Visa källa för Så är, Min Palmfelt...

Från LuggudeWiki

← Så är, Min Palmfelt...

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

---

Du kan se och kopiera denna sidas källtext.

==[[Sånger af en svensk fånge i Simbirsk, Georg Henrik von Borneman|Sånger af en svensk fånge i Simbirsk]] utgivna av Martin Weibull 1868== '''Trolig författare: löjtnant [[Georg Henrik von Borneman]].''' == 1) Så är, Min Palmfelt... == Så är, Min Palmfelt, man nu i Sembierskij gåra,<br> Dijt intet många förr haa hunnit utaf wåra;<br> Ey hellre utaf oss thet någon kunnat tänckt,<br> Att resan skull’ sig till Calmuckska gräntzen länckt.<br> Men så blir vi utaf wår hårda Öde förde,<br> Till rom, hvars namnen wij tillförne nappast hörde,<br> Än mindre hade trodt thesamma skola se:<br> Men thet wij tänckte minst, thet plägar snarast skee.<br> Nog, när wij växte opp i ungdoms åhren båda,<br> Wij hade förestält oss andra länder skåda:<br> Till Tyskland hade väl vår första resa gått,<br> Hwar wij mångt ärligt glas af bruna ölet fått.<br> Seen hade wij besedt Franckrijkes stålta städer,<br> Samt huvudsta’n Paris, hwarsom man uti kläder<br> Hwar månad skiftar om; dhet ena modet haar<br> Knapt början fått, förr än thet åter ända taar;<br> Wij hade danza lärdt the nya Menuetter,<br> Sedt huru listigt som den kloka hustrun sätter<br> Uppå sin fromma man Actaeons höga skiölt,<br> Fast hon i nya låås, och han sielf skiltvackt hölt.<br> I England hade wij fått lära deras leker,<br> Därjemte äta fått the bäste oxesteker,<br> Virginsk godt tobaak oss London hade gett,<br> Samt en god Pudding med; Wij hade sedan sett,<br> Hwar Hollandz snabba folck sin Mammon daglig öka;<br> Hwar Rheen och Näckar sig bland höga winbärg kröka;<br> Och hwar oss Danske Bror en farlig granne är,<br> Ty han en ewig fred i otid bryta plär.<br> Så meente wij väl då. Men annat med oss laga<br> Har stränga ödet täcktz; thet has oss welat draga<br> Till land, till hwilka wij haad aldrig komma tänckt;<br> För ljufva Sönnen thet oss kalla Norden skiänckt. Dock geck thet ännu an när wij i Pålen woro,<br> Ty fast wij ey för wäl där esomofftast foro,<br> Så kunde trösta oss ett godt glas ungerskt win,<br> Hälst när oss fruen gaf därhoos en gladlynt min.<br> Seen wancka. mången Timf, och mång Albertus daler,<br> Fast adelzmannen blef meer än en tiggar kaler<br> På pannan när, hwar han the långa hornen feck,<br> Därmed som andre fleer en tålig Jobb han geck.<br> Men annat haa wij fått på Ryska wägen weta,<br> När wij haa effter säd måst uti jorden leta<br> Och fara hungrigt kring i fält, i marek och skog,<br> Fast man oacktat thet bland hade litet nog.<br> Wij haljwa åhret måst man jdel watten dricka,<br> Så buken swälde opp och wille alldels spricka,<br> Därhoos så måste man en faaslig kiöld utstå,<br> At mången får nu lof på halfwa fötter gå.<br> På slutet feck man hugg, blef fången uppå kiöpet,<br> Och feck hwareffter man så länge hade löpet:<br> Nu förs man kring, och seer en handelssluger Ryss,<br> Snart Tartar och Callmuck, snart hedning och Czermiss.<br> Jag hisnar och ey kan än med som största fasan<br> Där täncka på, att wij haa redan måst see Casan,<br> Och kanske stå på språng Siberien få see;<br> Thet Gud i nåder dock förbiude aldrig skee.<br> Hwad sku wij också där, wij äro inga skytter,<br> Min Palmfelt Tu och iag; wij haa ey uti hytter<br> På Orrens kuttran hördt; ey rädda haren fölgt,<br> Och sedt huur räfwen haar sin kulas ingång dölgt.<br> Då skull ey mången i the sköna pelzwärck prånga,<br> Om bara Tu och iag skull dyra Sabblar fånga<br> Och swarta räfwar taa, iag tror wij finge då<br> Med gamla Adam i en släter fårpältz gå.<br> Om sluga räfwen sig förstode på Musiken<br> Så torde han kanske snart af tig blifwa swiken,<br> Ty Tu en mästar är at blåsa oppå flöt,<br> Men aldrig tror iag Tu ett lefwand Crettur skiöt.<br> Nog haar Tu warit waan på sådan jackt att gånga,<br> Hvar Tu kund diuren i the sijda kiortlar fånga;<br> För särckar haar Tu näät, men, ey för räfvar stält:<br> Tu tamma diuren haar i blöta sängen fält.<br> Ty måge andra dit som bättre kunna skiuta,<br> För oss lär Sabblen wäl thet swarta skinnet niuta;<br> När Orren späckad är, och stekter som han skaar<br> Så tror iag at i jackt wij ey wår like haa.<br> Jag önskar till ett slut, att Gud täckz oss bewara,<br> At wij ey skole till Siberska bärgen fara:<br> Jag beder städz: Gud mig ifrån Siberien fräls,<br> Och skull iag alldrig draa någ'n swarter sabbelpäls.<br>

Tillbaka till Så är, Min Palmfelt....