl gaa ??? mig, och hand da giorde ligesom hanns hosbundh haffde giortt med mig, undentagendis hand icke hug mig med sporren, och da sagde karlen jeg faar ingen monn med hinder, och da sagde Mourids jeg for siellff at giffue mig til hinde igen, och da gaff hand sig siellffuer till mig igen, och giorde lige som hand giorde tillforn, och der hand icke kunde faa mon med mig da stoede hand op och toge mine been och lagde paa hans axell saa mine kledder hangde neder til jorden, öffuer mit hoffuit, och sagde til mig att jeg wor wanshaptt, och da slap jeg fra hannom, och hans karll gaf sig til mig anden gang igen, och der hand icke kunde faa mon med mig, da spötte hannd ad mig och sagde jeg wor wanshaptt,lige som hans junker haffde sagtt tillforn, och der med forlode de mig, och jeg slap fra demom, och icke hannd reff mine kledder, for dog ligeuell hannd haffde denom offuer hoffuedet, och icke heller fick deris willis med mig, som de haffde willet.
Mogens uentter i Laueröed winder med opregtte finger effter louenn at hand wor om morgonen effter dend dag som Mourids och hans karll haffde owerret?? i tagned? for:ne pige, da kom Hanns? Söffrensen trennend y AxellA??htt Lauridtz Pedersen til hannom och da gick de ind till Mogens Rasmussen och vackadt pigen udj sengen och da begynte hu at oprette for dennom, lige som hun hsffde pleget her inde i tinge och framwijste sit bryst huor Mourids Podebusk haffde huggett hinde med hannds sporrer pa hindes bryst, sa blodett wor udgannet.
Hans Söffrensen winder samme ord med lige samma Eed som Mogens Benttssen anwundit haffuet.
Ziccille Nielsdatter for:ne pigenes moder winder wed sin höieste siells Loed och opreggte finger effter Lougenn att hindis datter kom hemb och klagede for hinde, at hun wor ille medfaren, som hun her indeni? tinge klagett, och sagtt haffuer dennd siellff samme dag som Mourids Podebusk och hans karll haffuer hafft fatt pa huende,
och da tilspurdes Welb: Her Anders Billde for:ne pige och hindis moder om hannd haffuer hafft bud efter hinde med thrussel eller nogen aff sinno for:ne klagemaall att skulle angiffue förend om löffuerdagen hun wor paa Rosendall, och wille for:ne klagemaall tilkiende giffue, och viste Her Anders Billde da wor tillstede paa dend dag.
och der for om morgonen der effter haffde Welb: Anders Billde bud effter, sambhtidh hannd haffde spurdt de haffde awarrett der om löffuerdagen tilforne och da kom pigen med sin moder och gaff for:ne klagemaall tillkiende som fors???tt staar, och giorde for:ne pige och hindis moder deris höiesti siells rad?? at icke Her Anders Billde haffde hafft nogen bud hos dennom forrend de om löffuerdagen wor paa Rosendall och wille gifue for:ne klagemaal tilkiende som fors??tt staar huilcke for:ne ord Welb: Herr Anders Billde siger att
Her Anders Sinklair med Jomfrue Sophia Gallt, hederlig och höylerd Mannd dochtor Mads Jennsen biskop offuer Skaane stift, Her Knudh i Allrum sogenprest dersammastedes, Her Peder i Kropp, sogneprest der sammastedes, saa ock Karine Herr Olluffs Quinge huilcken for:ne huindes bekiendelse [och]klagemaal och reffuena bryst haffuer hörrtt och seett, som och for:ne.
Her Peder tillspurde baade modern och pigen samme tid huorfore dj icke baade ??tt haffde giffuit hosbunden tilkiende, tillforne, huortil de suarede at de haffde i uarrit der om Löffuerdagen tillforre, och wille samma klaagemaahl tilkiendegiffue, och da wor her icke Anders Billde tillstede,
Skyde Welb. Her Anders Billde paa Niels Lauritsen i Hellsingborg som pa dend tijd, som der gierningen begynttis wor udj Mouridts Podebuskis föllge, som widere ded om kand winde huis hannom der udj er bevijst,
Och andend framstoede samma dagh her for Rette. Peder Jensen i Hellsingör och awinder eftter Lougen, at hande wor wge pa stranden mellom Hellsingborg och Poffuelskiöb, da saa hand en karll stoed wed stranden och stötte sig med en bösse, och da kom der en karll ridandis, och kom der quindfolck gangendis ad ???ynde, och da deedh dend ene karll slog till det ene quindfoclk med handen och hun löb da til den anden karll, och sagde hiellpen mig, eller beder for mig, och siden saa hand hinde inden for grindett och band daa der dend fore.
Lauridtz Jenssen ibid winder samme ord som for:ne peder Jenssen omwindet haffuer. Lauridtz Önerssen i Hellsingborg winder effter Lougen at hannd om en Thors dag wor wde paa stranden och satte eller kaste dennis kroger och backer? och da hörde wj emoed landett, och satt der wden baad, och da gick wj hind ad byen, da seer e wij at Mouridtz Podebusk holltt paa enn hest och da saae wij en pige ganske innden for gierdett wdj enn löcke och karllen reed wder for gierdett, och da bleff de borte, weder wed backen, och icke hannd wisste om dett war Mourids Podebusk eller hennes karll, der bleff bortte, med pigen, mens en aff dennom bleff holldendis igienem wed digett.
Hans Pedersen i Hellsingborg winder wdj lige maade som for:ne Lauridtz omwindet haffuer.
Jens Mogensen ibid beretter som for:nett stadt.
Siuffuert Knudsen i Hellsingborg winder effter lougen, at hand wor wde och saaede nogen rug for Jacob Webber, hans hosbonde, wdj en lycke, och da kom Mourids Podebusk fra de andre och greb en pige om armen, och hun nödigtt willde werrett mod honnom, dog holltt hand wed hinde och fullde honom nogett mod hesten och seden slap hun fra honnom och kom öffuer digett och gick opad lycken, och wille werrit hos migh, och da leed Mourides till leddet, och da slog pigen sig om igien och neder moed backen wed staar digett imoed gierdet och da fick Mourids hinde fatt om armen och röckte hinde wed öffuer gierdett till sig, och Mourids och hun bleffde sammen han wed en time? och karrlen reed imidlertidh framb och tilbage, och da komb Mourids Podebusk ridendis neder till stranden, och da bleff hans karll borte wed en halff time hoes pigen.
Inger Pedersdatter till h???i?bs hoes Niells Smid i graffuarna, winder affter lougen att Mourids Podebusk komb ridendis och giemid for:ne pige med hesten, och da komb dend anden karll effter mig och icke jag wigsto andet end hande wille haffue giemmet mig med, och jeg gick min weij, och Nielss suärer fullde med mig lidett, och hand tog op ad l???ä? och da raabtte pigen och bad hinde at hun skulle d/b?ed och icke anderledis hun hörde hinde skrige.
Erlig. och Welb: Mand Her Anders Billde tillspurde for:ne Mourids Poudebuskis fulldmegtige , om hand haffde noget der emoed at sige, huortill Peder Busk suarede, att naar tillspurde for: Mourids Podebuskis fullmegtige om hand haffde nogett der emoed att sige, huortill Peder Busk suarade att naar hans hosbunde KKomer? siellff tillstede, saa skall der suaris till sagen.
Peder Böge i Hellsingborrig har for doms och Rett framstoede och beklagade sig, att om en thorrdes som i morken bliff imend?three wgger, da gick hannd paa heimbweyen fra Graffuarnma, da kom Mourids Podebusk och en Karll ridendis och da raavtte en aff dennom till mig och sagde aff weyen din skiallmb, och da gaff iag mig till att löbe, och kröb op ad lien, baade paa hender och födder, och da kom hanns karll omkring och giemde mig paa en best, och da spurde Mourids och sagde huor er dennd skiellmb, da sagde karlen her en hannd, och de wddrog Mourids sin pampartt, och slog hannom med paa sin hoyra arm och wdj hoffuedett, saa falltt jag om kulld och huor mange slag hand slog mig siden det wide jag icke, thj jag war besuimmett, och dett wor dend samme dag, som dett klammerie gick an med dend pige, der hand wille wollitagett.
Baldsar Jenssen i Hellsingborgh winder wdj ligemaade som for:e Peder Bögeberett och klagett haffuer, imoed for:e klagemaall och winde suarett Peder Busk paa sin hosbundes weger, och icke kunde benegtte att hans hosbund, ja haffde slagett for:e Peder Böge, och wor offuerbodig der for gierne att wille stille hannom tillfrids, och afftinge soer Badshieremn, om dett motte hannom tillstedis.
Sammeledis wdj rette lagde for:e her Anders Billde, Her Knud Hanssens bemelltte piges sogneprestes shrifftelige windisbyrd och bekiendellse, kundendis effter som jag aff min
48v
UNDER BEARBETNING
Alla eventuella danskar som läser detta får ursäkta behandlingen av den historiska danskan. :-)
Källor
För målet. Se: Kongens Retterting, Herredagsdomböger. 1624, nr. 3 - 19.